Hur man ser skillnad på naturmaterial och syntetiskt i kläder

Tänkte bara berätta, eftersom det kan hända att det är fler än jag som funderat, hur man vet att någonting är tillverkat av 100% naturmaterial.

Varför

När jag hade mitt ryck att införa tygblöjor i tillvaron så ville jag inte använda syntetiska material, alltså inget polyester och fleece utan bomull, hampa, bambu eller annat lämpligt (kan för lite om tygblöjor känner jag). Så jag köpte ett 5-pack blöjinlägg av ”100%” bambu” på Tradera.

När jag fick dem kändes de syntetiska, alltså de var lite för mjuka, lite för lika fleece i ytan, så jag ringde till Carina (körsnär/lärare i sömnad/Björns faster) och frågade hur man vet.

Hur

”Kan du klippa bort en tråd nånstans ifrån, utan att det går sönder?” frågade hon.

”Kanske. Vad gör man med den sen då?”

”Man bränner den, med en tändare. Naturmaterial förkolnar, det blir sotigt, men om det är plast i så smälter det.”

Jag hittade ingen tråd, så jag klippte loss en bit av ytskiktet på ett ställe där jag trodde att det skulle skada minst. Jag la den på en ugnsplåt på utebordet, men den snabba lilla brasan var svårtydd. Jag var ändå säker på min sak, så jag offrade hela blöjinlägget för bevis inför reklamation.

Resultat

bambu eller syntetiskt

Jag eldade alltså inte upp rubbet, utan klippte bara av en hel bit med alla lager.

naturmaterial eller syntetiskt

Det visade sig att ytan trots allt troligtvis var i 100% bambu som utlovat, men det var definitivt inte mellanlagren. Man ser kol och aska från ytlagret, men också tydligt hur materialet under har smält och runnit lite.

naturmaterial eller syntetiskt Jag reklamerade* och fick pengarna tillbaka efter att ha skickat bilder.

Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

*Målet med att försöka gå över till tygblöjor var att minska miljöpåverkan, inte öka den genom att släppa ut ännu mer mikroplaster i vattnet.

 

 

SaveSave

På grön salong med babyhåret

Jag går till frissan ungefär 2 gånger om året. Det brukar bli när borsten fastnar i topparna, och jag måste medge att det är för att de ser ut som svinto, som jag pallrar mig iväg.

Sist jag klippte mig, vilket var i mars, vilket jag vet bara för att jag skrev om det då med (det är trots allt en sjukt stor grej), kom jag därifrån med en frisyr, eller i alla fall nåt som egentligen krävde en gnutta uppmärksamhet för att underhålla.

Sånt går aldrig. Jag saknar karaktär. Jag kan inte ha frisyrer som kräver nåt mer än en hårborste av mig. Jag vill gärna, det skulle vara kul att vara lite snygg, men… det är bara att inse att det inte händer.

Grön salong

Det finns en salong som jag går förbi på väg till skolan, Green Heads heter den och den utger sig för att vara helt (eller till största delen?) ekologisk om jag förstod min söta frisörska rätt.

Alltså var jag liksom tvungen att färga håret. Alla vita hårstrån, du vet.

Jag har inga problem med mina ålderstecken, än. Bara så du vet. Men mina vita har nått ett tillräckligt starkt bestånd för att de inte ska gå att missa ens om man tittar snabbt och det är inte snyggt…! Antingen eller, liksom. Helhetsbilden blir trist, tycker jag. Jag har hellre hela håret vitt, i så fall.

Eller brunt. Jag följer majoriteten, tänker jag.

Jag fick chokladbit och chai-te medan färgen verkade. Det blev bra, det var nästan så jag undrar om min frisörska var mer nöjd än jag till och med.

Babyhår

När hon klippte mig frågade hon om jag hade ammat nyligen.

”Jaa-a?” sa jag och väntade på en fortsättning.

”Jag ser det,” sa hon och pekade på allt babyhår som återtar sin plats på mitt huvud extremt långsamt men säkert. ”Men det här är ju ingenting. Vet du att jag har haft kunder som varit nästan skalliga. Hormoner, bara hormoner alltihop… så jag vet vad jag har framför mig.”

”Ha,” sa jag och kan ju inte låta bli att undra om det finns de som tappat ALLT hår till följd av hormonstormen som det innebär att tillverka en människa. Det känns inte helt otroligt.

Bara babyhår. Allt mitt riktiga hår når till en tofs.

Jag är nöjd med färgningen. Brunt med en aning rött i. Hon sa att det lägger sig ovanpå håret istället för att bryta upp stråna och tränga in i dem, och det kändes inte lika aggressivt att ha det i hårbotten som det annars kan göra med vanlig(are) färgning. De vita stråna blev ljusare än resten men det gör ingenting; de är inte längre självlysande och det var allt jag ville.


Om du vill läsa mer om deras gröna koncept så hittar du Green Heads hemsida här.

SaveSaveSaveSave