Mutor av småbarn = bättre hälsa

Jag hade hört mycket om mutor innan jag själv fick barn, men aldrig behövt använda dem själv – EFTERSOM jag inte hade egna. När jag jobbade som aupair i småbarnsfamiljer så mutade jag inte, jag hotade.

Eller… ”hotade” låter så dåligt. ”Lovade” är bättre. Jag lovade att om saker och ting inte blev ungefär som jag nu bett om flera gånger så skulle den lille parveln bli tvungen att berätta för mamma eller pappa på kvällen vad som hade hänt. Och om den lille parveln inte ville det så skulle jag göra det. Det var ju inte jag som hade satt reglerna, det var föräldrarna, så det var ingen mening med att diskutera så mycket med mig.

Till saken.

Simon fick medicin mot sin hosta för en liten tid sedan. Det är en inhalator och eftersom man inte kan räkna med att småbarn ska kunna sånt så fick vi med en mask.

inhalationsmask för barn 1-5 år

Han fick bekanta sig med den på egen hand en stund först. Han satt i sin stol och pratade och vände och vred och pekade och hade sig, och både jag och Björn visade på oss själva hur man skulle andas i den. Sedan blev det dags att använda den.

Simon tvärvägrade.

Jag ställde fram datorn och satte på storfavoriten Bä bä vita lamm på Youtube för att distrahera, med det bidrog bara med temamusik till kakofonin av skrik, vrålgråt, hosta och hetsiga kommandon.

Till slut lyckades vi. Med 4 händer. Björn höll i Simons armar som i en kram, jag höll huvudet och masken. Ja, vi tvingade honom; ibland måste man helt enkelt.

Det här fungerade förstås jättebra på helgen när Björn var hemma under frullen, så första morgonen utan honom blev det inte mycket inhalerande av. Sen kom jag på att ungen älskar russin.

”Vill du ha russin, Simon?”

”Jaa!”

”Ok, men vi måste ta medicin först.”

”NÄÄÄÄÄÄÄJ!!!”

Jag lät honom vara, men russinen hade fått fäste och till slut gick han med på att inte vägra så mycket att jag inte kunde genomföra medicineringen.

Efter 2 dagar med russin efteråt kunde jag ge honom medicinen med Adrian på armen. Nu vill han vara med och själv trycka av dosen.

Länge leve mutorna.

 

 

Hemligheten bakom små barns snabbhet

De gör ingenting med flit.

Det är inte så konstigt, när man är så ofantligt topptung, att man blir snabbare om man håller på att snubbla framlänges. Man hinner komma upp i oväntad hastighet när man försöker springa ikapp huvudet, innan golvet sätter stopp för vidare framfart.

När man inte har fattat att prylarna som far omkring irriterande nära ansiktet är ens egna händer, är det inte heller ett mysterium att dessa händer kan lyckas få tag i nappen och propellera den i en snygg båge över soffryggen utan att någon hinner med.

När man precis har kommit på att man kan kasta saker, och av en händelse har snubblat över boule-kastet som första grepp, blir varje kast lite av en överraskning. Projektilen – härom dan en bit kyckling – tycks lämna barnet på exakt samma sätt som Spidermans läskiga spindelnät lämnar hans handleder när han viker handen bakåt. Exakt samma sätt. Nämnda kycklingprojektil anföll mig mitt mellan ögonen. Barnet såg ut som Spiderman när han råkat skjuta spindelnät första gången.

Expect the unexpected.


Bildkälla: Unsplash

Hur man lurar en toddler att byta byxor

Jag tycker om att sy, men det får inte bli för komplicerat. Helst ska det vara bra mönster till saker som går fort att göra, så därför håller jag mig mest till dregglisar och byxor. Och mössor.

Då vi har barn av den lite långsmala varianten passar H&M:s kläder ganska bra, jag brukar köpa leggings där och göra mönster på dem. Nu har jag inte hittat några i rätt modell till Simons aktuella storlek men så igår, hör och häpna, hittade jag ett par i lådan med ej ivuxna kläder i Simons garderob. Jag minns att jag plockade dem från ekorummet på öppna förskolan.

Jag bad honom prova dem, för säkerhets skull, men min son har varit med förr så när jag höll i byxorna med ena handen och sträckte den andra mot honom och överentusiastiskt bad honom komma, så fattade han direkt.

”NäääääÄÄÄ! Nej, nej, nej! Nej, nej, nej nej nejnejnejnejnejnejnejnenenenenenenänänänä! UUÄÄÄÄÄÄ!!!”

Byta byxor på toddler, steg för steg

1) Släpp allt och närma dig från ett nytt håll. Skoja, brotta ner ungen, kittlas och…

2) Stjäl byxorna.

