Jahaaaa, är det fredag igen? Jag är som standard helt dagvill och helgerna brukar poppa upp som små överraskningar för mig.
Den här helgen står Andreas (Humpes) dop, familjemiddag hos mamma och inflyttning i nya sovrummet på agendan. I en drömvärld är resten av resan spikad och bokad också när söndag kväll kryper upp och lägger sig bredvid oss i soffan, men det ska vi nog inte ta för givet.
Simon är jättestökig om nätterna nu, anledningen tror jag är att han håller på och vänder sig till mage hela tiden och kryper upp med knäna under sig till Mecka-ställning. Den ställningen verkar inte vara bekväm att sova i längre stunder än 40 min eller nån timme eller så, för sen gnälls och stökas det när han fastnar och inte lyckas rulla runt på rygg igen. Bredvid ligger jag och försöker bringa ordning i röran med en hand, och brottningen är i full gång säkert en 4-5 gånger per natt. Oh joy. Men tur för mig att det är såhär just nu, då jag är inne i en lugn del av min sömncykel och kan somna om nästan direkt istället för att hjärnan ska dra igång i 180 varje gång jag blir väckt och sen tillbringa minst 30 min med att somna om.
Som åtgärd till bökandet så ska lilleman få flytta till en större spjälsäng. Hittills har han sovit i en sån där liten spjälsäng med ena sidan borttagen och madrassen i höjd med våran, men jag tror den börjar bli för trång och när som helst får han för sig att klättra ur den. Han kan resa sig upp helt själv när han sitter vid kaminstaketet, så det är bara en kort tidsfråga innan han gör det i sängen och när man är så topptung som Simon så räcker det med att man tippar huvudet över kanten, så följer resten av bebisen med. Ve och fasa.
