Organisera barnkläder, tvätt och ytterkläder

När vi köpte vårt hus saknades förvaring. Det var som om de som sålde det inte hade några saker.

Att organisera barnkläder är ingen baggis i det här huset. Även om ungarna har sina garderober i sina rum så är hallen är ett ständigt provokationsmoment att hantera, för mig i alla fall. Där finns inte utrymme för alla skor som samlas i drivor – jo, drivor – eller alla jackor och overaller och täckbyxor som behöver finnas tillhands, så vad som händer är att jag ofta står och kastar anklagelser om ”var vantarna bor” och ”varför ligger den HÄR?” omkring mig så älskvärt jag kan. Jag får aldrig några användbara svar, och inte sällan beror det på att den skyldige är jag själv.

Flera ryck har gjorts, i omgångar, och nu senast var det uppmärkning av var alla jävla vantar m.m. ska vara. Björn gillar att ha skyltar och märkningar överallt, så vi har av den anledningen en dymo i vår ägo. Vid en helgsväng på ett varuhus råkade jag få syn på en liten påse pappersetiketter med snöre och tänkte att nu … nu händer det, idag åker lapparna upp, snyggt eller ej. Det dröjde 3 veckor, men nu är det gjort.

organisera barnkläder
Det var dessvärre inga magiska lappar jag fått tag i. Bevisligen räcker det inte med att vantarna får ett hem; de måste hitta dit också.
organisera barnkläder
Garderobslådorna i hallen. Även jag och Björn har varsin, och det är både snyggt och praktiskt.
organisera barnkläder
Och här har vi tvättkorgarna i tvättstugan. Jag är den som sköter tvätten (för att jag valt det, för att jag bryr mig om kläder, för att jag gör det bäst, för att jag vill det) och jag vill ha korgarna på samma plats alltid, annars lägger jag i fel korg. Björn sätter bara dit dem lite hur som, men nu finns ingen anledning att blanda ordningen längre.

Jag kom liksom igång där, så märkningarna spred sig som en löpeld genom huset. Detta är favoritlådan i frysen (näst efter den märkt ”glass, bär, sött” förstås).

Mer om vardagsplanering, vilket till 85% består av matplanering, i ett annat inlägg.

Hur klär man på småbarn på hösten?

Jag skulle klä på Simon, som vanligt, efter frukost för att åka till föris.

Han har underställ (även känt som ”lager 1”) underst, och eftersom det är i merinoull och inte tål normal tvätt så tar man inte på honom det innan han äter och alltså måste vi börja med att byta om från pyjamas.

Sedan ska han ha fleeceunderställ utanpå understället. Sen är det ullsockar, gärna dubbla. Sen är det en merinoullkofta. Sen är det skalbyxor, tjockare dregglis, och sen ska stickade tumvantar på innan händerna bänds in i de lätt fodrade vattentäta vantarna. Sen är det fodrade stövlar, och sen är det skaljackan. Och så mössan. Och nu såhär i vått väder behöver man ibland galonkläder utanpå allt.

Ungen ser ut som en michelingubbe med nedsatt rörlighet i lederna, och jag är helt slut. Det tog dessutom bra mycket mer än 5 minuter.

Det slog mig då att förskolepersonalen gör detta på rätt många ungar, flera gånger om dagen; det MÅSTE finnas ett snabbare sätt än mitt.

Hur. Gör. De?

Jag menar, det är ju inte som att de kan ta sin tillflykt till Babblarna på datorn för att undvika spaghettiålandet eller hjulande bläckfiskfenomenet.

”Det är ju inte möjligt att ni lägger 15 minuter på att klä på en unge, liksom. Det skulle aldrig gå. Hör gör ni? Har alla andra barn såhär mycket kläder på sig?” frågade jag personalen när jag lämnade Simon strax därpå.

”Jaa… alltså det går ju fortare än så. Alla har lika mycket kläder så vi är ju lite vana, det brukar alltid ta längre tid med mamma och pappa”, skrattade hon utan att avslöja den minsta yrkeshemlighet för mig.

Nu är jag inne på att jag ska be att få gå på praktik hos dem. Eller liksom bara sitta med och studera när de ska slussa ut 10 barn på gården utan att nåt av dem hinner somna under tiden.

smabarn-vinterkladsel
Idag snöar det dessutom. Simon sätter fötterna i snöslask för första gången, och gillar det såklart. Det blir nog en skidåkare av honom också, så småningom.