Den sista vagn vi köper; Carena Gotland

Ny vagn – för sista gången

Som sagt, efter att ha tröttnat på vår urvuxna Basson Duo strax innan jul, åkte vi till Lekmers outletbutik i Järfälla för att provköra Carena* Visby och Carena Gotland eftersom de inte kostar en månadslön (eller fyra, om man är student) och har stora framhjul.

Vi siktade på Visby, men när det visade sig att Gotlandmodellen från 2017, som finns i lite roligare färger, även den klarar 25 kg per sits samt att ryggarna var något högre (enligt butiksbiträdet), plus att den var ca 5 kg lättare – eftersom sitsarna inte är vändbara – så valde vi den.

Det här var veckan innan jul, och vi köpte den på nätet för strax under 2700 kr på rean (ord pris 4495 kr). De finns på Blocket också men eftersom det är en budgetvagn, dessutom vår sista vagn och den förväntas hålla ganska länge, kändes det bättre med en ny.

Handtags- och bumperskydden i fejkskinn som medföljer är tyvärr gräsliga, jag menar de lyckas inte ens få det snyggt på säljbilden ovan, särskilt fult blir det när man jämför med hur skinn/fejkskinn brukar se ut när det är snyggt:

Simon testade Emmaljungas 735 i oktober.

Så nu är jag inne på att göra egna. Helst skulle jag slippa, helst skulle jag hitta nån som syr själv och säljer på insta eller nåt. Inte för att extra bumperskydd behövs, men för att jag tror det kan vara klokt att skydda handtaget om man vill att det ska hålla länge.

Men med undantag av bumper-/bygelskydden så gillar jag vagnen skarpt. Det framgår inte fullt ut på mina bilder att den är olivgrön, men det är den – alltså inte brun som Björn hävdar.

Nu när vi använt vagnen i en dryg vecka så har vi kommit fram till att vi föredrar delad varukorg framför en stor. Innehållet far inte omkring och blir lättare att komma åt (och hitta).

Vi har funderat lite över material och kvalitet. Det är ju en budgetvagn så vi har inte skyhöga förväntningar, mer stilla funderingar på hur plastdelarna i och runt fotbromsen kommer att hålla – särskilt som den är lite trög att lossa från låst läge.

För barnvagnsnörden…

Jag har inte hittat någon saklig jämförelse mellan Carena Gotland och Carena Visby gällande modellerna från 2017 och framåt, där båda vagnarna numera kan ta 25 kg per sits, så jag gjorde en lista över de saker som vi tyckte var avgörande för oss. Saknas nåt, eller om nåt är felaktigt, så säg till. I fix.

Carena Gotland VS Carena Visby

Carena Gotland +

Carena Gotland –

mittstång i chassi (stabilare chassi) Ej vändbara sittdelar
5 kg lättare Ej ställbara fotstöd
Steglöst fällbara ryggstöd Dåligt med benutrymme
Något längre ryggstöd
Snyggare färger
mer lättåtkomliga varukorgar

Carena Visby +

Carena Visby –

Barnen sitter högre upp från marken 5 kg tyngre
Ställbara fotstöd Ryggstöd i endast 3 lägen
Individuellt vändbara sittdelar Svåråtkomliga varukorgar
Bättre benutrymme

Uppdatering 2 månader

Nu har vi använt vagnen i snart 2 månader, och precis som i alla relationer dyker de små egenheterna upp först efter ett tag.

Framhjulen sitter förhållandevis tätt ihop, vilket gör att det blir svårt att gå avslappnat uppför barnvagnsspåret i en stentrappa på stan.

Framhjulen snurrar dessutom ganska motvilligt när båda barnen sitter i vagnen och den blir trögstyrd. Kan hända att vi bara behöver smörja dem. Resultatet, när man ska kliva på bussen och framhjulen inte är rakt ställda när de landar på bussgolvet för att sedan bära hela vagnstyngden medan man lyfter in resten av vagnen, blir att vagnen egensinnigt kör åt sidan och det blir omöjligt att kliva på bussen.

Fotbromsen är supertrög att lossa, och man måste gunga vagnen fram och tillbaka för att den ska lossna (och nej, det är ingen smuts eller skit som fastnat nånstans; bromsen har betett sig såhär sedan dag 1 och det har inte blivit bättre).


