Vi kom hem från semestern. Vi packade upp. Sorterade tvätten.
Tyvärr sorterade vi tvätten i tvättstugan, mitt framför tvättmaskinen, som såg högarna växa och således dog av skräck (tror vi). Trumman snurrade inte.
Detta har hänt förut, då bytte Björn kol och så var det bra, men vi har ingen lust att hålla på så en gång om året så vi beställde ny maskin.
Under tiden växte tvätthögarna ännu mer, förstås, tvätthaveriet var ett faktum och i tisdags tog Simons underkläder och byxor slut. Jag tänkte först att vi åker till mamma och tvättar, som vi gjorde sist, men sen tänkte jag att det enklaste vore om vi kunde gå över till grannarna.
Vi gillar våra grannar. De har 2 pojkar, den yngsta är 2 år äldre än Simon, och de är alltid trevliga och pratglada. Jag vågade mig på att skicka ett sms till Jossan, som sa att SJÄLVKLART får vi låna maskinen och hur mycket vi vill. Hon gav mig en nyckel, så att jag skulle kunna tvätta under dagen när de inte är hemma.
Wow, liksom.
Igår kom den nya maskinen. Är det inte en riktig skönhet?
Nu funderar vi bara på vad vi kan ge våra snälla grannar som tecken på uppskattning – utan att det gör över styr. Vin, blommor och choklad passar knappast…
Vi får fundera på den.