Du ska lida, och du ska njuta av det!

Pollenallergi och graviditet

Jag är pollenallergiker, bland annat, och astmatiker. Min husläkare Ruzena är allergispecialist, jag har gått hos henne sen jag var 12. Hon säger att jag är ”hennes”.

Jag ringde henne i somras:

Jag: Mina allergitabletter är slut, jag behöver nya. Kan jag fortsätta med samma? Jag har precis fått reda på att jag är gravid.

Ruzena: G R A T T I S!

Jag: Tack.

Ruzena: Vad roligt!

Jag: Haha, ja.

Jag: Så… hur gör vi med medicinen.

Ruzena: Lisa?

Jag: Ja?

Ruzena: Nu lyssnar du riktigt noga.

Jag: Ok.

Ruzena: Du får ingen medicin.

Jag: Ok?

Ruzena: Nej! Du ska lida, och du ska njuta av det.

Jag: Jamen… Ingen alls?

Ruzena: Ja, astmaspray får du ta, för du måste andas. Men bara när du måste, hör du det?

Jag: Ok.

björkpollenDet som oroar mig, men bara en aning, är att mitten av april då lille herrn väntas är absoluta högsäsong för ärkefienden (björkpollen). Jag hittade en artikel om saken, Pollenallergi och graviditet, och tänker göra ett nytt försök med Ruzena när, eller om, det blir besvärligt. Vissa år är det inte så farligt, andra år är ögonen så svullna att det är jobbigt att ha dem öppna.

Vi får se.

Det blir nog bra.

 

den magiska inre glöden

Min matklocka ringer normalt med ett 3,5- till 4timmarsintervall. Blodsockernivån kastar sig därefter förbehållslöst ut från närmaste bro och försöker landa på huvudet. Ingen mår sämre av det än jag, även om jag blir jobbig för min omgivning.

När jag blev gravid kunde jag inte äta alls, jag mådde så illa att jag inte visste vart jag skulle göra av mig själv. Blodsockerkurvan packade sina saker och försvann. Jag tvingade i mig mat, fick behålla nästan allt men gick ner i vikt och tillvaron var bara äcklig.

Sedan, efter att ha varit gravid i 10e veckan under ca 3 års tid, började det släppa. Sockernivån återuppstod i vecka 14 och jag mindes hur man gör när man skrattar. Jag har varit fri från oprovocerat illamående ganska länge – jag tror att det är i dessa veckor som man förväntas liksom lysa av nån sorts magisk inre gravidglöd; håret ska bli glansigare och växa fortare, hyn ska bli bättre, man ska se allmänt frisk och nöjd ut osv… Men just det där slapp jag.

Mitt hår blir inte fett på samma sätt längre, så jag måste inte tvätta det precis lika ofta. Jag var trött på permanent basis och min hy torkade ihop så till den grad att jag kliade hål på den i sömnen. Jag försökte lösa det genom att köpa babyolja, men eftersom jag var desperat, dvs hungrig, så köpte jag en babyolja vars innehållsförteckning bestod av 2 ord: Paraffinum Liquidum, vilket kan översättas till ”hål i huvet”. Min hy mådde förstås ännu sämre tills Björn kollade oljan och satte stopp för galenskapen.

För att komma till saken; Nu verkar en ny period ta sin början där jag vaknar av att magsäcken försöker rädda sig själv genom att fly skeppet, dvs jag är så hungrig att det gör ont. Och det enda som är gott är enkla osofistikerade smaker som köttbullar och makaroner, smörgåsar, yoghurt med flingor, glass, sallad. Allt annat känns fel.

Med tanke på vad jag precis har berättat kan man kanske undra hur mina blodvärden ser ut, men det kan jag meddela att de är på topp så vi oroar oss inte. Det är väl bara att försöka anpassa sig vartefter.


Paraffinum Liquidum

Paraffinum Liquidum, även känt som Mineralolja. Gör dig själv en tjänst:

Läs om hur mineralolja framställs här.

Läs om kosmetiska effekter här.

“Sådär vill jag också se ut”

Min chef berömde min mage efter helgen… som om den inte var något som skulle inträffa oavsett, utan något jag faktiskt jobbat aktivt för att ta fram och formge och nu finslipar kanterna på.

“Få se på magen då, Lisa?” Hon frågade mjukt, jag hade kunnat slingra mig om jag velat men… why bother? Jag lyfte upp övertröjan så att magen syntes i tydlig profil under min allt tajtare jerseyklänning.

“Å vad fin… Du är jättefin. Jag skulle också vilja ha en sån där!” Hon skrattade. “Kan man ha en sån utan att ha nånting i? Jag kanske skulle skaffa en sån där lösmage, eller vad tror du?”

Jag blir alldeles varm och glad, och gråtmild, när hon säger så, för jag känner mig inte så himla fin och det är skönt att höra att inte alla andra delar min uppfattning av mig som skeppsbruten knubbsäl.

Hon är rolig ibland, min chef. Hon vill inte ha barn, hon säger att ungar inte är hennes grej, ändå pratar hon gärna med dem de få gånger vi har såna på jobbet. Man kan ju gilla ungar utan att vilja ha egna, men kanske är hon trött på att förklara sig för tyvärr verkar det som ett måste så fort en kvinna väljer bort att få barn.

Apropå det så finns det en jättebra artikel som handlar om precis det, eller en del av det, som gör mig så störd när det kommer till barnfrågan. Jag rekommenderar den starkt, alla borde läsa den:

Snälla, sluta bara att frågaav Tess