Simon tror jag fortfarande är lite för liten för att få varaktiga härdsmältor i affärer. Jag har varit med om såna utbrott hos mina aupair-barn så jag vet vad jag har att jämföra med. Vi är inte riktigt där än, om man säger så.
Prova skor
I fredags tog jag med mig Simon till skoaffären i Centrum för att byta skorna han fick av sin morbror när han fyllde år (de var 3 nummer för stora). Han blev livrädd när butiksbiträdet, klädd i vit lång blus med namnbricka, skulle mäta foten hans. Hon påminde väl om en läkare/sjuksköterska, för han blev hysterisk.
Man kan undra vad vi har gjort för att ingjuta en sådan aversion mot vårdpersonal i vår förstfödde, men nu var det inte det jag skulle berätta.
Anyway, hon avlägsnade sig och lämnade kvar mätstickan. Simon pillade lite på den, kollade när jag mätte min fot och så mätte vi hans.
Alltså hans fötter… de är så söööta! Söta i det här fallet = små. 12,5 cm. Det fanns inte så mycket att välja på i den storleken men när hon (ja, hon övergav oss inte permanent) höll fram ett par gula kavatsandaler slängde sig Simon över dem.
”Minna! Minna! Mamma? Minna!!”
Kan man diskutera med sådant? Nej. Han fick sina gula sandaler, han älskar dem, jag älskar dem inte lika hett men… ja, nu kan jag locka med skorna när det är dags att klä på sig och gå ut.
Vinshopping
Efter det gick vi på Systemet. En fredagseftermiddag gick vi på Systemet och hoppades på att få hjälp. Tips från mig till dig: det kan man fetglömma. Det tog tid att hitta dessertvinhyllan, och sen var den helt oväntat sorterad i kaos och tidsbrist så det tog ett tag att hitta mitt muscatvin. Eller ja, jag hittade det inte alls, det blev Sauternes istället och Simon lärde sig att säga ”vin” under tiden.
Shoppingsuccé
Allt som allt gick det bra – så bra att jag tyckte det var kul att ha med honom. Så pass att jag tänkte att det här måste vi snart göra om. Och i storhetsvansinne fick idén fäste: jag tar med honom till en leksaksbutik i helgen, för jag behöver en ny mugghållare till vagnen.
