Skogspromenad, sista dagen på sista föräldraledigheten

Hej då bebistid

Igår var sista dagen på Björns föräldraledighet. Det känns himla konstigt att bebistiden för alltid ligger bakom oss nu… Konstigt men på många sätt skönt.

Jag behöver kanske inte motivera det med att även om bebistiden bjuder på makalöst mycket mys och gos och rosaluddig kärleksöversvämning, så är den den absolut mest påfrestande tiden livet – i alla fall för mig – men jag gör det ändå. Nu kan jag stänga det kapitlet i mitt liv, och öppna ett nytt som ska pågå mycket längre än en föräldraledighet någonsin kan göra.

Hej hej skogen

Vi tog en skogspromenad på förmiddan, dagen till ära.

”Tänk att det nästan är mitt på dan,” – klockan var 10 – ”och solen står inte högre upp än såhär,” sa Björn och pekade på grusets långa skuggor på gångvägen.

Det var en sån dag. Du vet, en sån där sällsynt dag där allt känns lugnt och stillsamt. Vi svängde upp på en skogsstig, för att pojkarna skulle göra av med allt spring i benen, och det var alldeles tyst och lugnt.

skogspromenad

Ljuset var magiskt. Trots att vi hördes lång väg – Adrian med sina ursinniga tjut varje gång han trillat och det tog lite tid att komma upp, och Simon som lekte robot (?) med så långa pinnar han orkade bära – så råkade vi ändå komma helt nära ett par rådjur. De tittade stilla på oss, och jag hann visa dem för Simon innan det ena av dem tog ett par långa skutt bort i skogen.

Det är nåt speciellt med skogen. Känslan påminner lite om den i bergen, eller när snö faller och dämpar allt. Trots att det var ganska kallt så var det skönt att vara där.

skogspromenad
Eftersom vi har en ny vagn nu, som man inte måste lyfta upp på axeln och bära över minsta lilla pinne, så törs vi gå på småstigar igen.

Det är vid såna tillfällen jag kan uppskatta signalfärger på ungarnas ytterkläder. Man ser dem, även när de lallar iväg bakom nån gran och inte längre svarar på tilltal eftersom de bytt namn till ”Léon”, vilket Simon gör med jämna mellanrum.

Nya rutiner igen

Den här veckan riskerar att bli lite kämpig; vi ska alla in i nya rutiner – igen – med längre dagar på föris för barnen, jobb med väldigt tidiga morgnar för Björn, och för min del kommer det troligen se ut som i höstas, med den skillnaden att tillvaron ska hanteras utan hjälp av en hemmaman.

Det kommer att gå bra. Såklart. Men allt som är nytt tar mer energi, även om det är kul, tills det inte är så nytt längre.

Planering tror vi kommer bli avgörande för husfriden, och planering är en av våra i särklass sämsta grenar.

 

SaveSave

SaveSave

Nyår och nyårsdagen i lugn och ro

Nyårsafton

Vi var bjudna till Björns bonussyster på nyårsafton. Mingel från kl 19 och middag från kl 20. Det hade varit fantastiskt trevligt – om vi inte hade haft barn som dricker välling kl 19 och somnar kl 20.

Man kan göra undantag såklart och pusha barnen nån timme eller två över vad de egentligen orkar eller brukar, men för vems skull då? Så vi var hemma, bara vi, och festade till det med efterrätt och bubbel. Vi hade jättemysigt.

12-slaget blev värre än jag minns det från förra året. Jag hade inga planer på att vara vaken till dess, men när folk inte kunde hålla sig utan helt lugnt började smälla ordentliga saker från kl 22 så tänkte vi båda att det var lika bra att hålla ut.

Vid 23:55 dundrade det lös utan bara fan. Stora prylar helt nära huset med knallar som kändes i bröstbenet, och tårta på tårta tuttades på nere på ängen (300 m bort). I babymonitorn hörde vi dessutom alla smällar som genljöd i Adrians rum, och tänkte att fan, han kommer vakna och hålla igång till 03, sådär som han får för sig att göra ibland.

Men, kors i taket, inget av barnen vaknade, och på nyårsdagen fick vi sova ända till 07:30, då Adrian lärde sig att klättra ur sin säng på egen hand.

Nyårsdagen

Vi gick en rask promenad till stranden (med nya vagnen, mer om den imorn) 25 min bort på förmiddan och tittade på ankorna, grävde i sanden med raketpinnar och gungade.

Adrian tultade runt i sin något för stora signalfärgade overall från morfar och marmor Pia, och Simon tvättade händerna med vantarna på i sjön. Sen gick vi hem igen, och på eftermiddan kom mamma hit och roade pojkarna medan jag rustade upp gamla vagnen inför försäljning.

Det har varit mysiga dagar över julledigheten. Idag är barnen tillbaka på föris, jag ska ta mig samman och plugga, och Björn ska vara ledig en vecka till.

One of those faces

Veronica Maggio

Fina, snälla, söta Joanna. Veronica är ju skitsnygg. ”Hon ser verkligen ut som en syster till dig – fast du är sötare!”

Allvarligt, det här är nog inte riktigt vad Adrian ser när han morgontrött kisar upp från min armhåla där han kräver att absolut få tillbringa natten, men det är definitivt vad jag ser när jag tittar mig i spegeln. Oavsett omständigheter eller tid på dygnet. (Bildkälla här.)

Jane Birkin

När jag bodde i Chamonix hade jag samma frisyr som Jane Birkin hade på tiden då det begav sig. I restaurangen på hotellet där jag jobbade kallades jag för Jane ibland. Fullständigt oberoende av varandra var det förhållandevis många som kom fram och sa till mig att jag var väldigt lik henne.

Hon och Serge Gainsbourg fick en dotter, Charlotte Gainsbourg, som jag bokstavligen förväxlades med i en hiss där man bad mig om en autograf.

Det här är en enorm komplimang i Frankrike; Jane Birkin och Serge Gainsbourg utgör deras bild av den ultimata kärleken, det största paret, hon för sin skönhet och passion, han för sitt musikaliska geni. Bara att tacka och ta emot. (Bildkälla: Google)

Jessica Biel

Det är min favorit. Jag tror att av alla människor folk liknat mig med så är hon den jag ligger på minuspotten med när det kommer till saker jag känner igen hos mig själv. Jessica Biel är jättevacker, men där finns inte den blekaste skugga av likhet.

Ändå envisas en av mina bästa vänner med att vi är jättelika. Ingen har någonsin hållit med henne, för övrigt.

Hon liknar å andra sidan min kusin, nu när jag tänker efter… fast min kusin är förstås mycket snyggare. (Bildkälla: Google)

Verkligheten

Yep. En 1,5 år gammal bild måhända, men här kan vi snacka slående likhet. Jag skriver under på följande:

  • påsarna under ögonen
  • dödssmärtan i brösten (fast det är mycket bättre nu)
  • härfärgen, plus vintervackert vita strån
  • drottningsyndromet (alla under samma tak är mina undersåtar)
  • lyckan över tidiga morgnar
  • kärleken till nämnda morgnar
  • stark önskan om att röka pipa

(Bildkälla: verkligheten)

 

Välkommen tillbaka ditt elände

Din kropp efter förlossningen

Hämtat från länken ovan:

Menstruation
Ammar du inte kan du börja menstruera igen efter fyra till sex veckor. Om du ammar kan det hända att du också får tillbaka mensen vid den tiden eller så kan du ha oregelbundna menstruationer eller inga alls så länge du ammar. Från kvinna till kvinna så är det väldigt olika. 

Tillbaka till verkligheten. Jävla skit.