På landet igen

Vi är på landet igen. Det är svalare än i stan, det blåser definitivt mer och vädret är generellt bättre. Det är lite bättre av allt, här. Vi kom hit i onsdags kväll och åker hem söndag morgon, då vi ska packa om och sen måndag morgon åka till Annette och CJ på Öland och tillbringa större delen av vår sista semestervecka där hos dem – ska försöka inte göra samma misstag på nedresan som förra året.

Det är verkligen så himla skönt att vara här… Men det blir som sagt mindre tid till att skriva så vill du veta hur vi har det föreslår jag @mammatrams på Instagram.

Nä, nu ska jag lägga ner datorn och gå ner och träna i båthuset. Barnen sover i minst en timme till och ikväll kommer min bror ut och hälsar på.

 

…aaaaand we’re back!

Värmepanik

Vi kom hem igår kväll till ett trähus som stått stängt och marinerat i 34° i 14 dagar. Det var hemskt. Simon lyckas på nåt vis somna trots värmen – vi öppnade såklart, alla fönster och dörrar som gick att öppna, på vid gavel men vi lämnar inte vår treåring att sova ensam i sitt rum på 2a våningen med fönstret på vid gavel så med bara ett fönster på glänt (säkerhetshasp) och rullgardinen neddragen (men inte hela vägen för då kan vi lika gärna stänga det jävla fönstret) blev det snabbt tokvarmt igen, trots vädringen.

Vårt hus luktar bastu när det blir varmt, och det verkar hamstra värmen från dagen och pysa ut det igen på kvällen så att det är olidligt fram till 23:30 ungefär. Ibland undrar jag om det faktiskt alstrar egen värme … det känns ofta så.

Adrian tog lång tid på sig att somna, trots en fläkt rakt på sig och fönster på vid gavel (och Björn som låg bredvid) samt öppen dörr. Jag var inne till honom flera gånger men det var så varmt att jag blev tårögd.

”Jag får nästan panik av att vara i hans rum!” sa jag till Björn efter 4e brottningsvändan. ”Blotta tanken på att sova där inne med honom sen gör mig gråtfärdig. Hur kan jag förvänta mig av honom att han ska kunna sova, om jag inte ens står ut med tanken själv?”

”Jag ska se om jag kan få ner temperaturen,” sa han kort och gick upp. När jag gick in igen kändes det bättre och ungen sov. Björn är magisk – jag har ingen annan förklaring.

Vi saknar att vara på landet, det är typ 10° svalare där än här.

På vaxholmsbåten hem.

Rivstart!

Igår kl 8 var ungarna på föris igen, de ska gå halvdagar fram till efter lunch nu i 2 veckor, och sen kom Daniella för att städa huset samtidigt som jag kämpade på med tvättberget och packade upp det sista.

Idag kommer hantverkare kl 8 för att riva den gula eländestapeten i hallen uppe.

De ska ta 2 dagar på sig att riva den och färdigställa väggen för tapetsering som jag och Björn ska göra själva. Den är inte helt vald ännu, jag ska åka och titta på den idag och beställa om den ser ut som på bilderna.

Under tiden ska jag försöka trycka in träning och pluggande – jo just det, vi ska ju tapetsera Adrians rum också. Fullt ös medvetslös …

Om lite mindre än 2 veckor åker vi ut ett par nätter till landet igen för att göra klar det vi inte hann avsluta i söndags. Det var nämligen så att det råkade bli total tidsbrist för att hinna med båten, och vi lämnade lite saker där som inte ska vara kvar, om man säger så.

Jag längtar redan.

SaveSave

Helg på landet för semesterprepp

Vi var på landet i helgen, mamma följde med och det var den mysigaste helgen på länge. Att jag tyckte det vittnar om att stressen håller på att släppa och jag kan vara mer i nuet, delta helhjärtat i det vi gör.

Vi kom fram fredag kväll, barnen somnade nästan innan huvudet träffade kudden och lördag morgon vaknade vi till spegelblankt vatten och ett före-semestern-lugn vi inte kommer få höra senare på säsongen.

Björn grejade med båten som vi sen la i före lunch, pojkarna kastade sten i vattnet och jag tror att mormor hade roligast av alla.

semesterprepp

Flytvästarna var på hela tiden, och det var så skönt att slippa springa bakom dem som en målvakt på bryggan hela tiden. Istället kunde jag sitta ganska stilla och bara andas och marinera i skärgårdsnatur, som jag är så hjärtligt förtjust i.

