Andas? Vaddå ta det lugnt? Va??

Riverdance

Jag har inte gått in i väggen, jag bara riverdansar fram och tillbaka längs med den, så de e luuuuugnt…

Allvarligt, det är svårt att tagga ner efter en sån intensiv period som den jag har bakom mig nu. Jag är ledig sen i tisdags eftermiddag (redovisnings- och studiebesöksdag; full fart ända in i kaklet!) men jag känner mig konstant stressad fortfarande. Vi har visserligen en kompletteringsuppgift i ett grupparbete kvar att lämna in innan vi kan stryka ett streck över det gångna läsåret, men egentligen är det ju slut. Egentligen skulle jag kunna sitta och dricka isvatten i hängmattan hela dan, men det händer inte.

Inte än.

Tagga ner

Jag ska ge mig själv ett par dagar att ta det lugnt och komma i fas. Hittills har jag hunnit tänka ut ett gäng kreativa projekt, varav ett involverar utrustningen i skolan så jag åkte dit som om det var en vanlig skoldag igår för att liksom hänga lite där själv med Den Trasslande Printern och Det Nyckfulla Skärbordet.

Det Nyckfulla Skärbordet gör en katt.

Varför inte, liksom? Vem vill vara ute, när det är såhär fint varmt väder?

Tänkte jag ska använda dem att trycka namn och katter på pojkarnas nya neutrala tröjor, eftersom jag har stresshoppat barnkläder.

Stresshopping

Det gjorde jag ,eftersom jag helst inte tar på ungarna shorts och kortärmat när de ska till föris – vilket jag helst inte gör eftersom man då måste hålla på med så mycket solkräm eftersom den gnids bort var 5e minut, och personalen kan inte hålla reda på det – och alla byxor och långärmade tröjor de har är av den lite grövre vintermodellen och i mörka färger.

ta det lugntFun fact: de färgglada byxorna är storlek 98 till Simon, och de blåvita är storlek 86 till Adrian. Tror Simon får ha alla. När jag visade honom de färgglada randiga byxorna höll jag upp dem med en hand. Han rynkade pannan, letade ett ögonblick efter orden:

”Är det? En handduk?”

Pappa har precis varit uppe på besök i 2 dagar, och sin vana trogen hade han med sig lite kläder till barnen. Så tacksamma vi är att de gillar att göra så, han och Pia…! Har ingen bild på dem eftersom de flesta ligger i tvättmaskinen redan.


Lös tråd: tentan i marknadsföring som jag underlät att plugga till dagen innan, gick vägen. Ganska bra till och med. Nu är det som sagt bara en endaste liten enda grej kvar.

SaveSave

Försommarbilder från andra sidan pollenchocken

Årets överraskning

Jag har varit inomhus i ca 2 veckor, eftersom jag utomhus har haft suddig syn med ljuskänsliga ögon – följt av ingång, följd av horisontalläge med kall handduk över ögonen –  och dessutom haft så olympiskt mycket att göra i skolan, så jag har inte sett vad som har hänt med vår trädgård förrän igår.

Jag åkte från skolan vid 12:30, med syfte att dra hem och panikplugga till tentan i marknadsföring vi har idag. Men jag låste bara upp dörren hemma, hämtade systemkameran och gick ut igen med ett glas iskall rosé och fotade förvandlingen – eller i alla fall resultatet av den. Försommarbilder är det väl nu, snarare än vårbilder. Eller? Det är ju inte ens juni än …

Försommarbilder

Nu räcker det, tänkte jag. Det här tillfället kommer inte tillbaka, till skillnad från en omtenta.

