Kategori: Vardagstrams

Jag är ensam

Björns månad av pappaledighet (för vård av nybliven mamma) är till ända och han börjar direkt med en jobbresa till Krakow måndag-torsdag. Jag går från att ha min älskades närhet och stöd inom räckhåll 24/7 till 100% frånvaro.

babyskyddJag och Simon skjutsade honom till Arlanda igår kväll. Simon satt och såg förstenat chockad ut innan han somnade, men han sov bara tills vi kom hem igen. Sen var det skrikigt och oroligt hela kvällen och han ammade med tvåtimmarsintervall i natt. Jag tror han delvis reagerar på hur jag känner mig.

Jag är själv.

the wonder weeks appJag har inga problem med att vara ensam, jag kan tvärtom uppskatta det, men det är övergången, kontrasten, som är jobbig. Dessutom är det faktiskt lite läskigt att göra allting själv. Det krävs plötsligt en helt annan inställning och helt nya höjder av framförhållning. Som tur var hade jag en snabbrätt i frysen igår kväll — hade jag inte haft det hade jag inte fått nån middag. Som grädde på moset säger barnutvecklingsappen the wonder weeks såhär om perioden Simon är inne i nu:

wonder weeks 1 månad

2 födelsedagar

Anna fyllde år i tisdags och höll kalas hos sig dagen efter bröllopet. Det var drop in från kl 16 så vi trodde inte vi skulle bli kvar längre än till typ 20 eftersom det blev så mycket dagen innan, men eftersom Simon är världsmästare på att sova utanför hemmet så blev det att jag fick väcka honom vid 23 för att amma innan vi skulle promenera hem. Då hade han sovit sen 16:30 ungefär, varav sista 2 timmarna i min famn medan vi kollade på film utifall att han skulle vakna och få akut hungerslag. Det var ett annat par där med en 7-månaders pojke som hade svårt att sova, så vi lånade ut Lolaloo till dem och de var helt sålda på den.

Björn fyllde år igår, så jag ville gå upp och baka en liten minitårta, dvs kladdkaka med hallon och grädde, och gratta honom på sängen.

Jag tog med Simon ner i köket och tyckte han kunde sova vidare på köksbordet medan jag bakade, men alltså det gick inte. Det tog 2 timmar att göra kladdkakan eftersom pojken skrek växelvis hysteriskt/förtvivlat och inte kunde sova.

födelsedagsröra

Hela förmiddagen blev stökig, så Björn tog på sig babybjörnen och dansade runt i huset och åt frukost ur en tallrik han ställt på kaminen tills ungen äntligen somnade, antagligen av utmattning.

björn babybjörn

Eftermiddagen tillbringades också i köket, där jag bakade riktig födelsedagstårta och Björn lagade middag, innan Danne & Marie med sina 3 ungar kom och hälsade på och bidrog även de till Simons garderob och Björns sockerjunkande (han fick en chokladask).

simons kläder

födelsedagstårta

Gluten- och laktosfri. Smakade som vilken tårta som helst; grymt gott 😉

Bröllopet! :)

Det gick bra. Det gick förvånansvärt bra. Trots vinterstövlarna med klack. Vi gjorde upp en plan kvällen innan för att vara säkra på att hinna och startade dagen kl 8 med oavbrutet fokus på att komma iväg i tid utan stress.

Vi åkte hemifrån kl 12:38 och då somnade Simon i bilen. Vigseln började kl 13:30, vi var där 13:25 och Simon sov fortfarande. Jag var orolig att han skulle bryta sina vanor och vakna mitt i vigseln och kräva mat och blöjbyte så jag monterade Lolaloo (ja, den har kommit, och den fungerar) på handtaget för säkerhets skull.

Simon sov.

vigseln

Det gjorde inte alla ungar som var med, men det var det mest avspända bröllop jag varit på hittills. När brudparet gjorde entré fick de fösa de söta näbbarna framför sig eftersom de var på väg åt fel håll då och då. En av dem fick sedan dille på ”Moffa” och började fråga (läs ”ropa”) efter denne medan ansvarig vuxen hyssjade och, lät det som, ansträngde sig för att inte lägga handen över ungens mun för att får slut på en lysande uppvisning i felfokus. Men, som Linda sagt några dagar tidigare, ”det kommer inte bli ett lugnt bröllop, för vi ska ha brudnäbbar!”.

LiJo bröllop

Simon sov fram till efter välkomstdrinken, under minglet, så då gick vi upp på övervåningen och ammade och bytte blöja under högljudda protester. Sen var han vaken i hela 10 min innan han slocknade igen och sov i vagnen bakom ett skynke alldeles intill där vi satt genom hela middagen.
jag ammarEfter efterrätten vaknade han till och var hungrig, så jag gick upp på övervåningen och ammade, igen. Jag kunde höra dem där uppifrån, hur de sjöng, skrattade och lyssnade på tal, men jag hörde inte vad som sas och tyckte det var synd att missa så mycket kul, men alltså ärligt talat var jag lycklig över att vi kunde delta så det gjorde inte så mycket att jag missade lite. Jag hade ändå ganska fin utsikt, och Björn höll mig sällskap.

Vi var hemma runt kl 22, och ja, Simon sov som vanligt genom hela natten. Jag är medveten om hur smidig han är, och liksom beredd på att han slutar med det närsomhelst. Vi är tacksamma för varje dag, och framför allt varje natt, som han är så här lätthanterlig.

SaveSave

På bröllop utan skor

inga skorMin skolåda, alltså den flyttkartong som ALLA mina skor ligger i, är BORTA.

På riktigt.

