Nu när amningen kan betraktas som slut – med undantag för nattning, frukost och sporadisk förrätt – har jag roat mig med att sammanställa en lista med alla ställen jag minns att jag har ammat mitt barn på.
Alla ställen jag ammat på
- under promenaden (utan att stanna)
- ledig alkisbänk
- upponedvänd badbalja i duggregnet på en brygga
- bland hyllorna för städprylar på Willys
- i bilen
- på båten
- på bussen
- på tunnelbanan
- på pendeln
- på stranden vid en brasa
- vid sidan av gångvägen under ett träd på väg till mataffären
- i soffan hos typ alla jag känner
- utanför en främlings port när vi skulle köpa en grej på blocket
- i skogen
- i ett naturreservat
- på restaurang
- på café
- i en park
- genom en hel studentmottagning
- på bröllop (inte i kyrkan)
- på jobbet
…och min favorit:
- på en klipphäll i Stockholms skärgård en vacker sommarkväll i augusti.
Björn tog bild på blöjbytet efteråt.
Angående åsikterna om offentlig amning
Till dem som menar att man inte borde tillåta offentlig amning, eller vad det nu är för trams man kommit på, så vill jag bara säga up yours. Alternativet till amning i alla dessa lägen hade varit en offentligt hysteriskt vrålande bebis – UTAN AVBROTT – med tillhörande offentligt hormonstinn gråtande mamma.
Eller… ja, man kan ju alltid stanna hemma va.
När vi lämnat henne vid tåget handlade vi mat och gick hem – allt som allt en promenad på över en timme. Med uppförsbackar och allt. Simon vaknade och hungerskrek i kassan så jag fick snällt sätta mig på en ledig alkisbänk och amma när vi kom ut. Men solen sken just då så det var lugnt.