Uppdatering 5 månader

Framhjulen blev till slut så trögsvängda att vi låste dem i rakt läge. Just då var det inte alls ett problem eftersom det var mycket snö ute – vagnen tar sig för övrigt väldigt bra fram i snö – men när snön försvann blev det en kamp att ta vagnen. Jag försökte smörja hjulen, men det var oklart hur det skulle gå till så det blev inte så bra.

Björn mailade till Lekmer och fick svaret att ibland dras hjulen åt lite för hårt på fabriken, och när vagnen sätter sig så blir de tröga. Då måste man lossa på hjulen.

Detta gör man genom att skruva bort skruvarna som håller fast fotstödet i tyg, vika tyget åt sidan och använda en hylsnyckel med L-handtag (storlek 19mm) för att lossa på muttrarna. Eftersom Lekmer inte säljer såna hylsnycklar, och inte heller kunde tala om var man kunde få tag på dem eller ens vilken variant som behövdes (de vi hittade på byggvaruhus var för tjocka), så slutade det med att de skickade deras egen (?) till oss, som vi sen fick skicka tillbaka.

Jag var så less på vagnjäveln när jag gjorde det här, så jag passade på att smörja kullager och även pinnen som muttern fäster på (jag tog alltså loss hela hjulet från vagnen).

Nu beter den sig som en dröm igen.


*Carena var Brios budgetvagnmärke, tills Lekmer köpte det.

Bildkälla säljbilder (vagnar): Lekmer.se

SaveSaveSaveSaveSaveSaveSaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Nu har vi skaffat ny syskonvagn igen

Jag nämnde igår att vi skaffat ny dubbelvagn, men nu räcker det. Under förutsättning att den nya vagnen håller så kommer vi inte köpa fler. Nånsin.

Lovar.

Gamla vagnen

”Alltså jag står inte ut. Jag är beredd att bara ta nån, vilken som helst, med större framhjul än den här skiten vi kör omkring med nu,” utbrast jag till min tålmodige sambo när vi hämtade barnen på föris för typ 2 veckor sen.

Vår tvillingvagn – eller om vi ska kalla den syskonvagn kanske? –  Basson Duo, som vi skaffade när vi blev tvåbarnsföräldrar, har fyllt sin funktion men nu räcker det.

syskonvagnVi har kämpat på med miniskidor i snölag, baklängeskörning vid torrare mjukt underlag, utvecklat ny körteknik för att undvika tvärnitar som får barnen att falla ur vagnen, samt förbrukat en hel del hjulfett för att slippa drabbas av komplett härdsmälta.

Största anledningen till bekymren är att barnen vuxit ur den, dvs de har blivit för tunga. Adrian vill gärna stå upp i vagnen och när han då hänger mad armarna över ryggstödet så ger sittdelen efter så pass att det ser ut som att den inte är ordentligt uppfälld.

syskonvagn

Den VAR bra, när pojkarna var lättare, när Adrian inte kunde stå men ändå skulle titta på allt hela tiden och när det inte fanns så mycket motstånd på marken, men våra behov har ändrats och Björn var inte svårövertalad.

Ny syskonvagn

Så vi köpte en ny vagn igen, alltså. Det blev en Carena Gotland, jag berättar mer om den i ett eget inlägg men jag kan säga att vi är sjukt nöjda än så länge. Barnen har inte kastats ur vagnen en enda gång, man behöver inte dra den bakom sig på grusgången och man kan dra fram suffletten ända ner i bygeln – perfekt vid regn, sol och odrägligt beteende på grannens bekostnad.

Även mamma har testat den, när hon tog med sig bägge ungarna till parken i lördags.

”Vad tyckte du om nya vagnen då, mamma?”

”O ja vad bra den var! Så lätt att köra på gruset! Jag brukar behöva ligga längs med backen nästan för att komma framåt, men med den här gick det ganska lätt!”

SaveSave

SaveSave

Vi åker till Toscana i juli

Jag plockar upp min teaser om Italienresan, bättre sent än aldrig.