Jag har letat igenom hela huset, rum för rum, plan för plan, minst 6 gånger med envisheten hos någon som VET att kartongjäveln ÄR HÄR NÅNSTANS. Björn har också letat, han gick 2 varv genom allt.
Den är inte på vinden, inte i någon skrubb, inte i förrådet och inte i garaget. Skorna ligger inte heller i någon av de kartonger vi ännu inte packat upp.

Jag blir tokig.

Vi ska på bröllop idag. Jag har följande fotbeklädnader att välja mellan:

  • Vinterstövlar med klack
  • Vinterstövlar utan klack
  • Vita gympaskor
  • Sandaler
  • Gummistövlar
  • Snowboardboots
  • Mina jobbskor

Det är hopplöst att försöka hitta tid att åka iväg och köpa ett par nya; jag har strl 36 på längden och 38 på bredden, det är svårt för mig att hitta skor som passar. Förutom mina skor så låg även ett par av Björns skor, som jag med viss övertalning lyckades få honom att köpa och snygga som fan, i den lådan. Vad jag vill säga med det är att förutom de pengar som alla skorna representerar (skor är apdyrt) så försvinner ÅR AV SKOLETANDE OCH LYCKLIGA FYND med den lådan.

Fatta. År.

Psykbryt.

Och här har vi bröllopsparets bild (fast pyntat med svarta fyrkanter av mig då) från inbjudan, stiliga som tusan. Jag blir så ARG över att behöva klä mig som om jag kom direkt från jobbet… även om just det beror på fler saker än bara skolådan förstås. Men det ska bli jättekul ändå! Jag gömmer mig bakom Simon.

vänner

Pälsvad

epilationKlockan är 21:51 och jag tvingas avbryta epileringen eftersom mina ben är så ludna att batteriet i maskinen inte orkade mer än 1,5 ben. Jag kommer aldrig bli klar. Jag får gå på bröllop med en pälsbeklädd vad… men om jag håller i Simon kanske hans babycharm bländar alla, som ett sorts force field, så att mitt varulvsben inte märks.
Fast i egenskap av pälsdjursallergiker vill jag ändå få detta gjort. Jag menar, av hälsoskäl om inte annat.

Mjölk i brösten och gröt i huvet…

…Annette kom inte alls igår. Och blev det av att epilera mina lurviga ben? Nej, för jag hade glömt att ladda maskinen.

Annette, Björns mamma, trodde jag skulle komma på besök kl 13 igår, och jag trodde det ända till kl 12:30 då Björn sa:

”Va? Var det idag? Nä… Nej det är imorn.”

Vad som hände igår var att nya bilen äntligen var klar att hämta så Björn åkte iväg vid 16 och satt i rusningen på väg hem och roade sig med att läsa instruktionsboken och knappa runt och lära sig hur man ringer med blåtand.

ny bil skoda

Under tiden kom lillebror hit och hämtade mammas bil som han lämnar tillbaka direkt till henne på lördag när han hämtar henne på flyget. Simon skrek, så jag upplyste brorsan om att det enda dumma man kan göra då är att bli stressad av det, eftersom bebisen känner av det och triggas ännu mer. Min brorsa garvade och försökte, med blandad framgång.

morbror

Istället kom Annette hit idag, och inte kl 13 utan kl 11 och stannade till kl 15. Tiden gick alldeles för fort… och Annette, stolt givmild farmor, drygade med glädje ut Simons garderob med en filt, en pyjamas och en solhatt.

farmor

Och vi, glada tacksamma föräldrar, knäppte händerna i förtjusning 🙂

filt, pyjamas och mössa

Bröllopskläder, del 2

Simons stass är fortfarande inte ens provad, men jag känner att han kommer undan med vad som helst eftersom han är en söt bebis, 2 egenskaper som jag knappast kan gömma både hans OCH mina vestimentära tillkortakommanden bakom. Därför promenerade vi, dvs Simon åkte och jag promenerade oss båda i affärer igår på jakt efter en amningsvänlig klänning. Simon duckade klädshoppingen genom att sova så hårt det bara gick, och när det gick upp för mig att HM’s amningsvänliga kläder-hörna även kan betecknas som ful-hörnan så önskade jag att jag hade kunnat göra detsamma. Det finns ju många normala modeller som också är amningsvänliga, men tydligen inte i min storlek så det slutade, som så ofta när jag ska shoppa specifika kläder, med att jag gick hem tomhänt men med idéer om saker jag redan har hemma.
Nu måste jag gå tillbaka och leta pimpning till en halvtråkig klänning istället.
Epilera benen är också ett relevant projekt som jag försökt genomdriva i över en vecka nu. På nåt magiskt vis verkar det inte kunna hända… men idag måste det bli av! Det, och leta rätt på kartongen med alla mina skor.

Idag kommer Björns mamma Annette och träffar Simon för första gången (Spanien och Öland är inte direkt nästgårds). Jag ser fram emot det, vi träffas alldeles för sällan.

Det regnar kläder!

Siw, Björns pappas före detta, och hennes jättetrevliga döttrar Joanna och Jessica var här på fika igår och bidrog älskvärt till regnet av babykläder.

pop present

Jag gillar turkos, man blir glad av det. Vi fick en speldosa också, men den verkade lite trött och spelade sin melodi med yttersta tveksamhet så Joanna tog med den tillbaka för att byta den. Hon lovade att posta den till oss — så ofta träffas vi.

Mamma och Catrine var här en sväng också, mamma hade med sig en babymössa med snören eftersom Simon inte har någon sådan. Vi provade den och han såg ut som en flygare tyckte jag, som en kosmonaut tyckte Björn.

pilotmössa