Det var lättare med flytvästarna för dem i år; förra året var det en kamp att nå ner till marken och Adrian kunde inte resa sig, men nu gick det riktigt bra och de var på hela tiden så fort vi var vid (eller i närheten av) vattnet. Jag tycker de ser ut som små Disney-blommor där de far omkring med sina vippande kragar.

På kvällen gick vi en promenad bort till viken. Där dumpar de varje år sand på en klippa för alla barn att leka i. Vi hade inte tänkt bada, men det hindrade dem såklart inte från att ”åka tåg” på rumpan i sanden och sen bara knalla i.

Sandpanerad toddler.

En av anledningarna till att det är så skönt att vara en till vuxen: fantasin för vad man kan hitta på så fort nån tittar bort når inga gränser.

Nu längtar jag till semestern; vecka 29-30 ska vi vara där non stop är det tänkt. Vi kommer att få några besök, vilket gör det hela ännu roligare.

Andra sidan av myntet

Tyvärr måste det finnas en baksida med vårt landställe. I vanliga fall är det alltid likadant när vi ska åka ut dit bara över helgen. Det vill säga, det är mycket bök för så kort tid. Det tar 3,5 timmar för oss att komma dit, och där ingår en färja vi måste passa och missar man den så får man åka hem igen för det går inga fler den dagen. När vi är hemma känns det lite motigt att ge sig på projektet, och när vi är där så vill vi inte åka hem. Typ aldrig nånsin mer.

Jag beklagar mig lite, men egentligen handlar det inte om själva stället, eller att det är långt bort och lite bökigt beläget, utan det handlar om de slitningar mellan Björn och hans bror (de ärvde stället tillsammans) som det ger upphov till. Det är svårt att samäga redan som det är, och för dem är det etter värre.

Semesterprepp under glad förväntan

Den här helgen var det lite annorlunda, dels eftersom mamma var med, men också för att nästa gång vi är där blir det på semestern. Nu fick jag chans att kolla vad som finns på plats, så att vi vet vad vi behöver ta med oss nästa gång.

Mon dieu vad bra det är när man får hjälp

På landet

Vi var ju på landet, som sagt, och kom hem i lördags. Himmel vad skönt det är att komma hem…! Jag menar visst, det är jättekul att resa och vara på landet och göra tusen saker tillsammans, men det är ganska skönt sen att kunna sjunka ner i vardagens relativt bekväma fåtölj och inte behöva tänka så mycket.

Anyway, pappa kom på besök i måndags och åkte hem i fredags. I nästan 4 dagar underhöll han Simon medan vi plötsligt kunde göra lyxiga saker som att sova ikapp med Adrian, laga mat utan att simultant behöva avvärja katastrofer, och annat sånt där som man gärna gör men inte ofta får tillfälle till.

Det blev till och med tillfälle att segla jolle. Pappa var först ut, och sen var jag så sugen att jag också provade.

Grejen är att jag aldrig seglat själv, jag har bara varit med och suttit bredvid när andra pysslat med det där, men efter några sakliga instruktioner från min far tätt följda av orden ”det här fixar du, är du bredd?”, så bar det av.

Jag var INTE beredd, men det löste sig. Det var ju inte som att det rådde stormvarning. När jag kom tillbaka, efter att ha siktat på och missat bryggan 2 gånger, var Simon vaken igen och så fantastiskt ängslig. Han kom ut på bryggan, ända fram till båten, och försökte ta min hand och hjälpa mig iland.

”Mamma kom. Mamma kom? Mamma komma nu. Nu, mamma! Kom.” och så drog han i mig tills vi stod vid stranden och han kunde tala om för mig att jag inte fick segla.

Föris

Idag börjar inskolningen på nya föris. Björn har läkartid i stan kl 11 så han drar vid 10, vilket innebär att det är hela familjen som knallar till föris idag. Det ska bli spännande! Men den här veckan är vi bara där kl 9-11, så vi äter lunch hemma.

Båten är i och semestern (på landet) kan börja

Vi kom hit igår – till landet, alltså – och som genom ett trollslag har vi gått från sommar, sol och 25 grader till höst, regn och skärmmössa. Vi ska vara här ett tag, så det finns utrymme för förbättring om man säger så.

