Det känns surrealistiskt att vi ska lyckas genomföra 2 veckor på resande fot, med 2 småbarn varav den ena pottränar, i ett främmande land, på ett harmoniskt och balanserat vis men vi känner oss båda supertaggade på att komma iväg.
Egentligen handlar det om att bara vara vi, utan en massa projekt som distraherar, på ett ställe som vi alla får ut nåt av att vara på.
Att vi måste stiga upp ur våra bäddar kl 03:30, eller vad det nu blir, och packa färdigt och sen resa större delen av dagen är smällar man får ta (ja, jag kan säga det nu innan det har hänt – vi får väl se om det låter annorlunda imorn kväll).
Idag blir ändå en bra dag, eftersom barnens morfar och marmor Pia kommer på eftermiddagsfika. Det blir ett välkommet avbrott i resfebern.