Som siden.
Äppelträdet. Skräckblandad förtjusning.
Päronträd 1. Gör overkligt goda päron.
försommarbilder päronträd
Päronträd 2. Ännu godare päron …!
försommarbilder
Simons träd har anfallits av rådjur, så det är över lag inte lika piggt som de andra träden.

försommarbilder
Adrians träd.

försommarbilder syrén försommarbilder rabarber

Jag satt ute en stund i skuggan under paviljongen för att försöka plugga OCH njuta av vädret, men det var förstås lönlöst. Snart var rosén slut och därmed också stresspausen – vilken jag är tacksam för. Jag håller fortfarande, efter ett halvt liv, på att försöka lära mig att slappna av lite, strukturera och ha distans till mitt arbete. Jag ger saker och ting orealistiska proportioner, för stora eller för små. Ibland undrar jag om min verklighetsuppfattning stämmer med majoriteten av alla andras, eller om den är lika utanför boxen som Jam Jam’s frånvaro på internet (marknadsföringsreferens, jag kör stenhårt på autohjärntvätt).

Det slog mig förresten, efter att ha studerad våra träd lite närmare, att vi har 5 fruktträd nu efter att Simon och Adrian fått varsitt. Om det blir ett bra fruktår i år, precis som för 2 år sen, så kommer vi, bokstavligen, att drunkna i frukt. Ett träd var mycket att hantera, tyckte vi då. Fatta 5 stycken …! – Ok, 2 av dem är för unga för att kunna dränka nånting alls i frukt, men om 10 år ser det kanske annorlunda ut.


Uppdatering: läs om hur det gick på tentan här.

SaveSave

Jag har mycket på tallriken men hej hej i alla fall

Jag har inte haft tid. Jag har varit hos frisören, jag har pluggat (jag har till och med varit i skolan), och igår var vi på Empack, en förpackningsmässa på Kistamässan.

Heaven… I’m in heaven… Vänligen lägg märke till teburkarna på översta hyllan (jag har 2 redan). Nog om det.

Till på måndag ska vi lämna in en betygsgrundande uppgift i Photoshop (det tar ungefär 5 år att frilägga en unge som har hår åt alla håll) och jag ska försöka hinna umgås med mina barn. Också.

Och så läser jag kommentarer på familjeliv (varför, o varför??) i på tunnelbanan och måste lägga energin jag inte har över på att bli arg på 1) troll 2) slötänkta imbeciller med tillgång till dator OCH forum, och 3) särskrivningar.

Det här är jag, på tunnelbanan. I mitt huvud, alltså.

AAAAAAARRRGGHHH

… ha en bra helg i varje fall…

25 timmar om dygnet, 8 dagar i veckan

Ibland blir jag så arg på mig själv att jag inte orkar bära det, så jag lägger ut det på allt och alla för att inte bli knäpp.

Den gångna veckan är ett LYSANDE exempel på hur jag lyckas förbli mitt eget problem trots att ett halvt livs erfarenheter försökt lära mig motsatsen. Skam den som ger sig, typ.

Jävla skit.

Det var så här

Jag skulle skriva ett antagningsprov till nåt jag vill göra igår. Jag behövde repetera lite matematik inför detta – ingenting svårt eller så, men det måste ändå repeteras för HÖR OCH HÄPNA, jag minns inte innehållet i gymnasiekurserna jag läste för 17 år sedan så bra som jag skulle önska:

Att någonting inte är svårt betyder inte att det kan ignoreras, och för att repetera behövs tid.

Jag ville inte börja för tidigt, av oro att hinna glömma bort igen lagom till provet, så jag pratade med Björn för länge sedan och vi kom överens om att den veckan, den innan provet, så skulle jag avlastas så mycket det gick för att jag skulle kunna koncentrera mig.

Prolog

Det började med att Björn var bortrest i 4 dagar. Jag skulle inte ha läst nåt då i alla fall, men jag var lite trött(are) när han kom hem igen. Sedan följde 2 vanliga dagar då jag fick sova ikapp (HAAH!!), sedan kom tisdagen som markerade starten på ”min” vecka.

Min vecka

Den dagen, tisdagen alltså, hade Björn plötsligt fått operationstid (inget allvarligt, men det måste göras). Resultat:

  • Björn får inte lyfta något av barnen på en vecka. ALLS.
  • Jag tar alla läggningar = NOLL tid på kvällen.
  • Jag tar alla nätter = sover dåligt = blir ännu tröttare = permanent irriterad

Onsdagen flöt på som vanligt och jag fick 2 timmar själv på förmiddan när Adrian sov. Sen var det tvärtkört.

