Tiden går och minnena blir suddiga i farten. Det har varit två tröga månader där förkylningarna avlöst varandra – eller bara vägrat ge sig – och funderingarna likaså. Hurra för november! Äh, jag bara skoja. November kan ta sig nånstans. September och oktober bjöd ganska länge på det där underbara höstvädret som egentligen är min favoritårstid, du vet, när de färgglada bladen fortfarande sitter fast på träden och vinden fortfarande luktar gott.
Många tycker att det känns lite tungt såhär års. Jag brukar inte påverkas så mycket av just Hösten, men jag tycker nog att i år är det ovanligt segt. Fast i mitt fall är det inte specifikt höstrelaterat … i och för sig.
Hursomhelst, jag ser fram emot decembers resa, glittrande fönsterljus och glada mys. Länge leve snön! Då blir det ljusare och inte alls lika ruggigt. Dessutom planerar vi en ny skidresa (Björnrike avskräckte inte tillräckligt) i mars, och det är verkligen nåt jag ser fram emot.
Här är September och Oktobers mest lästa, kolla om du missade nåt.
Hipp hipp! Beskrev härom dan Adrian för en kompis som inte sett honom på jättelänge, och sa att det inte är så mycket bebis kvar i honom, nu är han mer ett ”barn”, med en egen liten personlighet. Sen började jag skratta högt åt mig själv, för att jag sa ”liten”.
En liten seriös tankepaus i vardagen. Hur tänker du kring hur vi beter oss med våra barn; hur vi trippar på tå kring ämnet med folk vi inte känner, hur vi tyst dömer andra i mataffären, hur vi reagerar när folk korrigerar barn som inte är deras egna?
Tjooo! Vi kör en kombinerad höstfavoriter igen från oktober och november. Jag anar en trend här.
Jag ska inte säga att jag inte gillar hösten, för det är inte sant. Jag älskar hösten. Jag älskar de starka kyliga vindarna, trädens färgfest och långa skuggor och att få ha tofflor på mig. Det är höst. November, med sina regntunga morgnar där allt är blött eftersom vi befinner oss i ett moln och det är både varmt och kallt och allt är generellt obehagligt, det är inte höst. Det är förvinter, och den är hemsk. Sen kommer december med alla sina ljus som glimmar så fint överallt att jag förlåter henne vilket väder hon än behagar gästa oss med. Sen blir det vinter på riktigt, då kommer snön och med snön kommer ljuset tillbaka. Älskar vintern också.
Stället var stort, barnprylar och barnutrustning täckte väggar och golv. Jag följde en pigg säljare mot skötborden när jag fick min snilleblixt. Jag sa: “Vet du nåt om syskonvagnar?”
Det här inlägget handlar om att överfallas och attackeras av information som man inte vill ha. Exemplet är en vansinnig tragedi. Känsliga föräldrasjälar; läs försiktigt. Eller inte alls. Är du som jag så läs inte.
Sånt märker man inte när man är hemma; hur man sakta men säkert förändras och anpassar sig till den dramatiska förändring som familjebildning alltid är.
Jag blev plötsligt, trots att jag hade föräldraledigheten i färskt minne, den som kom hem och tittade sig omkring och undrade vad sjutton de hade gjort hela dan.
