Kläders miljöpåverkan, materialval och baksidor

Jag såg Stacey Dooley: Modeindustrins smutsiga baksida på SVT för ett tag sen, och efter det har min syn på kläder förändrats för alltid.
modeindustrins miljöpåverkan

Till min stora sorg finns den inte kvar på SVT Play, kanske går den att hitta nån annanstans. Jag hoppas det.

På ett ställe i filmen säger hon att det är inte det att folk inte bryr sig, det är det att de inte vet.

Vet vad?

Jag rekommenderar att se hela filmen, verkligen. I korthet handlar den om kläders miljöpåverkan och att modeindustrin kommer, tätt efter olja och kol, som den tredje största miljöboven i världen.

Förr fanns fyra kollektioner per år, de följde årstiderna, men nu finns över 50 kollektioner. Det är en ny varje vecka. Överkonsumtionen av kläder är hallucinerande stor och effekterna av den syns från rymden (bokstavligt talat, Aralsjön är nästan helt försvunnen och den var enorm innan bomullsodlingarna dränerade alltihop).

Samvetet

Jag som köpt en del tyg för att sy själv, jag som ibland köpt kläder för att jag vill ha dem och inte för att jag behöver dem. Jag som, jag som, jag som.

Jag som trodde att det var säkert med ekologiskt certifierade tyger. Jag som inte visste att ekologisk bomull kräver mycket mera vatten och dränerar produktionsområdena ännu fortare.

Jag som inte visste att små barn tvingas växa upp i byar som måste ta allt sitt vatten ur döda floder nedanför tygfabriker, där en del av mina kläder sannolikt föddes, och som ogenerat och ofiltrerat släpper ut alla kemikalier från tillverkningsprocessen rakt. Ut. I. Floden. Bristen på rent vatten gör att småsår aldrig läker – och vi vet ju hur många småsår barn får.

Jag som inte orkar tänka på det, för när jag gör det känns det som att jag ska gå sönder.

Var inte så hård mot dig själv

Jag hade ingen aning om kläders miljöpåverkan, inte i den här utsträckningen, och det tror jag att det är väldigt många som inte har. Det hjälper inte att må dåligt över vad vi redan gjort, men vi kan ändra vårt beteende. Huruvida jag köper den här tröjan på H&M’s rea eller ej spelar ingen roll för H&M. De har miljoner andra som köper och om inte jag gör det så gör nån annan det. Så är det.

De bryr sig inte om en enda kund, men det här spelar numera roll för mig. Jag vill bara ha den där tröjan på mitt samvete om jag verkligen behöver den och inte kan vänta.

Det handlar inte om att sluta konsumera, det handlar om att sluta köpa sånt vi inte behöver. När det gäller barnen till exempel så köper vi absolut en del grejer nytt (och vi får en hel del nytt också), men om jag ska handla kläder till pojkarna så vänder jag mig alltid till Tradera först. Där kan det hända att jag köper en och annan pryl som inte passade eller som vi kanske inte MÅSTE ha, men det känns inte lika illa där.

Visst kan vi argumentera att om vi flyttar alla impulsköp från butiker till Tradera så exploderar andrahandsmarknaden istället och den eldar ju också på industrin, men jag vill hävda att om man måste välja, så är det senare bättre.

Återvinning

FTI (Förpacknings- och Tidningsinsamlingen) säger att bara för att ett material kan återvinnas så betyder inte det att det återvinns. Det måste finnas en efterfrågan på andra sidan, annars blir återvinningen meningslös. Detta gäller naturligtvis även kläder; 100% bomull återvinns, men så fort man blandar i 5% elastan/lycra/valfri annan plastfiber så blir det genast svårare.

Tro inte att allt tyg som kastas i tyginsamlingen på miljöstationen återvinns, med andra ord.

Förändring

Hur kan VI förändra kläders miljöpåverkan? Hur tvingar man gigantiska decentraliserade företag som bara har vinst för ögonen att ta mer ansvar och pressa sina leverantörer?

