Författare: Lisa

Kalla mig Bob

Eftersom jag funderat så mycket på namn de senaste månaderna — pojknamn visserligen, men ändå — och namn med en, tre eller fler stavelser nästan alltid görs om till smaknamn, så slog det mig att min kusin Cornelia, med sina fyra stavelser, rimligen borde ha haft smeknamn så när de var här i förrgår frågade jag henne.

”Nej, inte i Sverige”, sa hon. ”I England var det lättare, där fick jag heta Cory. Jag försökte bli kallad för Bob när jag var liten; vet inte varför, jag gillade det, men det fastnade inte. Det var ingen som ville kalla mig för Bob…”

Fika med delar av släkten

Mamma kom över igår med moster Catrine, morbror Mats och kusin Cornelia på fika. Ingen av dem bor i Stockholm, utom mamma då, så det händer inte att jag träffar dem särskilt ofta.

Catrine är barnsköterska på BVC, och hon kunde svara på en del av de frågor som Susanne, Simons barnsköterska på BVC här, inte klarat av att ge matnyttiga svar på hittills, som till exempel:

— När Simon sprätter till i sömnen, med armar och ben rakt ut som om han blivit skrämd, så beror det på att nervkopplingarna på bebisar inte alltid får kontakt, det är som lite glapp i synapserna. Sprättandet i sömnen beror alltså inte på att han drömmer.

— Rörelsen där han sträcker ut armarna och (nästan) ser ut som att han vill kramas när man lägger honom på skötbordet kallas mororeflex. Jag trodde att den bara triggades när man sänker underlaget och babyn tror den faller, men Catrine sa att det krävs ytterst lite för att trigga den.

Men Susanne, vår barnsköterska, är bra på andra saker; hon kan väga och mäta bebisar, det får man ändå ge henne.

Catrine är, förutom babyproffs, även en skicklig sömmerska. Hon hade med sig denna underbara lekfilt till Simon.

handgjord babyfilt

Den är så vacker att jag blir tårögd. Bodyn kom med Mats och Cornelia 🙂

 

 

Hur man tar en sällskapssjuk baby

Jomen faktiskt. Hurra för eBay.

Simon sov på mitt bröst för ett par dar sen där han somnade efter att ha rivit repor i huden tvärs över maten och jag kommit till det mogna beslutet att det var dags att fila ner klorna. Jag hade min mobil inom räckhåll, hurra för det också, och tänkte att det vore ju bra om man kunde ha honom nära sig UTAN att sätta sig själv ur spel så jag bestämde att nu, NU är det dags. Vi MÅSTE skaffa en babysjal.

baby sling

En ”baby sling” i färgen Khaki beställdes via eBayappen, synd bara att man inte tagit sig samman och gjort det tidigare.

En del av mig tänker att jösses, det är ett stycke tyg, hur svårt kan det vara att köpa tyg på metervara och sen bara fålla kanterna? Resten av mig tänker att det måste vara rätt sorts tyg, och att det kanske finns finesser på som jag inte känner till, och ”jag orkar inte ge mig på det”.

Allt detta var innan vi var på BVC igår, där vi fick konstaterat att han äntligen vuxit ikapp babybjörnen.

babybjörn fail

Björn premiärtestade sagda sele igår när jag var på posten, han skickade ovan bild till mig och vänligen lägg märke till ansiktsuttryck, så idag blev det bärsjalstest istället. Jag var tvungen att kolla ett par tutorials på YouTube först, det finns flera sätt att knyta den beroende på tex barnets storlek, men det gick.

babysjal

Det gick över förväntan. Han bråkade lite först men sen fick han en napp och somnade. Han sov över 2 timmar! Jag dammsög, plockade undan, sorterade tvätt och fikade med delar av släkten medan ungen sov mot mitt bröst.

Fantastiskt…!

Kändes visserligen lite som att vara höggravid igen, men äsch… det är det värt! 🙂

Gillade du mitt inlägg? Följ gärna min blogg på Facebook, eller via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar 3-5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas 😉

BVC och bröllopskläder

Ja, vi var där idag. Vi kom i tid, till skillnad från förra gången, men det blev ändå krisbråttom som vanligt när vi kom på att vi måste gå. Simon toksov så jag plockade upp honom, bytte blöja på rekordtid, ammade och bytte om SAMTIDIGT, han somnade om i vagnen och så promenerade vi dit vilket tar ca 30 min.

på bvc

När vi kom fram vaknade han och varvade sårade och kränkta vrål med hjärtskärande gråt och förtvivlad uppsyn tills vi la tillbaka honom i vagnen. Då tvärsomnade han om, vi gick på O’Learys och käka lunch och eftersom han fortfarande sov passade vi på att leta efter festsvid i strl 50 i alla klädbutiker som finns.

Eftersom alla bröllopspassande kläder börjar i strl 62 så slutade det med detta, samt projektet att sy in bodyn så att han inte kryper vilse i den på fredag när Linda och Johan gifter sig.

skjortan på lindex

278 kr… Jag konstaterar att barnkläder är olympiskt dyrt. I alla fall på Lindex.

Lättpåverkad småbarnsförälder

En vän sa när han var pappaledig att det finns ingen målgrupp som är så lättpåverkad som småbarnsföräldrar. De (vi…) hugger på ALLT.

Idag ringde nån från Vi Föräldrar, tidningen, och skulle sälja på mig 6 nr, och en massa premier av diverse slag som jag inte ens kommer ihåg, och allt detta för endast 183 kr!!

Jag sa ”visst, ok, kör”.

