Min man är ett geni

När Björn ska handla nåt på Ikea så får jag inte följa med. Om jag ändå insisterar så stannar han hemma och ber mig köpa det han behöver, så alltså får han åka själv de flesta gånger han vill ha nåt (dvs 1 gång om året). Han har berättat att han brukar sitta på parkeringen utanför, innan han går in, och kolla upp på telefonen vilken lagerplats det han behöver ligger på. Sedan visualiserar han varmkorven efter kassorna, och så går han in genom självbetjäningskassan direkt till lagret. In och ut på 15 minuter – max.

Jag är inget Ikea-fan så, men som de flesta kvinnor jag känner så tycker jag det är lurigt att ta sig genom hela varuhuset utan att handla någonting som man inte hade planerat. Affärsidén är genialisk, särskilt med restaurangen i mitten. Jag har hört att det tydligen finns folk som åker till Ikea för nöjes skull, alltså inte för att handla, så de har verkligen lyckats.

På jobbet har vi 4 engelsmän som bor hela veckan nu. De berättade att nån lokal kollega tagit med dem till Ikea för lunch. Den mest pratglade sa att det är torsdag, mitt på dan, ”and the place was packed! I just couldn’t believe it!”

Han ältade detta en stund, och berättade att hans fru brukar dra med honom till Ikea och tvinga honom att köra kundvagnen medan hon går runt och tror att hon behöver/vill ha/inte kan leva utan halva sortimentet, precis som så många par man ser där om man törs drista sig dit en lördag efter löning. Jag tipsade om Björns taktik, och han kallade därpå min man för ett geni.

Bilden kommer från Ikeas hemsida.

En tabbe jämnare

Jag hittade en byrå, Ikeas ”Hopen”, på Blocket kl 20 ikväll. Jag frågade Björn om han ville hjälpa mig att hämta den om jag ringde på annonsen. Javisst sa han. Så jag ringde, och 20:15 bestämde vi oss alltså för att packa ihop oss alla 3 och dra dit; ca 20 min bilfärd. Kl 21:15 var vi på väg hem igen, utan byrå, eftersom jag gjort mina mentala beräkningar baserade på ögonmått – som i sin tur baserats på minnesbilden av bakluckan – och på förutsättningen att hela baksätet fälldes.
Man kan inte fälla hela baksätet om man är 3 i bilen.
”Jag känner mig så dum, förlåt älskling” gnällde jag när Björn körde hem mig och Simon i skymningsgrått ösregn för att sedan åka tillbaka ensam och hämta byrån.
”Äsch, jag har tabbat mig så många gånger så du har några att ta igen på mig”, sa han oberört och jag kände mig ännu hemskare.

Det är så att byrån är till mig, till mitt rum, dvs till min ateljé. Den ligger längst ner på prioriteringslistan, alldeles bredvid Björns snickarbo.

För varmt för glass

för varmt för glassBjörn kommer att utesluta mig ur sin glassklubb (den där man får en liten skål med glass om kvällarna) när han ser den rubriken. Men faktiskt, det har varit så varmt idag att man inte hann äta glassen (i hälsosam takt) lika fort som den smälte.

Simon och jag var på Ikea igår istället för i förrgår eftersom fika med Anna var långt viktigare den dagen. Björn undrade hur det gick för oss i vansinnesvaruhuset:

hysterisk bebis på ikea

Med ”här” menades i sängen i sovrummet i hopp om att Simon skulle finna ro att sova en tretimmars eftermiddagslur. Jag gick händelserna i förväg och hann skicka ”SEGER!!!” till Björn innan han vaknade igen och det bara var att snällt lägga sig i soffan. Igen.

Men det som är så fantastiskt med såna här olidligt varma dagar är kvällspromenaden man kan gå utan att ta på tröja och långbyxor.
Jag hann gå halvvägs till affären (5 min) innan monsieur började gapa igen. Men det var härliga 5 minuter, det måste sägas.

kvällspromenad

 

Alla dessa planer

Hur gick det med bokläsandet? – Jo, jag satte bokläsaren på laddning. That’s it.

I förrgår morse ringde först min bror som ville åka till Ikea och sen Anna som ville ta en fika.
Jag och Simon åkte hemifrån vid 11 och var hemma igen vid 15. Då såg jag till att få i mig lite käk, sen sov han på mig framför tv:n tills Björn kom hem.
Mina dagar är ganska korta ändå, när man tänker efter.
Igår ordnade jag med grejerna vi fick med oss från Ikea, varuhuset som borde klassas som ett av de 12 stordåden att ta sig igenom med med alla indianerna kvar i kanoten, och övertygade Simon om att det är ok att sova själv i sovrummet. Det sistnämnda tog en timme bara det.
image

På eftermiddagen låg han och stirrade på sin mobil i säkert 15 lugna minuter, under vilka han sa till när den slutade snurra. Jag hade massa kreativa planer att sätta i verket när han höll sig lugn men… ja, det gick som vanligt med dem.

Egentligen borde jag nog fokusera på en attackplan inför middagen som prio 1 när jag får tid över. Jag är så usel på att komma på maträtter OCH laga dem. Mat är verkligen inte ett intresse hos mig. Enda anledningen till att jag lägger upp recept här är för att det är så sällan jag snubblar över nåt som jag upplever är tillräckligt gott att det väger upp besväret att tillreda det, och då vill jag inte riskera att glömma bort det.

Idag ska vi en ny sväng till Ikea, bland annat för att köpa ett babygym i trä, och sen är vi bjudna på fika i Annas trädgård.

klädkammaren, sista rycket

Idag är jag ledig — för jag är ledig på fredagar, jag — och först ut blir Ikea.

Ve och Fasa.

Jag målade klart igår innan jobbet med den färg vi hade kvar sen diverse tidigare projekt; vit matt grundfärg så långt den räckte, och sen vit matt takfärg på resten. Det blev inte så fläckigt som det låter, bara nästan.

vit klädkammare

Jag väljer att tycka att det blev bättre än det var innan.

Nu som sagt ska jag försöka ta mig igenom varuhuset från Underjorden så snabbt det bara går, så att jag hinner montera upp grejerna plus de hyllor och stänger vi redan har idag. Golvet ska förresten bytas också, men det blir nog lite längre fram; Björn är helt inne i sitt golvläggande i de ”riktiga” rummen nu, och det blir jättebra verkligen så våran (läs min) klädkammare får vänta till sist.

nytt golv

Helst ska blommorna hinna planteras om idag också… Och så vill vi så tomater.

Och vaggan ska lagas och slipas…

Jag tror att stressen jag uppenbarligen känner över att komma i ordning kommer av att jag börjar fatta att det inte är så långt kvar, och att inget av detta antagligen är nåt jag kommer orka pula med sen.

Jag boar för fullt, med andra ord 🙂