Jag tror på att förändra sitt beteende, och sakligt lyfta ögonen på dem som vi umgås med. Kanske ska vi inte heja på influencers som propagerar blint följe av senaste modet och besinningslös shopping då och då. Istället kan man låta dem få höra önskan om att lyfta en mer hållbar livsstil (hatkommentarer leder ingenstans).

  • Tänk efter när du handlar. BEHÖVER du det du köper, verkligen?
  • Handla second hand – särskilt barnkläder går ju att få tag på både fräscha och fina och coola grejer. Jag tjatar om Tradera (ej sponsrat) men jag tycker det är underbart.
  • Titta på materialetiketten när du köper nytt. Lyocell är inte lika vanligt som viskos, men det finns.

Naturligtvis ska vi inte ha dåligt samvete när vi handlar nya kläder, men att bara tänka efter med ovan i minnet kan ganska effektivt förändra köpbeteendet hos många av oss och redan där har vi kommit en bit på vägen. När allt kommer omkring så finns det inget företag som står oberört inför förlust.

Läs mer om klädmaterial och kläders miljöpåverkan

? ”Bamboo the plant is wonderfully sustainable; bamboo the fabric isn’t so easy to categorize.”

? Hur man ser skillnad på naturmaterial och syntetiskt i kläder

? Nya material på väg
På RISE (Sveriges forskningsinstitut och innovationspartner) pågår arbete med att ta fram nya fibrer baserade på bland annat cellulosa (trä) och kräftskal, vilket får mig att känna att det finns hopp. Viljan till förändring vad gäller hur vi behandlar allas vår moder växer sig allt starkare över lag och jag törs känna mig lite hoppfull när jag ser att forskning pågår.

När Universum gav mig nya vantar

November är redan här och jag letar fortfarande förgäves efter nya stövlar som kan ersätta mina trogna men ack så slitna vapendragare från 2008. Där har vi hela nackdelen med att köpa kvalitet; när man till slut måste förnya finns det inte längre kvar.
Det kommer antagligen sluta med att jag inte hittar några i år heller.
Kanske i vår då… (?).

Som tur är går det bättre på andra fronter. Jag hade ett par mockahandskar som jag köpte på eBay för 5 år sen och har misshandlat flitigt sen dess, det hade gått hål mellan fingrarna och färgen var oigenkännlig, och i brist på andra vantar hade jag dem på mig när jag åkte till skolan för några dagar sen.
Jag satt på tåget med handskarna i knät, sen gick jag av tåget och började gå mot skolan, och sen blev det kallt om händerna eftersom handskarna låg kvar på tåget.
Samma dag på vägen hem satt en tjej mitt emot mig på tunnelbanan. Hon hade satt sina vantar bakom handtaget vid fönstret och jag upptäckte att hon glömt dem flera stationer efter att hon gått av.
Klart att jag tog dem med mig. De är inte snygga, men de är svarta och alltså diskreta och det är ganska kallt ute nu.

Tack, Universum, för mina nya vantar.

nya vantar

På en tredje front går det mindre bra; Simon är sjuk med hög feber om kvällarna och nätterna precis som förra vintern. Resultat: dålig sömn för alla. Adrian störs förvisso inte av Simon, men han ordnar tillräckligt med störningar för egen maskin så det gör inget.

På förskolan säger det att det antagligen är samma sak som de andra barnen hade förra veckan, och i så fall får vi räkna med att det tar en vecka att bli frisk. Under tiden känner Björn sig sliten, som är ensam med båda pojkarna hela dagarna när jag är i skolan. Stackarn. Jag avundas honom inte. Jag avundas ingen av dem, faktiskt.


PS. Om du säger att vantarna är dina så kommer jag inte att tro på dig.

Nya förisbyxor av gamla kläder från vårrensningen

Nya byxor igen

Vet inte vad som händer med Simons brallor alltså, men det saknas nästan alltid rena byxor i hans skåp på föris. Det är jättemärkligt.

Så jag rensade i garderoben i helgen. Min, alltså. Insåg att jag är äldre och på en annan plats i livet än vad vissa av mina kläder antydde, så jag la dem i korgen för kläder som ska återvinnas till barnkläder.

Där fanns bl a

  • en svart tröja med silvertexten ”FROM 9 TO FIVE” – hoppas DET aldrig blir aktuellt, sämsta tiderna man kan ha om du frågar mig
  • en svart tröja med grått tryck MAKE ART NOT WAR
  • en mossgrön tröja med ljusrosa (vita, en gång i tiden) detaljer såsom blomster och bling. Den var av den liiiilla modellen, så tyget tog slut och jag jag fick skarva med sakurablommor (tror jag det är, älskar det tyget)
  • en grå HM-klänning strl L som jag fått av mamma en gång och som varit för stor ända sedan dess

De grå byxorna lider av en felberäkning på 3 cm i midjan, vilket innebär att de inte tillåter blöja om man vill ha dem i midjan så jag måste sprätta… dvs de ligger i en hög på golvet i ateljén.

Jag älskar att sy nytt till barnen av gamla kläder. Det är kul att de lever vidare, och varje byxa blir unik.

Nattskräcken är tillbaka

Adrians nattliga härjande för några veckor sen, som antagligen berodde på tandsprickning, verkar vara i återtågande. I natt vaknade han vid 03 och låg och brottades med först sitt eget täcke, sen nappen, sen den andra nappen han fick, sen mitt täcke, sen min hand, och sen ålade han över till mig och började försöka rygga in under min kudde, som en gråsugga.

Vid 04:22 gav jag upp och gjorde en flaska välling till honom. Det fick effekten av ett lysande humör, massa spontana leenden och skratt och ljudande av de vokaler som brutit sig in i repertoaren (a, o, u, ä – gärna i den ordningen men inget är skrivet i sten).

Vid 04:45 gick jag in till Björn, som jag vet kan fungera på 6 timmars sömn, och körde upp honom.

”Vah… Ska jag gå ut?” sa Björn.

”Om du vill. Jag tror att en barnvagnspromenad gör susen. Jag tänkte du kunde ta över nu så jag får sova 2 timmar till. Då får jag 4.”

”Oumf… Vah…? Ska jag lägga mig hos dig eller…?”

Det löste sig. Jag hoppas bara det inte blir lika illa som sist, då botten nåddes den natten då jag somnade första gången kl 04:45, väcktes kl 05:55 av nappfippel och väckarklockan ringde kl 07.

 

Länge leve regnet

Ja, jag menar det. Alltså det är ju med regn som med tidiga morgnar; jag är morgontrött men älskar tidiga timmar om jag har fått sova klart. Jag är frusen och eländig i regnet om jag blir kall och blöt, men om man kan komma runt det så är ju regn himla mysigt. Luften blir liksom fräschare, och regnet ger ett jämnt rofyllt ljud ifrån sig. Det finns inga dåliga kläder, eller hur var det?

Jag fick ju storhetsvansinne härom veckan och köpte 3 regnjackor på nätet, 2 från Peak och en från Ilse Jacobsen* (nedan kallad IJ), eftersom jag varit ute med Simon i regnet och vantrivts. Jackorna kom, och… ja, jag behövde en men behöll två och jag är jättenöjd.

höstens regnjackor

Jag hade IJ-jackan på mig när vi var på BVC och Susanne blev frälst. Sen var vi hemma hos Anna där jag provade igenom alla hennes utrensade kläder (jag tar allt jag får och platsar i) och Anna blev frälst. I min jacka, alltså.

Så ja, jag ser fram emot höstregnen, jag är beredd. Jäklar vad vi ska knata. Länge leve hösten. Hurra!


*ej sponsrat inlägg

SaveSave

Nya kläder på bloggen

Jag har tillbringat lite (mycket) tid här nu med att byta utseende på bloggen. Tycker jag hittat ett tema som är lite roligare men vilken tid det tar…! Det är ju som att prova igenom hela sig garderob, bara för att konstatera att det inte var nåt som dög och sen börja om (med ny infallsvinkel).

Screenshot mammatrams

Tycker det är mycket trevligare nu 🙂

Fikbonanza 13-17

Klockan ställdes som bekant om till sommartid natten till igår så det var inte förrän runt halv elva vi kom igång. 2,5 tim för bakning samt röj och städ… Yeey. Men det gick ju det med.

