Julrabatter från mig till er!

Eller rent tekniskt sett är de inte från mig, alls, men jag bidrar. Lite.

Snart är det december!

god julrabatter

Julhysterin närmar sig. Snart är det första advent och ute skymmer det allt tidigare på eftermiddan. Jag avskyr novemberregnen, men älskar mörkret tack vare adventsbelysningen som får komma fram. Finns det nåt mysigare än att komma ner i köket en tidig vardagsmorgon före jobbet/skolan, och äta frukost i ett stilla sovande hus med adventsljusstaken i fönstret som enda belysning?

Nej.

Jag är av den sorten som drar ut på det in i det sista innan jag packar ihop julbelysningen på vinden igen. Helst hade jag haft den året om.

Ny grej

Det går bra för min lilla blogg. Inte är den enorm, men den är där den ska vara och det gläder mig nåt alldeles makalöst. Så på glatt humör, en morgon nyligen efter en lyckad redovisning i skolan, fick jag storhetsvansinne kom jag på att jag vill prova nåt nytt:

Adventskalender…!

Va? Vore inte det coolt? Sen kom jag på att det hinner jag inte med. Att börja uppdatera med saker varje dag i en månad vore att spamma i jämförelse med normal fart här, och jag hinner aldrig få ihop tillräckligt med material, så jag tänkte att jag lugnar mig lite och begränsar mig till några få luckor.

Det blir alltså ingen kalender, men nånting kul och nytt (för mig) ändå.

Julrabatter

Under perioden som kommer nu, du vet den här vad-ska-jag-köpa-till-min-småbarnsförälderbästis-i-julklapp-perioden, så kommer jag dela med mig av lite julrabatter här på bloggen. Rabatterna gäller på olika ställen, men gemensamt för dem är fokus på eko.

Jag har inte varit kund själv på alla ställen, än, så allt jag säger är att jag gillar vad de står för, jag gillar sortimentet jag ser och jag har inte hört nåt negativt om dem.

Rabatterna pågår olika länge och med olika startdatum. De kommer att samlas under kategorin Julkapitel 2017.

När?

Snart. Om nån vecka eller två 😉 Och det kommer inte påverka mitt vanliga stilla flöde av vanliga inlägg.

Sponsring?

Du menar om jag får betalt? Nej. Inte mer än att jag kan handla med min egen rabattkod då, precis som du.

Varför?

Alltså, jag har ju snackat om blåögda bloggare förr, men det här är annorlunda av flera anledningar;

  • Jag har själv valt ut företagen och kontaktat dem med erbjudandet.
  • Jag vill ge mina fina läsare nåt; det handlar alltså inte om mig.
  • Jag vill göra det enkelt och lättillgängligt att välja ekologiskt och giftfritt, därför att jag bryr mig.

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Att klippa en 2-åring…

Hur man klipper en 2-åring som sällan får titta på skärm

För dig som inte kan klippa och inte vet vad du håller på med.

Steg 1

Fråga om du får klippa håret, locka med Bamse/Alfons/Shaun the Sheep/whatever. Gå bara vidare om du får ett ”ja”.

Steg 2

Montera ungen framför datorn.

Steg 3

Visa upp dina verktyg, tala om vad du ska göra.

Steg 4

Spreja håret med vattenflaska, förslagsvis den ni använder till att stryka tvätt. Kamma bort matrester/snorkråkor/tejp/prylar som eventuellt gömmer sig i rufset, och kamma håret ut från huvudet.

klippa en 2-åring
Simon fångad framför Shaun the Sheep.

Steg 5

Använd ögonmåttet och klipp med sax på valt avstånd. Det kommer att bli ojämnt, det kommer inte se ut som om barnet har besökt någon yrkeskunnig, men det kommer att bli bättre än du vågar hoppas på.

Tips

  • Välj en lätt febrig kväll, eller annat tillfälle när den fysiska aktiviteten är lättare att kortsluta.
  • Dammsug hela våningen och släng närvarande kläder på tvätten om du vill slippa plocka småhår ur munnen i en vecka framöver.

 


 

Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

Hur man ser skillnad på naturmaterial och syntetiskt i kläder

Tänkte bara berätta, eftersom det kan hända att det är fler än jag som funderat, hur man vet att någonting är tillverkat av 100% naturmaterial.

Varför

När jag hade mitt ryck att införa tygblöjor i tillvaron så ville jag inte använda syntetiska material, alltså inget polyester och fleece utan bomull, hampa, bambu eller annat lämpligt (kan för lite om tygblöjor känner jag). Så jag köpte ett 5-pack blöjinlägg av ”100%” bambu” på Tradera.

När jag fick dem kändes de syntetiska, alltså de var lite för mjuka, lite för lika fleece i ytan, så jag ringde till Carina (körsnär/lärare i sömnad/Björns faster) och frågade hur man vet.

Hur

”Kan du klippa bort en tråd nånstans ifrån, utan att det går sönder?” frågade hon.

