Vi var på fjärilshuset i Hagaparken

I lördags fick vi denna snilleblixt, bara en aningens sent på morgonen men vi körde ändå.

Simon pratar ofta om hajar, ända sedan han först stiftade bekantskap med Lilla barnkammarbokens hajsång* för nåt år sen. När vi är i lekparken så blir jag allt som oftast runtkommenderad i klätterställningar och båtar under förevändningen att ”haja bita dä”.

Fjärilshuset i Hagaparken

Ja, de har hajar där. Och fjärilar, och ”Nemo”, och sköldpaddsungar, och en robotkrokodil – bästa kombon ever –  samt grodor. Jag missar säkert en del djur här, vill du ha korrekt info så besök deras sida.

Simon tyckte det var jättekul. Hajarna var spännande en liten stund men sen var det fiskarna, framförallt karparna (fiskrikets svar på jumbojet) och ”nemos” som drog.

Adrian tyckte det var kul så fort han fick gå själv. Han var länge ängslig över allt nytt, men sen gick det över och vi tappade bort Simon och Björn medan jag travade efter honom runt på fjärilsavdelningen.

fjärilshuset

Fjärilarna var stora, fantastiskt vackra och nära. Särskilt en metallicblå variant som flög långt och lågt längs gångarna med en hel flock ungar efter sig. Jag lärde mig att enorma fjärilar har så stora vingar att de kan glidflyga ganska långt, alltså de måste inte flaxa hela tiden.

fjärilshuset i hagaparken

Fjärilshuset som utflyktsmål

Vi har inte varit där förut, men baserat på ett enda besök skulle jag säga att det passar jättebra för yngre barn. De tillåter inte barnvagn därinne men man kan låsa fast den på en barnvagnsparkering utanför entrén. Där finns en enklare restaurang, eller lunchservering eller vad det nu kallas, med fokus på barnfamiljer – dvs enkel och dyr mat. Det är praktiskt att äta där efter besöket, men då ska det vara pga tidsbrist och inte för att maten är oslagbar (för det är den INTE). Det är inte heller superstort, så barnen orkar med hela stället och gärna flera varv 🙂

 


*Lilla barnkammarbokens hajsång:

Ny hobby: familjeutflykter sena helgeftermiddagar

Vi har varit sparsamma med familjeutflykter av den här sorten, och med sparsamma menar jag totala främlingar, för det har känts lite osäkert. Du vet, mycket meck för kort tid på plats. Det är först nu som vi upptäckt att om vi inte måste äta middag hemma så blir det plötsligt mer utrymme och möjligheterna står bokstavligen i kö utanför dörren nu när det varma(re) vädret är här.

Nationaldagen

Jag har fortfarande inte berättat om hur oväntat bra vi hade det på nationaldagen…! Jag är själv förvånad över hur bra det blev till slut. Alltså vi hade ju alla förutsättningar förstås; först helg, sen måndag med barnvakt och dejt, sen ledig nationaldag med fantastiskt väder.

Dagen förflöt lugnt och stilla, och vi hade planerat att åka in till stan och ”essinge-nånting” för att träffa kusin Jonna efter att Simon vaknat på eftermiddan. Vi hade en liten dipp där när jag kom på att vi behövde veta vart vi skulle och försökte få tag på henne, och det inte gick. ”Essinge-nånting” var inte tillräckligt specifikt för att vi skulle våga chansa, så vi packade bilen ändå och åkte till centrum här i närheten istället.

När vi väl packat ur ungar, vagn och picknickutrustning upptäckte vi att vi missat hela firandet och att folk var på väg hem, men då ringde Jonna så vi tog tunnelbanan in till Fridhemsplan, bussen ut på Lilla Essingen och hoppade av vid Östra Primusparken.

Aldrig hört talas om. Aldrig varit där. Parken är liten, så det tog väl en minut att gå runt hela och leta efter min förlorade kusin innan hon hittade oss och vi kunde slå ut vår filt intill de andras.

Vid det här laget var klockan framåt 17. Adrian sov fortfarande sin middagslur, marken var full av filtar med folk i blandade åldrar och stilar och technomusiken dunkade i vågor över gräset. Adrian sov vidare. Simon stirrade storögt på allt och alla.

Vi hade plockat ihop varsin sallad i självplocket på mataffären vid Fridhemsplan, och det var det bästa vi kunde ha gjort i matväg. Simon åt sin sallad med bara sånt han gillar, medan han satt stilla på filten och typ intog omgivningen och försökte mata alla som pratade med honom med morötter.

Adrian vaknade. Även han stirrade storögt på allt men på ett väldigt taggat vis; han log konstant och hoppade med benen mest hela tiden. Simon, som tittat färdigt på folk, ställde sig upp och började härma alla som rörde sig till musiken.

Vid 18 tröttnade arrangörerna på alla barnfamiljer och vred upp volymen, vilket ledde till att vi först försökte leta lä från ljudvågorna, men vi gav upp efter ett varv runt parken och åkte hem. Kort men roligt, och vi var hemma till strax efter 19 – lagom för välling.

Skansen

Eftersom det gick så bra med ungarna, dvs inga härdsmältor, inga bråk, inga dippar eller dylikt, så bestämde vi att vi måste hitta på mer saker med barnen. Därför var vi på Skansen i söndags.

