Vad är det som tar sån jäkla TID?

Varenda morgon!

Målet är att gå hemifrån ungefär kl 08:30. Som regel lyckas vi missa bussen som avgår kl 08:42 med typ 3 minuter. Ibland passerar vi busshållplatsen strax efter kl 9 utan uppenbar anledning.

Och ja, vi går upp ungefär samma tid.

”Då får man starta tidigare” skulle min far säga, så det gjorde jag imorse. En halvtimme tidigare gick jag upp, och plötsligt tog morgonrutinen endast en timme. Inte 90 minuter som annars. Vi var på föris 45 minuter före beräknat.

Jag fattar ingenting.

Är det inte fascinerande att man kan ha 2 till synes EXAKT likadana morgnar på raken, och trots det är den ena 30 min längre? Va?

Det är bra att Björn kör

image

Vi är på väg till landet för höststängningen, och startade tydligen för sent. Vi startade när vi sa att vi skulle, visserligen, men det har tydligen blivit nån planeringsmiss trots att både jag och Björn har tänkt tillsammans… Så nu bryter han mot alla fartbegränsningar för att vi ska hinna med båten medan mamma matar Simon i babyskyddet och jag stresskriver på mobilen.

Tur att det är Björn som kör. Jag behöver mitt körkort mer än han.

klädkammaren, sista rycket

Idag är jag ledig — för jag är ledig på fredagar, jag — och först ut blir Ikea.

Ve och Fasa.

Jag målade klart igår innan jobbet med den färg vi hade kvar sen diverse tidigare projekt; vit matt grundfärg så långt den räckte, och sen vit matt takfärg på resten. Det blev inte så fläckigt som det låter, bara nästan.

vit klädkammare

Jag väljer att tycka att det blev bättre än det var innan.

Nu som sagt ska jag försöka ta mig igenom varuhuset från Underjorden så snabbt det bara går, så att jag hinner montera upp grejerna plus de hyllor och stänger vi redan har idag. Golvet ska förresten bytas också, men det blir nog lite längre fram; Björn är helt inne i sitt golvläggande i de ”riktiga” rummen nu, och det blir jättebra verkligen så våran (läs min) klädkammare får vänta till sist.

nytt golv

Helst ska blommorna hinna planteras om idag också… Och så vill vi så tomater.

Och vaggan ska lagas och slipas…

Jag tror att stressen jag uppenbarligen känner över att komma i ordning kommer av att jag börjar fatta att det inte är så långt kvar, och att inget av detta antagligen är nåt jag kommer orka pula med sen.

Jag boar för fullt, med andra ord 🙂