Lucka #18 – Tipskalender 2019

#18: Hur man som förälder hanterar dräggtrötta dagar

Jag är säker på att det inte finns en enda förälder som inte haft minst ett par såna där dagar då vägen till läggdags på kvällen känns känns oöverskådlig, möjligen oändlig. Klockan är 06:37 och den här dagen kommer aldrig ta slut, ungefär. När det känns som att kroppen väger tre gånger mer än vanligt, insidan är tröttledsen och utsidan blek och sliten.

Du är förälder; du har minst en unge som absolut inte delar din aktuella inställning till dagen. Nämnda unge slår ut med armarna och ska carpe diem som bara barn kan, och bör under inga som helst omständigheter göra det obevakad.

Attackplan

HUR tar man sig igenom en sådan dag? Här kommer handlingsplanen:

  1. Acceptera att du inte kommer få sova. Ställ in dig på det. Gå inte runt och hoppas, för det bryter ner även den starkaste av oss fortare än kvickt. Allt handlar om mental inställning: Du VILL inte sova, idag ska sättas nytt sömnlöst rekord.
  2. Håll dig i rörelse. LÄGG DIG ALDRIG NER! Leker ni en lek där du förväntas inta horisontalläge så går inte med på det. Det finns ingen återvändo därifrån.
  3. Ta er hemifrån, kanske inte med bilen av uppenbara skäl, men det finns många andra transportmedel som betydligt försvårar avslappning.
  4. Gör nåt riktigt tråknyttigt om du får chansen. Det finns en ganska låg gräns för hur bra den här dagen kan bli, du kan lika gärna laga storkok/kratta trädgården/laga den där byxan/vad du nu skjutit framför dig. För när dagen är slut kan du ändå ta med dig känslan av att inte bara ha blivit bestulen på en dag i ditt liv, utan att det ändå blev nånting bra av den.

Lycka till! Glöm inte det där med rekordet. En gång höll Adrian mig vaken (och upprätt) ända till 05:30, och mot slutet av den natten stod jag liksom och hoppades att det inte var sovdags riktigt ännu eftersom ju längre jag var vaken, desto lägre blev sannolikheten att jag skulle behöva ha en enda sådan natt till. Den dagen blev lite tuff … men jag har å andra sidan inte haft en enda till sådan natt efter det.

Om tipskalendern

Mammatrams allra första julkalender går av stapeln i år.

Vanligtvis brukar julkalendrar på bloggar innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat.

Ok, en grej sponsrar jag av mig själv, men då är jag tydlig: Använd koden MAMMATRAMS i kassan i min Etsy-shop så får du 20% rabatt!

Jag ligger fyra månader före, älskling. Fyra månader.

Sedan bara några dagar tillbaka försöker vi natta Adrian i hans egen säng INNAN vi går och lägger oss. Han har en våldsam trötthetsdipp runt 20:30, så vi försöker rida på den.

I fredags nattade Björn honom, det gick bra, spädisen sov i en hel timme innan jag fick gå upp och vara moraliskt stöd där i mörkret.

Ny deal

I lördags var Björn på väg uppför trappan med honom igen när jag frågade om han behövde hjälp med något.

”Ja, du får gärna sitta på bollen med honom.” OBS! Sitta på bollen, i det här sammanhanget, översätts natta. Som svar på det fick jag ett av mina ilskna små tvära humörsvängningar.

”Vaddå, har du ont i ryggen eller?” fräste jag upp efter honom.

Björn, inte alltid 100% perceptiv, svarade: ”Ja, jag nattade ju honom igår.”

Jag gick efter dem upp till badrummet där Adrian precis landat på skötbordet, ställde mig bredvid Björn med armarna i kors och blängde på honom längs med näsryggen. Björn, tillbaka till verkligheten, tittade på mig:

”Vad är det, älskling?”

”Inget. Men jag kan känna att om vi ska gå på rättvisa så har du alla nätter i hela hans liv att ta igen först.”

Björn undvek blicken och log skyldigt. ”Jaa… jag vet. Jag kom på det efter att jag hade sagt det.”

”Ingen fara, jag tar läggningen, men sen kanske det är dags att du tar natten med honom. Jag skulle må bra av att få sova en hel natt. Du vet, som du oftast gör i veckorna.”

”M-m…”

”Kanon! Det här blir bra för dig! Då kommer du bli mindre benägen att glömma bort att passa så han inte tjuvsover i soffan på kvällarna, sådär som han gjorde ikväll. Vad bra det här blev.”

Björn skrattade i kapitulation medan jag tog över vid skötbordet.

Ofrivillig bebisabstinens

Trots att jag var helt fri att sova utav bara tusan så fixade jag inte att lägga mig i gästrummet. Jag tänkte att jag kanske måste fasa ut den intensiva närheten till min bebis först, så Björn och jag bytte bara sida i sängen.

Det höll i en timme, sen vaknade Simon av en mardröm och Björn var på benen innan jag ens hunnit uppfatta problemet. Sen sov vi i kanske 2 timmar, varpå Adrian vaknade i en extra rosslig hostattack. Björn trodde han höll på att kvävas, fick panik (lät det som) och hittade inte lysknappen på sänglampan, så alla grejer jag har på mitt sängbord åkte i golvet. Så även nappen. Istället för att bara ta med sig barnet till badrummet så skulle det snorsugas och grejas direkt i sängen, tydligen, vilket Adrian avskyr så han vrålade som om världen kommit till sin ände. Sen följde en stunds irriterat nappletande, och när det äntligen blev lugnt igen började ungen snarka.

Vad håller jag på med?

Efter kanske 20 min tappra avslappningsövningar kände jag att det var färdigfasat för min del. Varför ligger jag kvar? Nu drar jag inte nytta av min situation, tänkte jag och smög iväg till gästrummet.

I slutändan sov jag inte mer än vanligt, och hade dessutom en molande huvudvärk över ögonen hela dagen därpå som tack för besväret.

Hej Hej Vardag har gjort en träffande illustration i ämnet. Hennes inlägg Kriget om sömn fick mig att skratta högt, för även om det inte ser ut så hemma hos oss så är det EXAKT så det låter i mitt huvud.

sömnkriget
Kriget om sömn

”Fyra månader, baby. Fyra månader.”