Förtjusande stripp på café

Visst är det nåt alldeles förtjusande med att få sina byxor neddragna och underkläder vädrade offentligt, när man minst anar det?

Vilken kvinna som helst skulle hävda det opassande i detta, men nu handlar det inte om en kvinna. Nej, det handlar om Elton, 8 månader – denna rutinerade bebis som åker till Thailand och utvärderar den thailändska sjukvården, tror stenhårt på ensidiga dieter, bär hörselkåpor på sin egen fest och spelar svårflirtad så till den perfekta grad att hela marknadsföringsvärlden skulle kunna lära av honom.

Vi var på café

Jag var iväg och träffade kusin Jonna och Elton på ett café efter skolan för ett tag sen. Märkligt hur det kan vara ibland. Barnfri sedan endast 4 timmar tillbaka sögs jag in i bebisens bubbla och skulle bonda med honom direkt. Det är som att det har blivit ett grundläggande behov hos mig att gosa med bebisar, trots att jag har fullt upp med mina egna ungar. Vad hände…? Hursomhelst, jag träffar dem inte så ofta att Elton minns mig än, tyvärr, så varje gång startar jag på noll.

Jag vet det. Elton vet det. Vi tittar på varandra några ögonblick, och sen börjar cirkusen. Jag står för all underhållning, och kämpar med tvåbarnsmoderns hela övertygelse om framgång som en tidsfråga. Elton tittar på, reserverat intresserad, och till slut får jag ett kort leende.

Det kan ha varit en grimas kombinerad med hur-många-fingrar-får-plats-i-munnen-leken, men jag väljer att tro att det var ett välförtjänat smil.

Sötnos.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Hur man gör en blöjtårta

Jag har varit på en enda babyshower i hela mitt liv, och det hände i lördags.

Min kusin Jonna ska få en pojke i juli och hennes väninnor överraskade med en shower i helgen för att fira. Jag står lite främmande inför sånt här; jag menar det är ju kul, men liknande påhitt när många tjejer som inte brukar umgås dras ihop till party har en tendens att… ja, de har tendenser.

Men vi börjar med själva babyshowern först då, och vid närmare eftertanke delar jag upp detta på 2 inlägg för allra först kommer förstås mina förberedelser hemma – dvs blöjtårtan.

Hur man gör en enkel blöjtårta

Ingen hade bett mig göra en blöjtårta, men jag fick ju en av Henriette en gång och tyckte det var så kul. Och eftersom min present (jag kommer till den), förvisso genialisk, kändes lite futtig så fick presentationen fylla ut.

Steg 1

Köp blöjor som är helt vita. 1 stort paket strl 2 bör räcka om du inte vill göra den gigantisk.

Det kan vara svårt att veta blöjfärg utan att öppna paketet, så jag kan rekommendera Coop Änglamarks blöjor*. Miljömärkta blöjor som är utmärkta panik-fan-jag-har-glömt-att-köpa-blöjor-blöjor att ha som backup; de funkar tillräckligt bra för att man ska kunna ta sig till affären i lugn och ro, men inte tillräckligt för att man ska bli bekväm och glömma köpa nya. Och de är nästan helt vita. Och de är inte superdyra.

Steg 2

Rulla varje blöja till en rulle. Tejpa eller knyt ihop med snöre.

Jag fick användning för alla de där banden du vet, som man hittar i nya tröjor för att de ska hänga bra på galgar men som gärna kikar fram i halslinningen och vinkar åt folk om man inte klipper bort dem, som jag sparat eftersom jag har svårt att slänga den sortens saker.

Steg 3

Välj underlag/bas/bricka. Jag ville göra en liten tårta och kladdkakeformen var jättebra.

Eftersom jag gjort (för) många rullar packade jag dem ganska hårt i formen, vilket gjorde det lätt att ta bort den senare och flytta hela grejen till tänkta underlag. I mitten står en tom hushållsrulle för att hålla ihop lager 1 och 2.

Steg 4

Bind ihop lagren, dra åt så att inte blöjorna rymmer.

Jag använde överblivna tygband (typ sidenband) från alla babynest jag sytt. Jag mätte ut omkrets och sydde ihop dem, men man kan ju häfta också om man vill**.

Steg 5

Nu kommer vi till min present. En babyfilt. Inte vilken som helst, märk väl, utan en babyfilt i bambuviskos från Walking*. Simon har en sån som han haft sedan nyfödd och den är så bra för att han inte kan sparka av sig den!