”Kanske. Vad gör man med den sen då?”

”Man bränner den, med en tändare. Naturmaterial förkolnar, det blir sotigt, men om det är plast i så smälter det.”

Jag hittade ingen tråd, så jag klippte loss en bit av ytskiktet på ett ställe där jag trodde att det skulle skada minst. Jag la den på en ugnsplåt på utebordet, men den snabba lilla brasan var svårtydd. Jag var ändå säker på min sak, så jag offrade hela blöjinlägget för bevis inför reklamation.

Resultat

bambu eller syntetiskt

Jag eldade alltså inte upp rubbet, utan klippte bara av en hel bit med alla lager.

naturmaterial eller syntetiskt

Det visade sig att ytan trots allt troligtvis var i 100% bambu som utlovat, men det var definitivt inte mellanlagren. Man ser kol och aska från ytlagret, men också tydligt hur materialet under har smält och runnit lite.

naturmaterial eller syntetiskt Jag reklamerade* och fick pengarna tillbaka efter att ha skickat bilder.

Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

*Målet med att försöka gå över till tygblöjor var att minska miljöpåverkan, inte öka den genom att släppa ut ännu mer mikroplaster i vattnet.

 

 

SaveSave

Tandborstning för barn

För min egen del

Jag har haft tur, jag föddes med bra tandgener. Jag har aldrig behövt anstränga mig mer för mina tänder än att borsta dem. Och besöka tandläkaren typ vartannat år. Det har gått superbra, ända tills för… ja, det var väl efter att Adrian föddes.

Jag vet inte vad som hände, men till slut blev jag tvungen att gå till tandläkaren. Där fick jag lite välförtjänt skäll, och de lagade sidan på en av kindtänderna.

Jag hängde rätt mycket hos tandläkaren när jag var tonåring, jag är tacksam att jag har föräldrar som ansett att tandreglering är ett nödvändigt ont, men som vuxen har jag lyckats utveckla lätt tandläkarskräck.

Det handlar förstås om min smärtskräck egentligen, och att jag tycker det är fruktansvärt obehagligt när det ska pillas och slipas/putsas/poleras/borras/planteras eller vad det nu är som bedöms nödvändigt.

Jag blir ganska knäckt när de säger till mig att ”det här är ingenting, jag ska bara titta” och så tar de fram en syl. Tårarna rinner redan innan jag öppnar munnen och jag måste hålla i nåt för att lyckas försöka ligga stilla.

Taket hos min tandläkare.

Därför har min tandläkare resignerat inför detta och helt enkelt börjat bedöva. Jag älskar henne för det. Jag har inget emot att halva ansiktet hänger och att jag får dregla lite – då är vi 3 istället för 2 som gör det här hemma så det gör ingen större skillnad.

I tisdags var jag där igen, på återbesök. Jag satte mig i stolen och sa att jag fortfarande är rädd för henne, varpå hon skrattade och plockade fram bedövningssalvan direkt.

Allt gick bra, för övrigt. Inga tårar, inga hål, lite beröm (men inget klistermärke!?).

Barnens tandborstning

Allt det här för mig till hur vi gör med barnen, såklart. Tandborstning är så viktigt, och enligt mig inte öppet för diskussion. Det finns helt enkelt inga omständigheter som berättigar till utebliven tandborstning.

Simon är 2,5 år, så det är klart att det ändå måste diskuteras. Det är inte det att han inte gillar det, det är bara så att han måste bråka och motarbeta ibland och ibland drabbar det tandborstningen.

När det händer pratar jag, förklarar, diskuterar, distraherar och använder alla vapen jag har i min arsenal, oftast får han borsta tänderna själv först innan jag hjälper honom. Om det inte funkar så tvingar jag honom.

”Vissa saker måste man bara göra, Simon. Det här är en av dem,” säger jag och tvingar honom att gapa. Det gör ont i kinderna på honom, HUR ont vet jag inte men så fort han gapar släpper jag. Han gråter och skriker att jag inte får göra så, och då lovar jag att låta bli om han gapar.

Så han gapar.

Vi har inte haft många såna duster, antagligen för att han så fort fattade att det inte finns några alternativ.

Tips

Tandsköterskan skriver om hur de gör hemma, och tipsar om tandkräm för barn. Läs här:

…och så läste jag nyss om en app som ska hjälpa vid tandborstning. Vi har laddat ner den nu, men den återstår att testa:

SaveSave

SaveSave

Ghiacci Vecchi, första etappen i Italien

Här kommer andra avsnittet om vår semester i Italien:

Ghiacci Vecchi Residence, Venturina Terme, Italien
4-10 juli

Frukosten första morgonen var inte så mycket att hänga i granen; stor förvirring rådde om både upplägg och utbud så vi handlade att äta hemma i fortsättningen.

Semesterns andra dag var jag på fötter igen efter vansinnesresan. Natten var stökig, men jag hade i alla fall intrycket av att ha sovit vilket hjälper oerhört med humöret, liksom att ha (glutenfri) mat att starta dagen på.