Torsdagen var av nån jävla anledning röd dag OCH vi hade planerat in middagsbesök på kvällen. Hål i huvet. Tvärkört hela dan.

Fredagen var vanlig dag, Björn jobbade hemifrån halvdag, Adrian sov en stund på morgonen och sen var det tvärkört. Igen.

I lördags kom pappa på besök tack och lov, jag fick lite tid på morgonen och lite på eftermiddan.

I söndags fyllde min bror år och jag hade lovat att vi skulle fira honom här.

Att pappa var här är enda anledningen till att jag fick nånting alls gjort i helgen.

I måndags var det av nån mystisk skitorsak stängt på föris. Björn jobbade hemifrån på förmiddan för att jag skulle få lite tid. Han tog med sig Simon till parken på förmiddagen och jag skulle söva Adrian i vagnen som vanligt, dvs 1-2 varv runt kvarteret. Jag gick 10 varv runt kvarteret, sen valde jag ett annat kvarter som gick bättre, sen sov ungen en halvtimme. Ingen tid på kvällen heller.

Mamma sjuk

Det var tänkt att mamma skulle komma över lite ibland, men hon blev jättesjuk och sen drog hon till Åland över helgen.

Pollenexplosion

Den veckan var också den då försommaren gjorde entré i kalendern och i Stockholm. Ute var det strålande varmt och härligt, och inne satt jag – när jag inte jobbade med allt annat som måste göras för att vardagen ska gå runt – då jag i och för sig också var inne – och våndades över exponentialfunktioner, transversaler och lådagram*.

Varmt väder, på det där sättet, den här tiden på året, innebär pollenexplosion. Jag brukar alltid, sen jag var tonåring, sova middag den här perioden för allergin och medicinen tar så väldans mycket energi.

Sammanfattning

Av de ca 3-4 timmar om dagen som jag så kallt räknat med, fick jag bara en bråkdel. Med hjärnan inlindad i bomull. Det som alltid varit 10-12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan blev istället 25 timmar om dagen, 8 dagar i veckan.

Sen var det tisdag

Provet var inne i stan kl 16-18. Det var störningar (älska SL) i pendeltågstrafiken men jag var helt oväntat där i tid ändå. Det var många som stod i korridoren och väntade på att få bli insläppta, och när dörren öppnades sa hon som höll i det:

”Ja, det är väldigt många fler anmälda än vad jag har lagt ut prov så jag hoppas verkligen att det går bra det här.”

 

Det är en populär kurs.

Klockan slog 16, jag började bläddra bland sidorna för att få en överblick och kunde konstatera följande:

  • Det är för enkelt. Det måste alltså vara jättesvårt egentligen.
  • Ingen matematik.
  • Universum är emot mig.

Man kan inte få minuspoäng

Jag kan inte säga hur det gick, mer än att jag var bland de sista att lämna salen strax före kl 18 efter att ha suttit 30 min med att försöka skriva ett kort mail, med papper och penna alltså, till ett okänt företag om varför jag ska få vara praktikant hos dem. Att sälja mig själv är min absolut sämsta gren. Det är min antigren. Jag skrämmer bort istället. Men det stod i början att man inte kan få minuspoäng på provet så det är ju alltid nåt att hålla fast vid.

Jag gissar att vi får veta resultaten i juli nån gång. Jag håller andan till dess. Och när jag får veta så ska jag berätta vad det är för kurs 😉

Var det gick snett

Anledningen då, till att jag är så arg på mig själv alltså, är att jag hade kunnat förutse det mesta av detta och planera annorlunda. Jag hade kunnat göra det ofattbart mycket lättare för mig själv genom att:

  1. titta i kalendern
  2. tänka efter

Fatta vilken skillnad det hade kunnat göra. Jag hade kunnat ha en plan B, och lägre förväntningar.

Låga förväntningar gör en jäkla skillnad.

 


*Matematik 2, f.d. Matematik B, Matteboken.se