Det är influensatider och stafettpinnen löper genom familjen som en het potatis

Det är influensatider, och jag är den enda som har vaccinerat mig.

Dvs jag är den enda av Björn och mig, alltså.

Björn var sjuk i influensa (?) hela förra veckan. Han är bättre nu, men inte helt bra och du vet ju hur det är med män och influensa, väl? Nej, jag är inte elak, det finns en studie enligt MåBra. Med det sagt så har Björn varit en sann kämpe (OBS! ingen ironi, ingen sarkasm) som ändå sytt ihop veckan så att jag kunnat vara i skolan när det behövdes.

I fredags blev det Simons tur att plocka upp stafettpinnen:

”Mamma ja jätteshyk” sa han när jag väckte honom. Det var han inte, men på kvällen märktes det att han hade det lite jobbigt och i lördags var det full kastrull med hög feber, täppt OCH rinnande näsa, hosta samt allmän ynklighet – det sistnämnda väldigt olikt honom.

influensatiderAdrian har plockat på sig den täppta näsan med snoret och hostan nu. Och för min del känns kroppen extremt opigg så kanske blir jag sjuk jag med, trots vaccin och allt.

 

 

Aktuellt sjukläge

Exakt 24 timmar efter mig trillade Björn dit på magsjukan med samma förlopp, så i måndags morse kl 03 steg han upp och skred till verket med bestämda steg. 

Behöver jag säga att min måndag, då jag helst hade legat fortsatt sliten i soffan och kollat serier – vilket förstås i vilket fall som helst hade varit en fysisk omöjlighet med tanke på att jag inte är den enda som bor här – men som istället bestod i att ta hand om en till synes dödssjuk sambo, en krasslig bebis med magont, diarré och illamående, helgens alpkedja av tvätt, samt vardagens vanliga tvååringsbråk, blev något ansträngande?

Tröttare än på länge kunde jag dessutom inte sova på kvällen sen, mest pga lätt stress över att näste man på tur i huset, dvs Simon, troligtvis skulle vakna med eländet kl 03 nästa morgon.

Det gjorde han inte, han verkar ha klarat sig. Detta gör honom till huvudmisstänkt när det kommer till VEM som är husets patient zero… om han inte bara sparar på det. Han kan vara lurig på det sättet, pojken.

Vi får se.

All bets are off

När en man blir sjuk, ja då blir han sjuk med dunder och brak. Oss kvinnor emellan, 37,1 är faktiskt godkänd feber och anledning nog att bädda ner sig. Snuva och hosta på det är rent ut sagt taskigt.

Om du som läser detta råkar tillhöra det manliga släktet så kom igen, erkänn, det är mycket mer synd om er när ni är sjuka än det är om oss när vi är sjuka. Varför? Därför att ni blir mer sjuka än vi. Ingen vet varför, men så är det – generellt sett.

När en man blir sjuk så är det riktigt synd om honom. När en man är sjuk, då är all bets off. Då dras minst 30 år av från giltig ålder, då får han göra det han känner för, dvs det han mäktar med. Då kan han livnära sig på glass hela dagen, om han vill det, och det finns inga motargument. Punkt och slut.

Sån är minsann INTE Björn. O nej. Björn nöjer sig med att sjukskriva sig och sen klättra upp och gömma sig i äppelträdet och klippa grenar. Om man försöker kommunicera med honom där uppe så får man till svar nånting som betyder precis det som Ola Rapace säger i reklamen för den där nya renskötarfilmen;

”Det kommer så mycket ord från dig så man hör liksom inte vad du säger.”

klippning av äppelträd