Vi har lagt i båten

Förmiddagen gick åt till att lägga i båten. Efter att ha skällt lite på varandra över bristande kommunikation mellan en som lagt i båtar varje sommar i hela sitt liv och en som bara har föreställt sig det hela, ett gäng söndertuggade kottar och pinnar under Adrians stol samt en tamp i nacköglan på Simons flytväst, så kom båten i still slut.

Eftersom vi knappt släpat med oss nån mat alls den här gången, vilket vi inte gjort eftersom vi upptäckt att Ica faktiskt kan leverera till vaxholmsbryggan, vilket vi igår kväll upptäckte att de inte kan göra på helgen, så satte vi oss allihop i båten direkt och körde till affären.

Simon var jätterädd. Och så började det ösregna. Björn var tvungen att hålla om honom medan han körde, men han lugnade sig när vi kom upp lite i fart och båten blev lite stabilare. När vi väl var hemma igen var han ängslig och plaskblöt men inte värre än så.

Nya sovrutiner igen (?)

I och med att vi gjorde som vi gjorde så tvingade vi mer eller mindre Adrian att vara vaken till efter lunch. Annars brukar han fortfarande sova 2 gånger om dan men det känns som att det håller på att ändra sig – oberoende av våra aktiviteter alltså. Det vore verkligen bra om han gick med på att sova samtidigt som Simon lagom till inskolningen i slutet av Augusti. Det skulle underlätta för alla, och nu törs vi hålla tummarna.

När man vet vad som hände, men inte varför

Vi var på landet i helgen, årets första sommarhelg där och vi hade stora planer. JAG hade i alla fall stora planer; jag skulle sätta upp en hylla och en gardinstång. Jag hade ändå 2 dagar på mig och dessutom hade vi mamma med oss.

Men…

Jag vet inte vad som hände. Eller snarare, jag vet plågsamt väl vad som hände, men jag är lite osäker på varför.

Adrian frångick sitt sovschema och vände 2/2 nätter uppochner. Det finns några tänkbara anledningar…

  • det luktade mycket instängt i vårt rum
  • han fick sova i vaggan, som han är lite för stor för, och vars rörelser han är ovan vid
  • det hände mycket nytt runt honom och han verkade ha svårt att få ro
  • han har aldrig lärt sig att somna själv nån annanstans än i vagnen, som inte var med
  • jag hade ingen lust att sitta och hoppa på bollen de 2 timmar som han brukar sova på förmiddan

…men utöver det fattar jag ingenting. Plötsligt sov han bara en gång om dagen, somnade sen i vanlig tid på kvällen bara för att vakna kl 01 och vara vaken i 3 timmar.

Möjligen var det magknip inblandat, men jag vet inte… Hursomhelst, jag och Björn var helt slut, men mamma var pigg som en mört och Simon verkade relativt oberörd han med, så de två tillbringade ganska mycket tid med varandra.

Mamma var till och med såpass alert att hon gav sig på badstegen, medan jag låg utslagen på bryggan efter att äntligen ha lyckats få Adrian att somna uppe i rummet.

Som sagt, tiden försvann in i ett luddigt uttryck för sammanhang och plötsligt var det bara 3 timmar kvar tills båten hem skulle gå. Men jag hann, kan jag meddela. Både hyllan och gardinstången sitter uppe nu, och på torsdag åker vi tillbaka igen och firar midsommar 🙂

SaveSave

SaveSave

Köpa barnkläder i Skåne gör man bäst på landet

Hovleverantören

Du kanske minns att jag berättat förut om alla kläder vi fått av pappa och Pia? Det är i vilket fall som helst ofantligt mycket, och det är förhållandevis sällan som jag behövt köpa något till barnen för egen maskin.

De berättade, då,  att de hittat en butik i närheten där de köper nästan alla kläderna.

”Han heter Kristofer, han som har butiken,” berättade Pia över facetime.

”Ja,” sa pappa, ”vi är där så ofta att vi får en kram när vi kommer dit nu. Vi kallar honom för våran hovleverantör, han är jättetrevlig!”

