Tisdag morgon, kl 06:45
Jag lägger mig bredvid Simon i hans säng så att han vaknar i lugn och ro. Ibland killar jag honom på ryggen, ibland håller jag bara om honom; det beror på hur han reagerar. Jag har upptäckt att morgonen förflyter aningen smidigare om vi startar hans dag på det här sättet.
Dessa blev de första orden vi bytte med varandra i tisdags
Simon: Mamma?
Jag: Ja.
Simon: Min napp funkar inte.
Jag: Funkar den inte? Varför inte det?
Simon: Den är trasig.
Jag: Får jag titta på den då.
Han ger mig nappen, jag vänder och vrider på den och letar efter trasigheter. Nappen är hel.
Jag: Var är den trasig då?
Simon: Titta här.
Han stoppar den i munnen, men det visar sig att han är så täppt i näsan att han inte kan andas och suga samtidigt.
Simon: Jag kan inte andas.
Jag: Nej, jag märker det. Nappen är nog trasig.
Simon: Ja.
Han suger medan han håller andan en stund, sedan går vi upp.
Snart är det slut
Till veckan ska vi gå till tandläkaren med honom för första gången. Hon kommer sannolikt säga att bettet är påverkat av nappen och att han måste sluta med den, men även om hon inte säger det så är det dags nu. Han är gammal nog.
Jag tänker att vi nog får åka till Skansen och ge nappen till djurungarna där, eller hur man nu gör… Kom gärna med tips, om du har några?