Jag rullade ihop den, knöt ett band runt och la den överst tillsammans med ett kort. Underst letade jag fram en anteckningsbok med magnetlås jag vunnit i julklappsspelet men aldrig öppnat, slog in i tjusigt papper och placerade mästerverket ovanpå.

Cellofanplast runt alltihop och en rosett (ännu ett överblivet tygband) och voilà!

Extremt simpel, men snygg förpackning för en babyfilt!

 


*ej sponsrat

**Tips: om du ska häfta med häftapparat i såna band så kan det vara bra att bränna de klippta bandkanterna försiktigt så att de inte repar upp sig.

 

Lilla tygfacket

Mamma räddade ett påslakan från min moster, som tänkt slänga det eftersom det skadats på nåt vänster i tvättmaskinen, och frågade om jag ville ha det. Eftersom jag länge tänkt sy sängkläder till Simons säng som fortfarande är i vaggstorlek så passade det bra.

Jag fick ut ett påslakan, 2 lakan och 2 ”örngott”. Man kan inte stoppa nån kudde i örngotten eftersom bebisar som sover i så små sängar inte behöver ska ha kuddar; de är mer som dreggel- och kräkskydd. Sedan var det lite tyg över så av bara farten började jag göra ett tygfack, en liten tygnecessär som ska hänga på utsidan av spjälsängen/vaggan där man kan stoppa reservnappar, extra kräklappar och öronproppar eller vad man nu vill ha där.

nya sängkläder

Jag visar 2 bilder eftersom jag inte kunde välja mellan ”verklighetstroget” och ”lite snyggare”.

sleep sheep

Apropå ovan bilder så är det där sovfåret, Sleep Sheep, en jättebra uppfinning som vi inte har haft den minsta användning av hittills. I fåret sitter en ljuddosa som kan spela upp olika ljud (hjärtljud som låter jätteskumt, valsång, regn och vågor) i lugnande och sövande syfte, jag köpte det när Simon härjade för fullt i en av sina oräkneliga faser som hann gå över innan jag fick hem det. Det är dumt att fåret inte går att tvätta, det är inte gjort för att leka med och gnaga på, annars hade det kunnat vara till annan nytta istället. Men vem vet, jag tror fortfarande att den dagen kommer komma då jag tackar mig själv innerligt för att jag köpte det.

SaveSave

Gör om, gör rätt

byxfailKommer du ihåg den där lite pinsamma byxfailen jag inte helt stolt visade prov på för inte så länge sen? Jag sydde aldrig klart byxorna eftersom jag, ännu en gång, trott att om jag tar ett kasst mönster och syr det i snyggt tyg så blir det bra ändå. Det kan ALDRIG bli bra ändå. Däremot krävs det (för min del) ett tyg man gillar för att det ska vara värt mödan att experimentera.

Det här tyget köpte jag som stuvbit när jag var inne och skulle ha gardinöglor till landet för nåt tag sen. Jag hade Simon i sele på magen och han sträckte sig efter stuvbiten när jag plockade upp den. Det var inte mycket tyg alls, men tillräckligt för att testa att sy små saker.

Han har redan ett par byxor som passar honom väldigt bra, så jag gjorde ett nytt mönster från dem. Gör om, gör rätt.

hajbyxor mössa dregglis

Och när jag ändå var i farten sydde jag dregglisen (som jag hittade en del av mönstret till här), som det hela handlade om från början, och en mössa (mönster här). Mössan är på tok för stor, men det är för att jag mätte fel. Egentligen är det inget fel på den. Jag lovar. Fodret på mössan, muddarna och baksidan på dregglisen kommer från en av mina långärmade tröjor jag tänkt slänga.

byxsuccé

Simon gillar fortfarande tyget. När vi åkte till Ikea idag satt han och petade sig själv på knäna hela vägen dit.

Eftersom det blev så pass bra tänkte jag använda samma mönster igen och sy ett par byxor (och nytt försök till mössa) till en liten nyfödd flicka (Björns polare) som vi förhoppningsvis snart får nöjet att stifta bekantskap med.

SaveSave

Bloggtips sökes

Snälla! Jag behöver tips på bloggar att läsa under tidiga morgonamningar, nattningar och all oförberedd dötid. Eller som nu, när vi sitter i bilen och rullar tummarna. Jag är ganska kräsen, och bloggar finns det många av så det tar tid att leta och hitta. Det ska helst vara mammabloggar men andra sorter kan också gå bra.

