Lyxen att kunna påbörja nytt

”Det skulle vara kul att måla om sovrummet idag”, sa jag i lördags morse innan vi ens hunnit upp ur sängen.
”M-m”, sa Björn och flydde ner i köket. Efter en stund kom han tillbaka; ”men vi sa ju att vi skulle riva väggen i köket innan vi fortsätter här uppe.”
”Jamen då gör vi väl det idag då.”

Björn har velat riva den där väggen sen vi flyttade in, jag har sagt nej eftersom vi måste koncentrera oss på att få övervåningens golv lagt så att vi kunde flytta upp. Men nu när golvet är lagt, trösklarna på plats, klädkammaren klar och kommoden installerad i badrummet så finns ingen anledning att vänta. Vad vi dessutom hade sagt var att innan vi river väggen i köket skulle vi flytta glasdörrarna till min ateljé och bygga igen väggen intill, för att inte ha stora tunga glasdörrar stående lutade mot väggen i närheten av väggrivning och för att inte ha för många grejer på gång samtidigt.

Det är en sällsynt lyx att få starta dagen med att påbörja ett nytt projekt (eller delprojekt) istället för att hela tiden fortsätta på ett gammalt som aldrig tycks ta slut.

dörrflyttning

Ju förr vi river köksväggen desto bättre. I december är det vår tur att vara värdar för den årliga kusinträffen (Björns sida), och det kommer ganska mycket folk. Helst vill man kunna visa upp det färdiga resultatet förstås (helrenoverat kök, plattor istället för björkparkett, köksö, nytt golv på hela bottenvåningen, ommålat/-tapetserat i alla rum, vitmålad trappa m.m.) men jag tror vi får sänka ambitionerna en aning och vara nöjda om alla får plats bara.

Fika med delar av släkten

Mamma kom över igår med moster Catrine, morbror Mats och kusin Cornelia på fika. Ingen av dem bor i Stockholm, utom mamma då, så det händer inte att jag träffar dem särskilt ofta.

Catrine är barnsköterska på BVC, och hon kunde svara på en del av de frågor som Susanne, Simons barnsköterska på BVC här, inte klarat av att ge matnyttiga svar på hittills, som till exempel:

— När Simon sprätter till i sömnen, med armar och ben rakt ut som om han blivit skrämd, så beror det på att nervkopplingarna på bebisar inte alltid får kontakt, det är som lite glapp i synapserna. Sprättandet i sömnen beror alltså inte på att han drömmer.

— Rörelsen där han sträcker ut armarna och (nästan) ser ut som att han vill kramas när man lägger honom på skötbordet kallas mororeflex. Jag trodde att den bara triggades när man sänker underlaget och babyn tror den faller, men Catrine sa att det krävs ytterst lite för att trigga den.

Men Susanne, vår barnsköterska, är bra på andra saker; hon kan väga och mäta bebisar, det får man ändå ge henne.

Catrine är, förutom babyproffs, även en skicklig sömmerska. Hon hade med sig denna underbara lekfilt till Simon.

handgjord babyfilt

Den är så vacker att jag blir tårögd. Bodyn kom med Mats och Cornelia 🙂