Anti-spa på café under dyrbar egentid

Jag har nämnt att vi har en barnvakt via en barnpassningsfirma. Jag har också nämnt att jag ska berätta mer om det, men det ska jag inte göra idag heller. Nix. Idag ska jag berätta vad vi lade vår dyrbara egentid på.

Såhär var det

Simon har varit förkyld. Sen gick det över – eller nästan, i alla fall. Han hostar fortfarande och alltså har det inte varit någon förskola och vi tänkte att det kanske inte blir nån barnvakt heller, så vi glömde bort att planera barnvaktstiden kommande lördag, dvs idag. Sen blev det av ändå, så igår kväll sista-minuten-bokade Björn en duo-massage online på Söder nånstans.

Hurra! Duo-massage är bland det mysigaste man kan göra en regnig lördag förmiddag – vi hade egentligen tänkt klättra, men det är inte så kul i regn och inte heller när man sträckte nacken i studsmattan kvällen innan, kan jag meddela.

Hursomhelst, imorse kl 9 kom barnvakten och vi tog bilen till massagestället. Väl på plats visade det sig att hon som tagit emot bokningen inte fattat vad det gällde, så det var med andra ord dubbelbokat och vi fick snällt vända i dörren.

Antiklimax på café

Vilsna och snopna satt vi i bilen och funderade på vad vi skulle göra nu. Vi kände oss så håglösa att vi helt enkelt vände hemåt igen och satte oss på ett café i centrum och pratade om en skidresa till Sälen som vi hoppas kunna göra i vinter.

Tänk dig, här har du sett fram emot avslappnande spa-massage och liksom längtat hela morgonen, och så får du en kopp varm choklad, en bulle och en chailatte på ett fik – som har lika mycket gemensamt med ett spa som en geting har med en harpa – istället. Så väl investerad tid.

Men det ska sägas att det trots allt var ett fik där våra barn inte befann sig, vilket höjde spa-värdet en aning.

Knappt styrfart på vardagen

Jag har inte tränat på 4 månader och måste nu medge att min kropp håller på att rasa samman som resultat av detta – i kombination med graviditet/förlossning/amning/sömnbrist/isolering, förstås.

Men som jag brukar säga, eller snarare repetera som ett sorts ihåligt mantra för mig själv (och andra); om man inte trivs får man se till att göra nåt åt det. Man kan inte bara slänga sig på rygg och gnälla.

Nu har jag känt mig sänkt i flera dagar och har dessutom ont i både rygg och knä (gammal skada), så då får jag väl börja där.

Träning.

Yeeey.

Det är alltid så svårt att komma igång, att skapa träningsrutinen i vardagen. Speciellt nu när min vardag helt saknar styrsel, jag menar jag har ju för fan knappt styrfart. Gaah.

krypträningSats har tydligen barnpassning för barn som är minst 3 månader. Jag tänkte ta mig dit idag men då har Simon en usel dag, antagligen som kompensation för den braiga dagen igår, så jag törs inte. Inte idag. Kanske imorgon.

Istället har jag kämpat med att få honom att sova så att jag kan träna själv lite grann, men han var inte alls med på noterna och körde kombinerad kryp- och gapträning tills vi ÅTERIGEN hamnade i soffan.