Kriterier:

Självdistans. Inget ”Mia – mamma till underbara Kevin” eller sånt. Gärna humor.

Inga särskrivningar, tack. Förmåga att skilja på de och dem. Och dom, för den delen.

Innehåll. Alltså inte en massa selfies i tid och otid i brist på inspiration, 14 bilder på raken av nåns terrier på gräsmattan eller typ närbilder på vinglas med bildtexten ”Aw med bästa/finaste/sötaste älsklingen/namn/snuttan” som enda information. Det är sånt man har INSTAGRAM till.

Är det någon, någon alls, som har något bloggtips så vore jag och Simon tacksamma (lugn stillsam mamma = lugn stillsam bebis (?!?)).

Blöjtrams

blöjtramsÄr inte det här tramsigt, så vad? Skitfånigt.

Jag skulle vilja se den bebis med blöjstorlek 1 som då och då när blöjan byts tittar efter och tänker ”åh, schysst, nu fick jag den med elefanten” eller ”ja, jag är en lejonunge”, eller som mitt i babygymandet en varm sommardag känner sig nöjd med att giraffen på blöjan matchar dekoren. Lite ”jag har ännu inte hittat mina fötter, men blöjan har jag minsann koll på”.

Eftersom inget av det vi sätter på våra bebbar är till för deras personliga känsla för stil så tycker jag gott att man kunde slopa dekorationerna, eller göra dem lite mer klädsamma. Svarta figurer till exempel, så det blir lite mer kontrast… inte vet jag. Det känns bara så onödigt.

Simon fasar

Simon går igenom en till fas, vilket får oss att se fram emot när han går att lägga ifrån sig igen utan så mycket strul.

Igår kunde han bara sova på mig, och vaknade dessutom ganska tidigt så han var trött och kinkig mer eller mindre hela dan, vilket till slut gjorde mig precis lika trött och kinkig. Bärsjal var bara att glömma. Babysitter var ok i 5 minuter. Jag tilläts ändå nästan äta upp min lunch innan världen tydligen återigen rasade. Det ENDA som gav lugn och ro var att lägga sig under honom i soffan. Jag ogillar verkligen Lucky Dog på 4:an, apropå det.

Efter att han vrålat förtvivlat oavbrutet i 2 timmar igår kväll kom vi överens om att det mest humana var att lägga honom en timme tidigare, och hoppas på att han helt magiskt skulle sova lika länge som vanligt i alla fall.
Det gjorde han inte.

image

Idag har vi haft lite samma visa, nästan, med den skillnaden att jag av outgrundlig anledning blivit sjuk och till följd av det blir yr när Simon vrålar och när bilderna växlar för fort på TV.
Men det är lugnt ändå.

Har verkligen alla nyfödda blå ögon?

på brygganDen enda gången vi såg solen under vår midsommarhelg var på vägen hem.

I sittgruppen bakom oss på båten hem satt en familj med ett litet barn som hade precis samma ljud för sig som Simon, så jag gissar att det inte var så stor åldersskillnad. Simon sov som vanligt, men den andra pojken (jag gissar på pojke eftersom han bar en stålmannendräkt) var vaken, frustrerad och gnällig; alltså hängde han en del över mammas axel. Detta råkade ge mig full utsikt och dra mig baklänges, ungen hade bruna ögon.
Jag har som sagt fått höra att ALLA nyfödda har blå ögon.
Alltså… alltså kan Simon inte längre klassas som nyfödd (!!) och kommer alltid ha blå ögon, eller så stämmer inte regeln.

har alla nyfödda blå ögon

Man kan ju inte låta det stanna där, så jag tog äntligen och gogglade saken. Allt om Vetenskap förklarar kort och enkelt:

Nästan alla barn med europeisk härkomst föds med klarblåa ögon. Färgen mörknar dock ganska fort då ögonen utsätts för ultraviolett ljus. Ett barns slutgiltiga ögonfärg bestäms av hur mycket melanin, samma pigment som ger färg åt huden och håret, som produceras i ögonen.

En liten mängd melanin betyder att ögonen fortsätter att vara blåa, en stor mängd melanin medför svarta eller­ mörkbruna ögon och mängder däremellan leder till gröna, gråa eller ljusbruna ögon.

Färgen brukar normalt sett ha stabiliserats inom sex månader.

Barn med afrikanskt eller asiatiskt ursprung har emellertid mer melanin redan från början och får därför mörka ögon redan när de föds, även om färgen vanligtvis mörknar ytterligare under det första halvåret.