Jag vet inte vad som hände, men jag minns lite luddigt att tankar i stil med ”det står kanske massa bra saker i den tidningen”, ”jag kanske lär mig nåt” och ”183 är en överkomlig slöserisumma” flockades runt uppmärksamheten. Möjligen skymtade shoppingabstinensen i bakgrunden.

Vi fick ett nummer av Vi Föräldrar på BB, och Björn tyckte den var kass. Jag minns inte vad jag tyckte, jag minns inte ens om jag bläddrade i den.

Jag har suttit instängd hemma alldeles för länge, där har vi problemet. Björn var iväg och käka lunch med en polare idag, och jag satt hemma och var så avundsjuk att Simon blev grinig.

Mammagåva

Mammagåva – nytt begrepp

Första gången jag hörde talas om begreppet mammagåva var när jag läste om det på en annan blogg, en av väldigt få andra gravid-/mammabloggar jag står ut med och till och med uppskattar, för övrigt, nån gång i mars. Eftersom bloggtjejen bäddat så pedagogiskt för att hennes kille skulle fatta galoppen utan att hon skulle behöva säga nåt, så slog mig tanken på att utsätta Björn för nåt liknande. Jag la ner den idén direkt av flera anledningar;

  1. det gick obra när jag försökte nåt sånt senast och
  2. jag kände inte att det var viktigt på det sättet. Jag menar, effekten kändes som att den skulle förtas om jag skulle börja ”be” om det. Jag tänkte att jag bara ville ha nåt om han kommit på det själv så jag glömde faktiskt bort hela grejen.

För nån vecka sedan kom han hem efter en runda på olika byggvaruhus, studsade ner i soffan bredvid mig där jag låg på rygg med Simon på bröstet, och räckte mig en liten svart ask.

”Varsågod älskling”, sa han.

”Tack?” sa jag, öppnade den och fick ett par hårda småsaker i ansiktet.

Ett par örhängen. Han hade hållt dem gömda sedan jul. Han hade kommit på idén att ge mig nåt fint för allt jag gick igenom redan innan han läste om mammagåva i pappalogiboken. Han hade till och med bollat idén med Anna.

image

Jag är så lycklig, och tacksam, att jag har honom. <3

 

Annat kul blogginlägg om mammagåva-taktik finns att läsa på Någons Farsa.

Hur man INTE berättar att man är gravid

Efter att vi bestämt oss för att bilda familj förra våren gick det upp för mig att det inte är så jäkla självklart. Det tog flera månader för mig att bli gravid, och under den tiden hann man tänka många varv på varför det tog tid alls.

Hela min ungdom har jag, som de flesta kvinnor, aktat mig som sjutton för oönskade graviditeter; det har blivit en del panikbetonat knaprande av ”dagen-efterpiller”, man har trasslat med kondomer och nojat över dem, testat sig igenom halva sortimentet p-piller på marknaden — alla med varierande grad av ”dåligt” som resultat — och jag hade till och med en p-dator som mätte kroppstemperatur ett tag (funkade jättebra tills den gick sönder efter 2 år).

p-dator

Att det nu visade sig att det inte var så himla lätt hänt kom lite som en… överraskning, och väckte oroliga tankar i stil med ”jag kanske inte kan bli gravid”, ”vi kanske inte passar ihop rent kemiskt”, ”jag kanske redan har passerat mitt bäst-föredatum” eller ”han måste sluta bära sin mobil i framfickan”.

Hur jag reagerade när jag äntligen testade positivt kan man läsa om här, men hur jag informerade Björn är hittills oberättat.

Det var så här…

bukowski antonius babybjörnPå jobbet säljer vi nallar från Bukowski, och vi hade fått en felleverans av mininallar. Små isbjörnar, närmare bestämt. Babybjörnar, liksom. Jag tog hem en sådan, la den på Björns sida av sängen en dag så att han skulle se den när han kom hem, och tyckte att budskapet var glasklart. Jag insåg att det nog var lite väl subtilt, så jag skickade ett sms till honom:

Det ligger ett subtilt meddelande till dig på sängen. Puss

Jag tänkte att han aldrig skulle komma på det, och att han då skulle höra av sig, så att jag kunde ge fler ledtrådar (det här var mitt i sommaren, jag hade ingenting att göra på jobbet), och så skulle vi fira lite när jag kom hem.

Jag fick inget svar. Till slut messade jag och frågade om han kommit ihåg att kasta ett öga på sängen. ”Ja” var allt jag fick som svar på det, och efter lite stelt messande fram och tillbaka skrev han:

Är det en riktig av kött och blod på g?

Jag tappade sugen totalt och tjurade, inga fler sms skickades den kvällen och när jag kom hem sov han. Jag tyckte han visade extremt svalt intresse för hela grejen och började tvivla.

Han väckte mig morgonen därpå innan han gick till jobbet. Han satte sig på sängkanten, pussade mig och frågade mjukt:

”Älskling, vad var det för meddelande som jag skulle förstå igår?”

”Jag är gravid”, fräste jag som om jag var tvungen att påpeka för en kamel att det är torrt i öknen.

Tur att han är van vid mitt morgonhumör. Han blev jätteglad, sa att det var det han hade trott men inte vågat chansa på utifall att jag menat nåt annat.

Jag lovade mig själv att inte köra såna stunt på honom mer.

Gilla gärna min blogg på Facebook, eller följ den via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar ca 5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas 😉

mammatrams på facebook

 

Mjölk är bara en täckmantel

Jag tror att det här med att bebisar livnär sig på bröstmjölk är en täckmantel.

Egentligen äter de tid.

Jag har inte räknat ut hur de bär sig åt än, jag återkommer i frågan om jag når nåt genombrott i min teori.