När han väl var utan lät jag honom vara. Han sprang runt som en yr höna i rummet och försökte börja plocka med sina duplobitar, men alltså… det blir ju kallt utan brax. Han började känna på sina ben och tilltala mig med bekymrad ton. Att jag skulle vara upphov till eventuellt obehag sammankopplades uppenbarligen icke.

3) Vänta på att kylan/frusenheten/obehaget ska göra sitt.

Det dröjde kanske en minut, sen kom han och satte sig i min famn och pekade på sina byxor.

4) Låt förvånad när ungen kommer och vill ha byxor på benen.

”Ja, men de är smutsiga, Simon. Då får man ta på sig andra byxor.”

”Ja-a.”

De passade som förväntat. Längre än så har jag inte hunnit i mina planer, men jag ska försöka hinna med att göra mönstret i eftermiddag eller ikväll och sen se om det sista av kattyget räcker till det. Kanske kan jag skrapa ihop till en dregglis eller två innan det är helt slut.

Jag verkar vara inne i en fas, jag med. Den går ut på att tro att jag har pyttesmå barn så jag syr för små kläder till dem. Eller för stora, beroende på hur man ser det. Tröjan var avsedd till Simon men den sitter som ett korvskinn på honom – ser jättekul ut – han kanske borde ha den ändå – men Adrian kommer växa i den så det gör inget. De små byxorna är redan för små och de större på tok för stora… än så länge.

 

 

Det fantastiska mecket som middagsvilan har utvecklats till

Jag har pratat mycket om sömn på sista tiden känner jag, men det är dels för att rutinerna har ändrats mycket på kort tid, och dels för att sömn är ju så fundamentalt. Får man inte sova så funkar ingenting. Får man inte sova så hatar man världen. Där har jag varit några korta gånger och det är som bekant jättejobbigt, eftersom man hamnar i en spiral där man själv börjar bidra till sin misär.

Nu kommer vi till middagsvilan under rubriken ”Skillnaden mellan 1 och 2 barn”.

Barn 1 ska plötsligt ha sällis när han ska sova. En lugn, stillsam, trött och harmonisk Person ska ligga på en madrass bredvid sängen och hålla honom i armen så att han inte far omkring. Eftersom jag hämtar honom på föris efter lunch så är den personen jag.

Barn 2 klarar inte att vara själv mer än korta stunder. Barn 2 blir hungrigt enligt ett relativt oförutsägbart mönster.

Personen är ensam med barn 1 och 2. Barn 2 kan inte hjälpa barn 1 att somna genom att vara i samma rum.

Ekvationens lösning

middagsvila i babyskydd i soffan

Barn 2 somnar i bilen på väg till föris och får sova vidare i babyskyddet i soffan till kl 10. Då väcks han och matas och hålls vaken så länge det går, allra helst tills det är dags att åka tillbaka till föris och hämta barn 1. Då somnar han i bilen igen, och sover sig på så sätt genom hela läggningsprocessen på ca 45 min som som barn 1 kräver. Hurra, alla är glada.

För att kunna vara lugn och harmonisk när man ligger på övervåningen och brottas med en skrikande unge som försöker bitas, så krävs lite mat eller nåt i magen, en podd i ena örat och förvissningen om att barn 2 somnade av trötthet och inte nån fuskanledning som ”å, jag sitter i en bil, gilla” eller ”å, varmt och trångt, myyyyz”, samt en Plan B.

Plan B, i mitt fall, är att slänga bägge ungarna i vagnen och gå ut och gå. Då somnar de. Dvs, de somnar om det inte är kramsnö ute, för det är inte möjligt att köra syskonvagnen i kramsnö. Det är hemskt. Jag är hellre inne med 2 sjukt övertrötta ungar. Jag avskyr kramsnö.

Håll koll

Men alltså, har man bara koll på sin taktik och alltså på vad klockan är – eller sätter alarm på mobilen – så kan man ju få saker gjorda på förmiddan ändå. Idag till exempel var jag/vi hos Anna och satt i hennes mjölkspyefläckfria soffa med inredningsfilt och drack te och pratade om olika sambovänliga övertalningstekniker, bloggande, småbarn och utmattning.

morgonfika

Jättemysigt. Lugn musik, vackra saker inom räckhåll utan stressfaktor, kladdfria fönster och mintchoklad. Ingen som drar en i håret, ingen som kräks en i håret (för han sov), ingen som talar om för en var man ska sitta och som sen ändrar sig 12 gånger i minuten. Lugn och ro OCH sällskap – 3 faktorer som jag har häpnadsväckande svårt att få ihop.

