Olle och Bolle – en berättelse baserad på en miljon verkliga händelser

Har du läst den här?

olle och bolle

Simon fick den av sin farmor när han fyllde år, och första gången jag läste den – vilket såklart var tillsammans med Simon – så var det svårt att hålla tråden i sagan eftersom jag var tvungen att fnittra och kommentera hela tiden.

Olle och Bolle är två bröder som är hemma från förskolan en regnig dag tillsammans med sin mamma. Alltså jag svär, den här boken är en studie i alla misstag jag gjort och idag undviker på samma sätt som jag undviker folk med vinterkräksjukan.

Några exempel:

”Idag ska vi inte göra någonting, bara överleva” är, i det läget, ungefär som att säga att idag ska jag inte laga mat för jag vill inte bli hungrig.

olle och bolle

Försöka läsa en bok i soffan med två instängda ungar är som att lägga krokben för nån och förvänta sig en kram som tack. Att skrika åt nån att sluta skrika är kontraproduktivt – i alla fall att döma av effekten den manövern brukar få här hemma.

olle och bolle

Här har vi undantagen; ”Nu djupandas mamma”. Det är aldrig fel. Mantrat ”det här är bara nu” kan eventuellt hjälpa också.

Den behärskade rösten är också en bra grej, men den obestridlige vinnaren är alltid att gå ut. Det spelar ingen roll om du är sjuk, har huvudvärk, mensvärk eller saknar all lust att befatta dig med vädret; att överleva är att gå ut. Ut!

Jag läste upp några exempel för pappa när vi fejstajmade senast.

”Det där är ju ingen säga, det är en dokumentär,” skrattade han.

”Haha ja, en berättelse baserad på miljoner verkliga händelser!”

 


Är du intresserad så finns Olle och Bolle bland annat på Adlibris (ej sponsrat).

Alla dessa planer

Hur gick det med bokläsandet? – Jo, jag satte bokläsaren på laddning. That’s it.

I förrgår morse ringde först min bror som ville åka till Ikea och sen Anna som ville ta en fika.
Jag och Simon åkte hemifrån vid 11 och var hemma igen vid 15. Då såg jag till att få i mig lite käk, sen sov han på mig framför tv:n tills Björn kom hem.
Mina dagar är ganska korta ändå, när man tänker efter.
Igår ordnade jag med grejerna vi fick med oss från Ikea, varuhuset som borde klassas som ett av de 12 stordåden att ta sig igenom med med alla indianerna kvar i kanoten, och övertygade Simon om att det är ok att sova själv i sovrummet. Det sistnämnda tog en timme bara det.
image

På eftermiddagen låg han och stirrade på sin mobil i säkert 15 lugna minuter, under vilka han sa till när den slutade snurra. Jag hade massa kreativa planer att sätta i verket när han höll sig lugn men… ja, det gick som vanligt med dem.

Egentligen borde jag nog fokusera på en attackplan inför middagen som prio 1 när jag får tid över. Jag är så usel på att komma på maträtter OCH laga dem. Mat är verkligen inte ett intresse hos mig. Enda anledningen till att jag lägger upp recept här är för att det är så sällan jag snubblar över nåt som jag upplever är tillräckligt gott att det väger upp besväret att tillreda det, och då vill jag inte riskera att glömma bort det.

Idag ska vi en ny sväng till Ikea, bland annat för att köpa ett babygym i trä, och sen är vi bjudna på fika i Annas trädgård.