Lyxen att kunna påbörja nytt

”Det skulle vara kul att måla om sovrummet idag”, sa jag i lördags morse innan vi ens hunnit upp ur sängen.
”M-m”, sa Björn och flydde ner i köket. Efter en stund kom han tillbaka; ”men vi sa ju att vi skulle riva väggen i köket innan vi fortsätter här uppe.”
”Jamen då gör vi väl det idag då.”

Björn har velat riva den där väggen sen vi flyttade in, jag har sagt nej eftersom vi måste koncentrera oss på att få övervåningens golv lagt så att vi kunde flytta upp. Men nu när golvet är lagt, trösklarna på plats, klädkammaren klar och kommoden installerad i badrummet så finns ingen anledning att vänta. Vad vi dessutom hade sagt var att innan vi river väggen i köket skulle vi flytta glasdörrarna till min ateljé och bygga igen väggen intill, för att inte ha stora tunga glasdörrar stående lutade mot väggen i närheten av väggrivning och för att inte ha för många grejer på gång samtidigt.

Det är en sällsynt lyx att få starta dagen med att påbörja ett nytt projekt (eller delprojekt) istället för att hela tiden fortsätta på ett gammalt som aldrig tycks ta slut.

dörrflyttning

Ju förr vi river köksväggen desto bättre. I december är det vår tur att vara värdar för den årliga kusinträffen (Björns sida), och det kommer ganska mycket folk. Helst vill man kunna visa upp det färdiga resultatet förstås (helrenoverat kök, plattor istället för björkparkett, köksö, nytt golv på hela bottenvåningen, ommålat/-tapetserat i alla rum, vitmålad trappa m.m.) men jag tror vi får sänka ambitionerna en aning och vara nöjda om alla får plats bara.