Hur vi (hittills) fått våra barn att sova

Jag hittade ett inlägg på en annan blogg för ett tag sedan, där frågan ställdes hur andra gör för att få sina barn att sova. Det är lite av ett lustigt sammanträffande med tanke på de senaste dagarnas utveckling, men jag tar det från början:

Spädisar

Adrian, nu 2 månader, har lite bråttom och blir arg när bröstmjölken inte rinner tillräckligt fort på kvällen, han bråkar och slåss och somnar ofta vid bröstet. Resultatet blir att han vaknar efter en timme eller två och ska ha mat igen, eftersom han inte hann äta klart. Jag upptäckte, tack vare svamp- och antibiotikabehandling för mina fantastiskt roliga amningsrelaterade problem, att det gick bättre att pumpa ut mjölk och ge honom den på flaska innan sängdags. Han sov djupare och fler timmar på raken på det eftersom han då åt mycket mer och blev ordentligt mätt.

Sedan jag började sova med honom direkt intill mig så sover han hela nätterna. Visst, vi vaknar ibland, men han somnar om direkt. Om han alls vaknar. Han kanske bara sparkar på mig i sömnen.

När Simon var 3-4 månader gammal tröttnade jag på att aldrig få sova mer än 3 timmar i sträck. Moster Catrine (BVC-sköterskan) tipsade då om att försöka hålla honom vaken en lite längre period precis innan sängdags. Vi höll honom vaken under ca 3 timmar innan han skulle sova (minns inte mellan vilka tider men det beror ju på barnet). Det skreks och protesterades förstås, men han började hör och häpna faktiskt sova 6-timmarsnätter efter det.

Etablerad dygnsrytm

När han började etablera sin dygnsrytm började vi natta honom i hans egen säng, alldeles intill min med madrassen i höjd med min. Vi satt på bollen med honom och sjöng tills han blev groggy, sen la vi honom i sängen och låg bredvid tills han somnat. Ibland höll vi handen, ibland inte, och Simon kunde sprattla i 20 min innan han slocknade.

Eget rum

När han blev äldre fick han flytta in i sitt eget rum, eftersom vi störde honom och han störde oss. Vi fortsatte att natta honom på samma sätt. Ibland ville han inte ligga ner alls och vi fick sitta och hålla ner honom tills han slappnade av och slutade snurra runt och envisas med att ställa sig upp. Det kunde ta 10 minuter, det kunde ta en timme, men oftast runt 20.

I samband med att mamma börjat sitta barnvakt på kvällen ibland, så började jag lägga Simon på samma sätt som tidigare men istället för att ligga kvar så gick jag ut och stängde dörren. Han protesterade, men bara halvhjärtat en stund och de gånger det övergick i äkta gråt gick jag tillbaka igen och låg bredvid som förr. Det hände kanske 3 gånger. Simon har sedan dess varit extremt lätt att natta; pyjamas, blöja, d-droppar, tandborste, bollhopp med sång, godnattkram och puss, och klart på 15 minuter. Sedan somnar han inte direkt, oftast kan vi höra honom sitta och leka i sin säng, dra interna skämt och skratta högt, men han är nöjd där han är och somnar när han blir tillräckligt trött. Ibland efter en kvart, ibland efter en timme.

Det vill säga… ända tills annandagen. Nästan ett år höll det. Men det är i alla fall så vi har gjort hittills, och det har funkat kanon. Vi får väl se hur det går fortsättningsvis.

 

Julklappsspelet, som det går till hos oss

Om man tycker det känns tråkigt att fira jul utan julklappar, nu när vi alla är vuxna och alla har allting redan, så är det här en jättekul grej som engagerar alla och håller julaftons skimmer vid god vigör trots stigande ålder och skrikande ungar.

Julklappsspelet

Så här går det till:

  • Alla köper julklappar, vi har bestämt 6 st per person, för max 50 kr st. Det måste vara en förbrukningsvara av något slag – vi har haft prylar tidigare år vilket är roligare att handla till men i ärlighetens namn så blir det bara en massa prylar som samlar damm resten av året.
  • Alla slår in klapparna i samma papper, sen lägger man klapparna i en hög på bordet.
  • Man spelar med 2 tärningar. Får man 1 eller 6 får man ta en klapp ur högen.
  • När klapparna är slut ställer man äggklockan på 20 min och spelar. Får man 1 eller 6 får man ta en klapp från någon annan, vem som helst och vilken som helst.
  • Man får inte ta någons sista julklapp.
  • När tiden är ute öppnar alla en i taget så att alla hinner med att se vad som finns, och sen är det fri byteshandel.