Lång dubbelledighet

Björn går på semester efter midsommar. När semestern är slut tar hans föräldraledighet vid, vi kör våra dubbeldagar då så att vi är lediga länge tillsammans. Ungefär 8 veckor blir det

2 av dessa veckor har vi valt att förlägga till Toscana i juli. Ingen av oss har varit där med vi har vänner som har det och varmt rekommenderar alltihop.

Vi ska hyra bil och bo på 3 olika ställen. Allt är bokat och klart. Sen kom vi på att

  1. vi behöver en barnvagn som tar mindre plats i bilen, och
  2. Adrian har inget pass.

En till barnvagn

Barnvagnen hittade vi på Blocket till slut. Hon som sålde den hade inte själv använt den, den kom från ett lager efter ett dödsbo. Hon ville ha 1800 kr för den, utan tillbehör och med avskavt handtagsskum, men när ingen nappade gav hon upp och jag fick den för 1000 kr.

Det visade sig att Maclaren Twin Techno Champagne inte tillverkas längre, men vagnen verkar oanvänd. Regnskyddet hade fortfarande skyddspapper kvar när jag vek upp det för att prova. Jag fick även med åkpåsar, huvudkuddar för nyfödd och myggnät. Hjulen är nästan utan märken.

Simon följde med och provsatt när jag skulle titta på den. Han godkände den entusiastiskt, men det kan ha haft att göra med att han fick en leksaksborrmaskin av hon som sålde eftersom hennes son vuxit ifrån den.

Man kan fälla ryggstödet nästan helt, så Adrian provlåg och jag tror det blir bra det här. Jag hoppas att det var ett bra köp… det visar sig.

Nu har vi 3 olika barnvagnar, 4 om man räknar med den som ska säljas.

Pass

Jag var med Adrian till Polisen igår efter lunch och lämnade in pappret med Björns bevittnade medgivande, och så skulle pojken fotas.

När jag gjorde detta med Simon så plockade herrn bakom disken bara fram en digitalkamera, gav mig ett buckligt vitt kuvert att hålla upp bakom Simons huvud och på 2 försök var det klart. Men igår stod Monsieur Envis bakom disken, och Adrian skulle absolut fotas i den vanliga fotomaskinen för vuxna. Jag fick ett vitt kuvert. Jag höll Adrian med ena armen, och efter omständlig instruktion höll jag kuvertet framför mitt eget ansikte.

”Flytta honom lite till vänster…”

Jag bökade med 9 kilo hösäck i enarmsfamnen.

”För mycket… Nu är han ur bild… Nu har han ena handen i munnen…”

Jag fick mjölksyra i armen, och prövade att ställa ungen på den runda barstolen, avsedd för vuxna som fotas,  istället. Han började hoppa överlyckligt, som han alltid gör i den positionen. Genom sin lucka halade Monsieur Envis fram en jättelång bambupinne med en babyskallra fastsurrad i änden, och började banka med den mot fotomaskinens övre del. Adrian skrattade glatt mot Monsieur Envis, som multitaskade hellre än bra med ett öga på sin dataskärm, det andra på Adrian, ena handen på datamusen medan den andra höll i bambupinnen som misshandlade fotomaskinen, vilken blinkade hej vilt i sina försök att fånga min sons uppmärksamhet – eller min son över huvud taget – på bild. Det var typ disko bakom draperiet till vår fålla, Adrian studsade så att barstolen var nära att välta och spektaklet antog statisk styrketräningsnivå när jag försökte hålla honom stilla i luften.

”Jag antar att det är meningen att han ska titta mot skallran? För i så fall har jag nåt annat vi kan hänga där…” flåsade jag. Svetten rann stilla längs ryggen, det sög i armarna och Adrian hade fantastiskt roligt åt alla håll utom ett.

”Jo, vänta, jag tror han lugnar ner sig snart,” sa Monsieur Tjurskalle.

”Hah! … Tror du?”

2 minuter senare skulle jag godkänna fotot, men jag var inte i skick att ha åsikter om hur lobotomerad min pojke skulle få se ut på sitt första pass så det var ett tvärt ”perfekt!” och så fick vi gå.

Nu hoppas vi bara på att vi hinner få det innan vi ska åka, för flyget går den 4e juli. Men han sa att det bara skulle ta en vecka.

 

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave