Idag är det tydligen måndag (?)

Idag är det måndag, visade det sig, och hittills har jag:

  1. Glömt att gå på träningen. Kom på 10:10 att jag skulle borde ha åkt för 5 minuter sen, och anledningen var att jag sydde klart lilla tygfacket till Simons säng (mer om det senare).
  2. Sorterat alla Simons kläder i storleksordning så jag vet vad som finns och vad som fattas (ingenting).
  3. Rivit ut grejer ur min garderob och påbörjat sortering även där.
  4. Köpt tyg att sy fodrade dregglisar och mössor med.
  5. Köpt tapetlim till renoveringstapeten som ska upp i Simons rum.
  6. Glömt att äta mellis.

Efter att jag/vi kommit hem från shoppingutflykten hade Simon somnat så jag vågade inte kliva ur bilen av rädsla att väcka honom – han har en tendens att inte vilja sova tillräckligt på dagen – så det var bara att sitta kvar och skriva upp vad jag hunnit med dittills.

Simon says…

När han vaknade var vi bara inne och ammade innan jag tog med honom ut på en timmes promenad och handlade middag. Nu när han är nattad och jag satte på tvätten (nya tyget) lite väl sent sitter jag i soffan och orkar inte göra nåt mer konstruktivt än att skriva dessa rader medan Björn väntar på att vi ska kolla upp förskolor.

oavslutat projekt i klädkammaren

Jag fortsätter i morgon…

Hurra för morfar

Pappa har varit på besök i 2 dagar nu, han kom i tisdags vid 16 och åkte hem idag vid 11. I tisdags kom lillebror på middag och igår var både han och Monika här, så jag höll i princip bara i Simon när han skulle äta eller bytas på. Vilken omväxling det är. Och vad lustigt, att man om dagarna i vanliga fall vill att han ska kunna underhålla sig själv stundvis så att man kan dammsuga, plocka ur diskmaskinen eller laga mat, tvätta, röja, gå på toa, duscha, renovera lite osv, och att nu när man hade händerna fria ville man helst bara ta tillbaka honom och kramas resten av dagen.

morfar styr upp
Morfar styrde upp både soffhänget och promenader

Jag förstår föräldrar som inte klarar av att släppa taget om sina barn… det gör jag, men med det sagt så tycker jag ändå inte det på nåt vis är ok.

Igår var jag på mammaträningen på Sats, utan Simon eftersom pappa tagit med honom på promenad. Jag kunde köra på ostört, vilket en del av mig beklagade eftersom jag inte fick några avbrott, blev helt slut väldigt fort och alltså sitter här med träningsvärk nu. Jag fick lite bebisabstinens där mitt i alltihop också, så jag började flirta med alla bebisar jag fick ögonkontakt med. Det kändes lite skevt efter ett tag, som att komma till träningen utan träningsskor eller nåt.

När vi kom hem från långpromenaden idag, då vi följde pappa till pendeln, fick Simon lunch och sen börjades det. ”Var är morfar?” sa han på bebis om och om igen, vände sig om åt alla håll och tittade och letade. Hur förklarar man för en bebbe att morfar kommer tillbaka om 2 månader?

Men jag lyckades distrahera honom till slut. Vem kunde ana att tvättkorgen skulle vara så kul?

Simon i tvättkorgen

Hur mycket hinner man på en dag?

Du vet när man har såna där dagar när man går till sängs på kvällen och förundras över att allt man har gjort den dagen fick plats på en och samma dag. Du vet när det känns som att sist man låg i sin säng var typ förra veckan. Jag hade en sån för 2 år sedan. Då steg jag ur sängen i en förort till Paris kl 05, trasslade mig igenom hela stan via lokaltrafiken upp till Porten som Ryanairs flygbussar går ifrån, hann med bussen, flög till Stockholm Skavsta, åkte flygbuss till Centralen, åkte pendel direkt till jobbet, jobbade kvällspasset till kl 23, och kom hem kl 23:40 enligt beräkning. Det var en sån där kväll när jag tänkte att ja, det ryms mycket tid på en dag ändå.

Jag upplever att jag har en sån dag idag med. Klockan är 13:43, och idag har jag och Simon varit på Strong Mama på Sats för första gången. Nu sover han, och jag väntar på att han ska vakna så att vi kan åka och möta upp en polare som jag har för avsikt att knalla i affärer med, eller fika.

