Jag är dundersjuk

Jag är DUNDERSJUK. Framförallt i huvet, resten av kroppen är mest bara svag och feberynklig. Den här dagen tänker jag stryka ur registret sen.

Jag är inte ofta sjuk. När jag var liten kunde jag ibland känna att jag ville vara hemma från skolan – inte nödvändigtvis för att leka, mer för att vila och vara ifred (och såklart pyssla med nåt) – men min mamma lurade man inte i första taget. ”Jag vill inte” funkade inte. En gång försökte jag lösa det genom att äta tandkräm, jag hade hört att man fick feber av det, men det funkade inte heller och äckligt var det dessutom.

Som vuxen är jag tacksam för mitt robusta immunförsvar, och när jag väl är sjuk håller det oftast inte i sig särskilt länge. När jag är sjuk går jag till jobbet ändå, och nu vill jag bara säga att jag vet att ingen tackar mig för det. Jag tycker däremot att jag inte mår sämre där än hemma, men där blir jag i alla fall distraherad från det.

I dagens läge är mitt jobb att hålla vår son med allt han behöver. Imorse, efter en mycket kort natt med mycket febervridande och torrhostande, kände jag med gråten i halsen att den uppgiften översteg min förmåga. Jag orkade inte. Simons morgonjoller tedde sig som auditär tortyr i både tonart och decibel. Att släpa mig upp ur sängen kändes inte ens som ett alternativ.

Björn tar pappaledigt idag, och jag ska sjukanmäla mig till försäkringskassan.

Nu ligger jag i sängen och ser med febervärkande ögon på snön som faller utanför fönstret. Jag gillar inte att ligga här.

dundersjuk vinterpromenad

Det här hade jag velat göra nu. Promenera med Simon i knarrande snö och iskyla, precis som i förrgår.
Älskar snö. Det är så vackert, liksom rent och rogivande.

Fan vad synd det är om mig just nu känner jag. Usch.

SaveSave

Frikostiga mängder saliv

ekologisk bitring för bebis salivSimon producerar imponerande mängder saliv som han frikostigt delar med sig av, och har så gjort i nån månad eller 2 nu. Och han biter på allt. Han preppar väl för tandsprickning, men det har inte kommit nåt än och det gör faktiskt ganska ont när han hugger tag om tumknogen och maler på, så vi skulle skaffa en bitring.

Nu är det ju så mycket snack om att allt ska vara giftfritt och att det mesta INTE är giftfritt, man blir lite hjärntvättad, så jag kände mig inte helt bekväm med att bara lalla in på coop och köpa en i silikon eller vad det nu är de gör dem i.

laura's circus ekologiska bitringarJag har sagt förut att Instagram är ett bra ställe att hitta babyprylar på, det finns väldigt många mammalediga kvinnor som säljer sitt hantverk där tydligen. Jag hittade Laura’s Circus bitringar i ekologiskt odlat lönnträ, och huruvida Laura’s Circus* drivs av en fingerfärdig mammaledig eller ej framgår inte, men det är inte relevant och Simon är förtjust i sin bitring.

Apropå all hjärntvätt man utsätts för och alla olika skolor som finns i hur man bäst bör hantera sina bebisar, så skickade en kompis den här videon till mig. I like. Man måste titta till slutet.


*ej sponsrat inlägg