Björns mamma med sambo kom prick kl 13, sen kom Tessan med jättefina babykläder i present (”jag kan ju inte komma tomhänt”)

till pojken present

och så var det lugnt i nån timme innan typ alla kom. Jag vet inte hur många det var, men en 6-7 ungar röjde konstant på övervåningen, vardagsrummet och köket var fulla med folk, jag försökte hinna med att prata med alla men det var ju så svårt att räcka till. Jag stekte våfflor, dubbel sats, men de tog slut lite för fort ändå. Kladdkakorna räckte precis, äppelkakan jag kom på att jag skulle göra på morgonen tog tvärslut (trots att jag bränt (och skrapat) ytan), kokostopparna har vi kvar en hel del av liksom havrekakorna. Grädden tog slut, och jag glömde bort att vi hade glass i frysen.

En av grannfamiljerna kom och hade med sig hemmagjord äppelmust från deras egna träd. Verkligen snällt av dem 🙂 På det lilla jag hann med att prata med dem så verkade de dessutom stabila.

hemmagjord äppelmust

Tiden bara flög iväg. Jag höll på att tappa rösten efter 2 timmar, men den hämtade sig. Johanna och Markus lämnade babyskyddet vi skulle få köpa och gick dessutom igenom varenda funktion och abrovink med oss inne i tvättstugan. Blommorna med tillhörande gäster vällde in genom ytterdörren, skor och väskor låg i drivor i hallen, braskaminen var tänd, 2 fönster öppna, varmt som i juli och jättetrevligt.

De sista drog vid 18:30, och då var jag så trött att jag knappt visste på vilken fot jag skulle stå.

Trots att vi hade skrivit i inbjudan att vi inte önskade några presenter så kommer ju folk sällan tomhänta. Vilka fina vänner vi har.

presentbord

Årlig bärsärkarshopping

Jag var iväg i morse och skulle lämna in barnvagnschassit på service/reparation på Meccus i Blackeberg. Jag lämnade det vid 9:30, och då blev det så finurligt att mecken sa att det skulle ta 2 timmar.

Oh, tänkte jag, jag hinner till Ikea för att byta saker som blev lite fel sist.

I Vällingbyrondellen körde jag sedan ett drygt varv eftersom jag kom på vad fotograf-Anna sa i söndags — Ja, du har ju inte förnyat din garderob de senaste åren utan istället föredragit att köpa sportkläder (som svar på mitt klagande över att inte ha några kläder alls) — och styrde upp mot Vällingby Centrum, eller City heter det kanske nu, och släppte Ikea totalt.

Shoppingbärsärk

Jag handlar sällan kläder till mig själv. Alltså jag kan hitta nåt plagg här eller där nån gång ibland, men det är inte ofta, vanligtvis är det nödvändighetsshopping bärsärkarshoppingsom gäller. Anna har rätt, jag lägger mer pengar på sport- och pysselprylar än på kläder.

Jag lämnade Vällingby med 5 shoppingpåsar, något som händer kanske en gång om året. Jag kunde inte låta bli att köpa ett par träningsskor (nödvändighet), men i övrigt blev det tröjor och en klänning på Indiska.

Klänningen var på rea, lite skrikig men jag tänkte när jag provade den att ”hallå, jag kommer ju aldrig ha bara den här, jag kommer ju alltid ha nån kofta eller tröja till. Typ den jag precis köpte på H&M”.

Jag åkte till jobbet i sagda klänning och tröja, och kände efter kanske 30 min på plats att det var på tok för varmt. Alltså det gick inte att ha så mycket kläder på sig. Jag satt i bastun med skidkläder, ungefär.

Jag klagade inne på kontoret men cheferna sa bara åt mig att strippa och till slut blev situationen ohållbar: jag tog av mig tröjan.

Mönstrat tyg framhäver magen ännu mer, särskilt på just den här klänningen.

Det känns väldigt in-your-face, som att jag lägger magen i knät på dem jag pratar med eller rentav petar dem i ögonen med den.

shoppingmisstag

Vissa av gästerna beter sig som om jag petat dem i ögonen. Med naveln.

 


ej sponsrat