Alltså, fatta, till och med män!

I torsdags kom en gäst som bott hos oss i 3 dagar och köpte en öl och satte sig i lobbyn. Det var bara vi där så han började prata med mig.

”Hur långt gången är du?” öppnade han upp konversationen med.

Skit i det du, tänkte jag och svarade 7.

Med det som bränsle berättade han om sin familj, sina 3 barn och hans sambos 2 ungar, totalt 5 alltså. Efter att ha tagit reda på att jag väntar mitt första barn fokuserade han sin berättelse runt sitt ex 3 förlossningar. Särskild vikt lades vid hur fruktansvärt ont det gör, hur det vi kvinnor går igenom är något som ingen man är rustad att klara av, och hur äckligt men häftigt det är att som man vara med på förlossningen.

Alltså, fatta, till och med män går på mig med info som jag inte bett om och som jag verkligen, men alltså verkligen inte vill ha.

Fuck off, liksom. Låt mig vara. Jag är smärträdd, kan jag få förbereda mig på mitt eget sätt, snälla?

Vår gamla säng: medeltidskärran

Natten till i tisdags väckte han mig kl 02.47. Björn alltså. Han har perioder när han verkar springa jättefort över lyckliga sommarängar om nätterna, och eftersom vi sover i en kontinentalsäng av modell Avskriven, så innebär hans springande att jag måste skumpa med på ett hörn också. Det är som att ligga på en medeltida vagn som dras fram på en skogsstig av en jättetrött häst.

Jag är lättstörd, jag vaknar många gånger varje natt för att jag har ont i ryggen eller sidan, eller håller på att dö av törst, eller att jag mördar nån — härom natten spetsade jag Zlatan med ett riddarsvärd (det var inte meningen, han sprang rakt på mig) — och att ovanpå det ideligen bli väckt, därför att sambo sover gott, nöter ner humöret.

Natten till i tisdags knuffade jag kontinuerligt på honom i 1,5 timme för att få honom att bryta drömmen, utan resultat.

Jag kastade undan täcket, suckade ljudligt, fräste åt honom och gick och la mig på soffan där jag drömde om hur jag hämnades genom att kasta omkring hans kläder på golvet i vardagsrummet. Egentligen hade jag bara ilsket vräkt ner dem från soffan för att själv få plats.

säng till saluI onsdags levererades vår nya säng; en ramsäng från Jensen. Jag hoppas innerligt att det ska bli bättre. Björns sommardrömmar upphör väl inte men min del av sängen kanske inte skakar lika mycket som förut. Jag sov som en… tänkte skriva klubbad säl, men ingen gravid kvinna sover om en klubbad säl. Jag sov som en gravid kvinna som inte blir störd, hela första natten. Lycka 🙂

Den gamla sängen ligger till salu på Blocket, men jag undrar om vi verkligen kan få nåt för den. I väntan på bortforsling står den där den får plats, dvs mitt i lägenheten. Inte alls i vägen.

Hur många geléhjärtan kan man äta…

…innan man får magknip?

gelehjärtan

Jag vet inte, jag tappade räkningen, men det tog ungefär en timme.

Jag fick den här asken av min chef när jag kom till jobbet på eftermiddagen idag. Antagligen för att jag ska ge fan i Alla Hjärtans Dag-godiset som är avsett för våra gäster.

Tro inte att jag är så lättmanipulerad! — Jag äter bara dubbelt så mycket istället.

shit jag får höra på jobbet

Jag jobbar på ett hotell. I serviceyrket i allmänhet träffar man ju mycket människor, och på hotell i synnerhet. Där har folk tid att prata med en. Där är man bundis med personalen. Det är nästan som hemma.

shit jag får höra på jobbet

Två amerikanska herrar beställer öl i baren. När jag räcker över dem gör den ena en glad gest med handen över sin egen mage, nickar mot min och säger:

”Too much beer, huh?”

”Yes, I know, I just can’t help myself.”


En eftermiddag, efter att jag gått hem, kommer en stammis och sätter sig i receptionen mitt emot min kollega. När han ska betala sitt rum lutar han sig förtroligt fram mot min kollega och säger:

”Vet ni om att hon är gravid?”

Jag är i 7e månaden, få är de som lyckas mörka detta på sin arbetsplats.


Under frukosten ska jag plocka in glas i skåpet och står med händerna fulla. En halvstammis närmar sig, stryker försiktigt med baksidan av pekfingret mot min mage, tittar mig försiktigt i ögonen och säger:

”Är det…?”

”Ja.”

”Jahaaa, närdå? Vet ni vad det är för nåt?”