Simon är fascinerad av allt han inte ser dagligen – och även av mycket som han ser dagligen – och sånt som rör sig är förstås spännande. Djur, insekter, grävmaskiner, lastbilar, flygplan – du förstår. Djurparker är därför ett tacksamt utflyktsmål.

Skansen har lite tokiga öppettider för vår rytm med middagsvilan och mat och allt det där, men vi tråcklade oss iväg och efter att ha glömt Adrians napp hemma, lyssnat på hans övertrötta bebisvrål hela vägen i bilen, blivit irriterade, kört vilse, blivit åksjuka, upptäckt att vi även glömt Adrian mat hemma, stannat och panikhandlat bebismat på 7eleven och bytt förare så kom vi till slut fram.

Adrian somnade direkt, och Simon var en fröjd att ha med sig. Han gick lite själv, åkte lite vagn, satt på pappas axlar och trodde att han bestämde vart vi skulle gå.

Undervattensfönstret hos sälarna var svårt att slita sig ifrån.

När Adrian vaknade gick han plötsligt in i ett nytt utvecklingssteg och vägrade sitta i vagnen, så han fick stå istället.

När det var dags för mat så försökte jag ge honom av barnmatsburken som Björn nyss handlat, men den var från 8 månader med spaghettibitar i och han såg bara äcklad ut, så det blev att tanka i honom en fruktklämmis (som Björn också köpt som backup tack och lov) istället och börja gå mot utgången eftersom de snart skulle stänga.

Trots failen med nappen och maten så var det ändå en bra utflykt. Vi hade tänkt äta på restaurang också, men utan mat och napp till Herr Plötslig Hungerdipp Från Ingenstans så kändes det som nåt att spara till nästa gång.

Failsafe

Skötväskan har nu berikats med sin egen nappflaska och en färdigblandad tetra för Adrian, samt en egen napp, så att detta inte händer nästa gång.

 

SaveSave

SaveSaveSaveSave

Påskserien del 1: fika på Kanaans café

Fan av fika

På påskafton skickade jag iväg Simon med Björn på förmiddan, sen knölade jag in Adrian i bilen och åkte till Anna.

Anna är ett hjärtligt fan av fika, lugna stunder i solen med en kopp te eller kaffe, och mysigt sällskap. Vi har det gemensamt (tillsammans med typ resten av befolkningen), bland annat.

Promenad till Kanaans Trädgårdscafé

Planen var att promenera till Kanaans café, eller Trädgårdscafé, som ligger inte så långt hemifrån henne. Jag hade aldrig varit där, även om jag känner till Kanaanbadet sedan barnsben, men hon var eld och lågor över detta och det blir hon inte över vilket café som helst så man blev ju nyfiken.

Kanaan är en vacker plats, fullt av barndoms- och tonårsminnen, men det gamla huset som sedan 2015 hyser trädgårdscaféet har förblivit anonymt för mig. Till i lördags, alltså.

De öppnade kl 11, vi var där strax efter och fick plats på verandan vilket passade jättebra eftersom jag fick plats med vagnen intill och Annas lillvarg, chihuahuan Léon (4 månader gammal), fick många att titta på eftersom entrén var alldeles bredvid.

Adrian fick tokspel efter inte så lång stund på plats eftersom blöjan blivit, um, obekväm, så Anna passade på att ta lite bilder på käket som hann komma medan jag hanterade blöj- och solkade kläderbyte inne på toa.

Toan var fräsch, fin och rymlig. Jättebra. Det enda, alltså ENDA jag skulle önska är att det fanns en till. Eller kanske i alla fall en skrubb med bara ett skötbord; de flesta av oss har ju en skötväska med allt som behövs för att kunna byta blöja på bara backen i öknen, det skulle minska toakön som lätt uppstår. Med det sagt, så går det å andra sidan utmärkt att byta blöja direkt på marken, i öknen om man så vill (där finns en strand), om man har med sig sagda skötväska senare i sommar.

Bra saker med Kanaans Trädgårdscafé:

  • Jättegott fika, jättegod mat – i alla fall den varmrökta laxen
  • Fräsch toa
  • De har en lekhörna på övervåningen… men det var reserverat för påskbuffén så den såg jag aldrig.
  • Man får låna micro för barnmat
  • Mycket trevlig personal
  • Gratis kaffe om man checkar in på Facebook
  • Tillgång till filtar när man sitter ute

Minus:

  • Bara en toalett, och det enda skötbordet finns därinne.

Kompisdejt

Vi avhandlade en hel del ämnen (som jag noterade i stödord på telefonen), bland annat partnerskap i kärleksrelationer, svärföräldrar, barn (såklart) och framtidsplaner, men det blir för mycket att skriva om i ett och samma inlägg. Du skulle inte orka läsa ens om du skulle vilja, så jag delar upp det i kortare inlägg. Vi kan kalla den påskserien… Ja! Påskserien. Nu måste jag byta rubrik på det här inlägget.

Vi satt ganska länge på verandan. Adrian drog sin middagslur i min famn så det var bara att sitta kvar tills han vaknade, och när vi gick kom en vänlig man ur personalen och hjälpte mig ner för trappan med vagnen. Jag hade fixat det själv förstås – jag kom ju upp – men lite hjälp gör så stor skillnad. Jag sa det till honom, och han skrattade och berättade att han är van eftersom hans syster han flera barn.

Om du vill besöka Kanaans café så hittar du deras hemsida här, och facebooksidan här.

Stödord i Påskserien för kommande inlägg:


OBS! ej sponsrat