Bildkälla: Google.

Hör du till dem som sköter tvätten hemma hos er…

…men får ”hjälp” ibland?

Här är det så. Jag har självmant tagit på mig ansvaret för tvätten så inget ont om Björn – han är bara inte lika bra på det som jag.

Eftersom vi ändå är 2 vuxna människor i ett rakt igenom gemensamt hushåll, så händer det att Björns rena kläder tar slut – detta händer ofta i samband med mina kampanjer av tyst protest över att vara så jäkla bra på att tvätta – och han måste ta saken i egna händer.

Han tvättar som han alltid har gjort, dvs utan vidare hänsyn till färger och tvättråd. Det är det många som gör. Det har funkat för honom. Det funkar inte med mina kläder, däremot, så därför har jag satt ihop en tvättguide som jag laminerat och satt upp på väggen tillsammans med en teckenförklaring.

Jag försökte vara pedagogisk. Jag tänkte att på sikt kommer vi ha 2 pojkar som ska lära sig tvätta också. Lika bra att vara övertydlig.

Tvättråd

  1. Färgsortera tvätten. En enda svart strumpa i en vit tvätt spelar roll. 
  2. Tänk på att vissa plagg inte får tvättas varmare än 30 grader.

När tvättmaskinen är klar

Om du inte tänker hänga upp tvätten för torkning direkt, låt luckan till tvättmaskinen förbli stängd tills du har tid. Annars torkar skrynklorna in i tyget och vissa känsliga material måste tvättas en gång till för att vecken ska försvinna.

Torka tvätt

Läs på tvättråden i kläderna om de tål att torktumlas eller ej. Finns ingen lapp så betyder det “ torktumlas ej”.

På tvättställning, vinda, galge eller i torkskåp:

Innan du hänger upp ett plagg, skaka/slå ut skrynklor så gott det går. Tänk på att det jobb du gör nu är litet jämfört med att behöva stå och stryka allt senare. Släta till krage, ärmar och fållar så att de inte torkar vikta. Vi vill inte stryka om vi slipper.

Plagget kommer att få en torkrand där det viks över pinnen eller tråden. Häng därför plagget så att pinnen är mot avigsidan och välj var du vill ha vikranden. Släta ut plagget och undvik veck i vikranden. 

T-tröjor, toppar, linnen, klänningar, skjortor – allt som man eventuellt måste stryka – ska hängtorka på galge med rätsidan utåt. Tänk på att galgen ska vara vänd åt rätt håll i tröjan, annars kan tyget få konstigt fall och bulor där galgen tar slut.

Använd galgar med bred yta för att undvika uttöjningar och bucklor i tyget.

Torr tvätt

Plagg som torkat på galge och som ska fortsätta att hänga på galge i garderoben bärs direkt till garderoben, fortfarande på galgen. Tar man ner plagget och lägger “slätt” på hög så tillkommer skrynklor och helt onödig strykning.

Plagg som torkat på galgen och som ska vikas, viks på plats innan de läggs i korgen med ren tvätt.

All övrig tvätt ska vikas på plats, för att undvika onödig skrynkling och för att uppackning av ren tvätt i garderoben ska gå fort och enkelt.

Ta inte med dig korgen med ren tvätt till garderoben om du inte planerar att också packa ur den. Korgen bor i tvättstugan.


Bildkälla: Google.

Lästips: Varför ska man inte använda sköljmedel?

SaveSave

Spädbarnstips till alla som har med spädisar att göra

Vissa saker önskar man verkligen att man hade snubblat över tidigare, så du som har förmånen att umgås med spädisar – hör upp!

Spädbarnstips till alla

Jag hittade en ny blogg igår kväll medan Adrian försökte böka sig till ro, Maja och V, och blev så glad dels för att ett av de senaste inläggen var så användbart som ”Hur man tolkar bebisgråt” och dels för att hon har ungar i samma ålder som mina (#länkkärlek).

Eftersom jag tyckte hennes videotips var så bra så har jag valt att lägga det här med, så avsätt 25 minuter till detta så kan du avgöra själv sen om det var så bra som jag tycker.

Och här kommer Dunstan Baby Language Lesson 2, när vi ändå håller på. Jag känner mig som en upplyst människa.

Är det så att du andra tips på temat så dela gärna med dig. Det är bra karma att göra så, har jag hört.

 

Uppdatering:

Innehållet i dessa videos visas inte längre, men om man söker efter dem på Youtube kan man fortfarande hitta dem.

 


Gillade du mitt inlägg? Visa din uppskattning och stötta de bloggar du tycker om! Gilla min blogg på Facebook, eller följ den via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar 3-5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas. Lovar.