Jag förundras lite över hur mina referensramar har förändrats så brutalt. Jag har fått nånting gjort, nåt riktigt, idag och alltså är jag nöjd. Allt annat som händer idag är en effektivbonus.

Hursomhelst, träningen gick galant, Simon satt kvar i sitt babyskydd i kanske 40 min och stirrade på alla tjejer i färgglada träningskläder och gympade förbi honom. Sen tröttnade han, antagligen för att det blev för varmt, och så var han med mig på ett par stationer och sen var det klart.

Han var helt slut när vi gick därifrån. Skulle kunna tro att det var han som slitit på mattorna. Några andra ungar där var större och kunde förflytta sig, och det var ett skådespel att titta på alla bebbar som hasade runt på golvet när ingen höll i dem. En flicka kröp runt och plockade upp andras leksaker, så hon fick till slut följa med mamma på stationerna istället. Då plockade hon med mattorna, rullade hantlar, sög på gummiband och viftade med sina strumpor. Jag brukar tycka sån här träning är fenomenalt tråkig, men ungar är ju bättre än TV, det har jag alltid tyckt 🙂

Och apropå effektivitet; nu har jag hunnit blogga också. Kanske hinner jag även byta byxor till nåt som Simon inte har spytt på.

Träääääning… Yeeey…

Jag laddade ner appen Mammamage i januari på inrådan från min PT. Jag har öppnat den 3 gånger och tränat med den en gång, men nu har jag en ny attackplan för jag ser inte riktigt ut som jag vill och det lär inte lösa sig av sig självt.

The Plan:

  • Öppna mammamageappen minst en gång i veckan
  • Promenad förmiddag och eftermiddag med Simon
  • Utökat gymkort så att jag får träna även på helger
  • Gå på alla Strong Mama som Sats erbjuder (på mitt gym)

Lär bli som vanligt, med mycket snack och liten verkstad. Men vi har pratat om att ha en månads överlappning i föräldraledigheten i vår och åka på en 3-veckorsresa i april, så jag får ha det som mål. Jäklar vad snygg jag ska vara! Solbränd, vältränad och smärt lagom tills jag är tillbaka på jobbet 😉

Man kan alltid drömma. Just nu känns det lite som att jag häller ner min kropp i kläderna och sedan liksom knådar in det som hamnar utanför på första försöket. Min böjelse för godis motverkar dessutom all form av förändring, möjligen också all form av motivation eftersom det är lite småjobbigt att äta godis samtidigt som man promenerar i rask takt.

Åtgärd nr 1 måste bli att nätshoppa en regnjacka. Jo, för träningen kommer inte igång förrän nästa vecka och nu har vi hela helgen ochjagvillverkligenhaen. Dessa är beställda från Peak, den svarta provade jag i en affär i Skåne så jag vet att den passar men jag vill helst ha lite mer färg än så; mina skidbyxor, som jag tror går att använda som regnbyxor, är svarta. Hursomhelst, passar inte den rosa så behåller jag den svarta 🙂

regnjackor

Ångest

på gymmetJag sitter på träningscykeln på Sats och nej, Simon är inte på Minisats. I wish. Jag var här med honom i förmiddags men då var det fullt. Tydligen räknas varje barn under två år som två barn.

Mamma slutade tidigare på jobbet och kom över, så jag hann precis hit innan kl 16 då min tillåtna närvarotid går över (jag har billigaste abonnemanget som gick att få innan de slutade sälja det).

Nu sitter jag och cyklar försöker cykla av mig ångesten över att ha lämnat Simon när han sov. Visst, mamma är där, det är lugnt.

Men han kanske vaknar.

Han kanske vaknar och fattar att jag inte är där.

Han kanske vaknar och fattar att jag inte är där OCH ÄR HUNGRIG.

Jag kanske kommer hem till en hjärtskärande förtvivlad pojke och en desperat mormor som tycker jag borde ha väckt honom för att mata innan jag drog.

Jag fattar att det här är jobbigare för mig än nån annan inblandad och att det är nyttigt för mig. Jag måste lära mig att slappna av och lita på att ungen överlever utan mig i 45 minuter.

Men just nu är det jobbigt. Skitjobbigt.