Massa lekplatser

Ghiacci Vecchi visade sig vara världens bästa ställe för barnfamiljer. Våra barn är fortfarande i minsta laget men det gjorde ingenting alls. Hela stället är strösslat med små lekparker i olika utföranden, och området är fullt med luftiga trädkronor på smala stammar så de flesta är i skugga hela dagen.

Ursäkta min kassa mobilkamera…
Den här är bättre, den kommer från deras egen sida. Vissa förbättringar har uppenbarligen skett däremellan.

Pool

Det finns ingen babypool, men barndelen av poolen är så pass grund att Simon bottnade med vatten upp till bröstet bara. Det upptäckte vi däremot inte förrän på fredagen, 3e dagen där, eftersom han aldrig varit i en sån pool tidigare och det var mycket folk och han hade fullt sjå med att springa runt kanten och rädda alla leksaksdjur som flöt omkring i vattnet.

Deras egen bild.

3e dagen då, som sagt, så vågade han sig i vattnet på kvällen när det var mycket mindre folk där. Han ville INTE gå upp igen. Vi badade länge, Simon blev blå om läpparna och vibrerade som en tvättmaskin men han hoppade till mig från kanten om och om igen och blev helt förkrossad när vi tillslut tvingade upp honom ur vattnet. Han la sig platt på mage och hulk-grinade rakt ner i marken, och vi fick bära honom på axeln hem för att ordna med middag.

En timme senare, när vi satt ute vid ett av de trevliga allmänna borden och åt middag, ville han inte ha mat (!) utan la sig i mitt knä (!!) och låg helt stilla (!!!). Febern steg fort till 39,5° och resten av den natten kan du läsa om här.

Boende

Vi hade bokat 6 nätter, men efter 2 dagar gick jag till receptionen och frågade om det fanns möjlighet att byta från vår för oss opraktiska lägenhet i deras ”farm house” till en bungalow, så att vi skulle få bo i markplan och slippa släpa vagnen upp och ner för trapporna. De 2 sista nätterna fick vi bo i bungalow, och även om en hel förmiddag gick åt till den flytten så var det verkligen värt det.

Deras egen bild igen.

När det var dags att lämna Ghiacci Vecchi kände vi båda två att vi hade kunnat stanna längre och var inne på att boka igen för nästa år.

Ja, det sitter en uggla i trädet.

 

Du säger väl till om du vill ha hjälp

Du har säkert sett den, Emmas seriestrip You should’ve askedDen turnerar i full karriär på Facebook, jag såg den först som Fallait demander via en fansk väninnas FB-sida och tänkte att åh herregud, om jag kunde dela med mig av den…!

En dryg vecka senare dök den upp i engelsk version i mitt flöde och, mina vänner, här finns så mycket att säga nu att jag knappt vet vad jag ska säga.

La charge mentale // The mental load // Emmaclit.com

Klicka på bilden eller länken och läs hela, för den är Så. Jäkla. Bra.

Även Björn känner igen sig

Björn såg den också, läste den, frågade mig om jag hade sett den, och så blev den utgångspunkt för en ganska lång diskussion om hur vi upplever vår vardag, han och jag. Vissa bilder fick jag förklara för honom – eller jag försökte i alla fall – men över lag kunde han ändå se vad jag menar när jag säger saker som att ”det KÄNNS  som att om jag inte tänker på nåt, så blir det inte gjort/ det KÄNNS som att du inte hör mig när jag ber om hjälp” och så vidare.

För samma ord har lämnat även hans läppar; ”nä men asså jag antar ju att du säger till om du vill ha hjälp med nåt”. Det är inte hans fel, eller mitt, men det är ett problem både hemma hos oss och många andra, och kan man inte sätta fingret på det så är det svårt att ens prata om det. Istället blir vi irriterade, slutkörda, ledsna ända in i skelettet och oförmögna att kommunicera på ett konstruktivt vis.

Tack

Jag är glad för den här seriestripen, eller texten, eller vad man nu kallar sånt här. Jag kunde inte läsa tyst utan satt och sa ”Precis. Ja! Exakt. MEN JAG SÄGER JU DET!!!” om vartannat. Tack vare den kunde jag illustrera varför det känns som att han sätter sig i baksätet så ofta, och lämnar mig ensam i förarstolen.

Svårt att låta bli

Men… Det är svårt att INTE axla rollen som projektledare i hemmet när man tillbringar 14000% mer tid där än den andre. Snart nog kommer Björn vara den som stirrar sig blind på tvättkorgar, disk och bebiskladd medan jag är borta om dagarna. Skillnaden då kommer däremot vara att jag kommer ha hans situation i färskt minne.

Det blir ojämnt hur man än gör. Ofta blir det som Emma skriver:

It will feel less exhausting to keep doing everything rather than to battle with our partner so that he does his share.