Åter igen, det är full frukostrush, jag står med händerna fulla mitt i frukostkön. Håll gärna dina fingrar på din egen mage, madame.


”Hade du inte redan varit gravid så hade du blivit det ikväll, det kan jag loooova dig!”


”Blev det mycket middag för dig också ikväll, eller? Haha, till och med så att knappen trillade ut!”


Jag kan konstatera att allmän inställning verkar vara som följer:

  • Jag är gravid = Jag har förverkat min rätt till personligt space
  • Jag är gravid = Fritt fram för kommentarer om mitt utseende
  • Jag är gravid = Jag vill prata hål i öronen på folk om det
  • Jag är gravid = Jag vill höra allas reflektioner kring detta
  • Jag är gravid = Jag vill höra om alla andras egna erfarenheter i ämnet
  • Jag är gravid = Jag är allmän egendom
  • Jag är gravid = Jag får skylla mig själv för ovanstående

Jag ska lida, och jag ska njuta av det… eller hur var det?


 

gravidmageApropå det; grymt kul mitt-i-prick-lista över 10 saker du inte vill höra när du är gravid. Jag hade skrattat, om jag inte känt mig så träffad och alltså upprörd 🙂

 

 

Du ska lida, och du ska njuta av det!

Pollenallergi och graviditet

Jag är pollenallergiker, bland annat, och astmatiker. Min husläkare Ruzena är allergispecialist, jag har gått hos henne sen jag var 12. Hon säger att jag är ”hennes”.

Jag ringde henne i somras:

Jag: Mina allergitabletter är slut, jag behöver nya. Kan jag fortsätta med samma? Jag har precis fått reda på att jag är gravid.

Ruzena: G R A T T I S!

Jag: Tack.

Ruzena: Vad roligt!

Jag: Haha, ja.

Jag: Så… hur gör vi med medicinen.

Ruzena: Lisa?

Jag: Ja?

Ruzena: Nu lyssnar du riktigt noga.

Jag: Ok.

Ruzena: Du får ingen medicin.

Jag: Ok?

Ruzena: Nej! Du ska lida, och du ska njuta av det.

Jag: Jamen… Ingen alls?

Ruzena: Ja, astmaspray får du ta, för du måste andas. Men bara när du måste, hör du det?

Jag: Ok.

björkpollenDet som oroar mig, men bara en aning, är att mitten av april då lille herrn väntas är absoluta högsäsong för ärkefienden (björkpollen). Jag hittade en artikel om saken, Pollenallergi och graviditet, och tänker göra ett nytt försök med Ruzena när, eller om, det blir besvärligt. Vissa år är det inte så farligt, andra år är ögonen så svullna att det är jobbigt att ha dem öppna.

Vi får se.

Det blir nog bra.

 

this is me

Jag, igår, i soffan.

Jag kommer flygande i slutet. Ljudet är viktigt.

Jag må sakna ungar att vräka, men soffkuddar går lika bra.

Barnvagnarna invaderar våra gator och torg

Ja, de är faktiskt överallt. Och de bara kör på, antingen som om de hade en egen vilja och föraren bakom vagnen mest höll i sig för att inte hamna på efterkälken, eller så har vi de som använder barnvagnen som en form av snöplog genom folkmassorna.

De där sistnämnda fascinerar mig mest. Slår det dem aldrig att de personer de kör på mest troligtvis kommer att ramla omkull? Antagligen på invånaren i barnvagnen?

Jag är gravid och till följd av det lite ostadig, osmidig, och lite rädd att halka. Nu är det halt ute, men det skiter mammorna i för de har ju något att hålla i sig i. De kör på som vanligt. De väjer inte för mig, och jag väjer inte heller för dem, så jag tvingas stanna och stå still i väntan på att de ska stanna framför mig, ge mig en blick, himla med ögonen och under till synes stort besvär manövrera sitt hjulförsedda sjabrak förbi mig.

Jag bara blänger på dem. Det är knappst mitt fel att de valt en ful och klumpig vagn utan svivelhjul och röd sufflett… Losers.

Att skaffa barnvagn är som att skaffa bil

Jag har insett att det här med att köpa vagn, det är lite som att köpa bil. Det går inte riktigt att bara ta en med hjul, handtag och plats för liten människa. O nej, glöm det. Att välja vagn är en vetenskap.

Så jag kollade runt lite snabbt, och hittade denna.

bugaboo_donkey

13 000 kr, MEN då får man med allt detta:

bgb-donkey-mono

Hah, drömma kan man ju alltid göra.

Jag medger att jag inte ens vill titta åt en annan vagn efter att ha sett och läst om denna. Tur att man inte har så bråttom.