Hovleverantören får ett ansikte

Vi får nästan alltid grejer av dem när vi ses, och får nästan alltid höra om utflykter till Hovleverantören, så när det blev tillfälle att åka dit nu när vi var i Skåne för nån vecka sen så var det med förväntansfull entusiasm som jag packade bilen med barn, tillbehör, Pia och så pappa i förarstolen.

”Det tar en kvart ungefär,” sa pappa när vi rullade ut från garageuppfarten. Vartefter omgivningarna susade förbi på andra sidan bilrutan blev jag mer och mer fundersam. När all bebyggelse tillfälligt försvann utom synhåll, och jag försiktigt undrade om pappa kört vilse igen, kom det fram att vi inte alls skulle till ett köpcentrum.

Att köpa barnkläder på landet

Jag har alltid trott att Kristofers affär var en butik som så många andra, du vet en lite mindre barnklädesbutik i nån lite mindre galleria, eller på nån liten avsides gata i alla fall. Litet, skulle det hursomhelst vara. Ladan var inte så liten – eller, alltså jag har inte varit i många lador, då, men för att vara en butik var den inte så liten – och jag trodde det var stängt först. Soligt ute och dunkelt inne, du vet. Men pappa gick hemvant fram och drog upp dörren, och därinne möttes vi av Kristofer himself.

Pappas mobilkamera gör honom inte riktigt rättvisa.

Det var inga andra där så pappa stod och pratade med honom, Pia och jag knallade omkring på stället och vände och vred, grävde och pillade och kände på saker medan Simon letade sig fram till rithörnan.

Jag kände igen mycket, men en del var nytt. Det är en outlet så sortimentet beror på vad som finns tillgängligt för inköp. Jag gillar Bäbis kläder, de är färgglada och roliga och säljs så väldigt mycket dyrare på andra ställen.

Älskar bambu. Simon fick (bl.a.) en babyfilt i bambu som nyfödd, och det var den enda filten han inte lyckades sparka av sig på en gång.

Simon hittade nästan direkt lådan med bebismössor. Han kände igen dem – vi fick en sån när han var nyfödd, den ligger i Adrians korg nu – och drog på sig den utanpå sin egen mössa. Jag lät honom vara, de andra verkade glada att turas om att passa honom. Som en vallhund sprang han små varv i butiken med mössbanden vippande i farten och ropade ”PIA! PIIA!! MAMMA! MAAAMMAAA!!” för att hålla koll på oss.

Skörden blev 2 sparkdräkter till Adrian, 6 par halksockor och 3 par vantar till Simon. Och så mössan som Simon sprungit runt med, den fick vi på köpet. Jag vet inte vad som hände, men jag misstänker att han charmade omkull Kristofer – det är så det brukar vara.

Jag fick med mig lite kläder till mig själv också; en poncho, eller vad det nu kallas, i 100% merinoull som var nedsatt till 100 kr (från 2200 kr(!?)), en genomskinlig svart tunika i viskos, och en handbroderad klänning. Allt från märket Yours Truly som konkade 2015.

Aldrig kläder till fullt pris

”Jag köper aldrig kläder till fullt pris längre. Jag kan inte minnas när jag gjorde det senast,” sa pappa apropå utflykten till Kristoffer. Han brukar referera till sin morbror, som på sin tid var en framgångsrik och förmögen affärsman, som menade att den som köper något till fullt pris blir lurad.

Jag tror att det är lättare att göra så där, ”där” alltså inte i Stockholm eller storstan. Det finns jättemycket gårdsbutiker och skyffen och gömmor och egna små företag överallt bland åkrarna och fälten. I Stockholm finns tråkigt nog inte mycket utrymme för små företag, här finns mer stress och mindre tid och när man måste ha nåt så köper man det för att man inte upplever så mycket val.


Om du har vägarna förbi i närheten av Bårslöv, Hässlunda, Påarp eller Helsingborg så tycker jag att du ska ta och hälsa på hos Kristofer på Frillestad Outlet.

Deras hemsida med öppettider hittar du här, och deras facebook här.


Det är tråkigt att medvetna och rättvisa märken som Yours Truly inte klarar sig, men jag förstår att det är svårt för så dyra kläder att vinna konsumenter när vi lever i ett sådant extremt konsumtionssamhälle som vi gör.


ej sponsrat

Hösthelg på landet

Vi var som sagt där i helgen för att såga upp redan fällda träd, röja ris och helst hugga ved också. Här följer en sammanfattning i bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.