Hur man ser skillnad på naturmaterial och syntetiskt i kläder

Tänkte bara berätta, eftersom det kan hända att det är fler än jag som funderat, hur man vet att någonting är tillverkat av 100% naturmaterial.

Varför

När jag hade mitt ryck att införa tygblöjor i tillvaron så ville jag inte använda syntetiska material, alltså inget polyester och fleece utan bomull, hampa, bambu eller annat lämpligt (kan för lite om tygblöjor känner jag). Så jag köpte ett 5-pack blöjinlägg av ”100%” bambu” på Tradera.

När jag fick dem kändes de syntetiska, alltså de var lite för mjuka, lite för lika fleece i ytan, så jag ringde till Carina (körsnär/lärare i sömnad/Björns faster) och frågade hur man vet.

Hur

”Kan du klippa bort en tråd nånstans ifrån, utan att det går sönder?” frågade hon.

”Kanske. Vad gör man med den sen då?”

”Man bränner den, med en tändare. Naturmaterial förkolnar, det blir sotigt, men om det är plast i så smälter det.”

Jag hittade ingen tråd, så jag klippte loss en bit av ytskiktet på ett ställe där jag trodde att det skulle skada minst. Jag la den på en ugnsplåt på utebordet, men den snabba lilla brasan var svårtydd. Jag var ändå säker på min sak, så jag offrade hela blöjinlägget för bevis inför reklamation.

Resultat

bambu eller syntetiskt

Jag eldade alltså inte upp rubbet, utan klippte bara av en hel bit med alla lager.

naturmaterial eller syntetiskt

Det visade sig att ytan trots allt troligtvis var i 100% bambu som utlovat, men det var definitivt inte mellanlagren. Man ser kol och aska från ytlagret, men också tydligt hur materialet under har smält och runnit lite.

naturmaterial eller syntetiskt Jag reklamerade* och fick pengarna tillbaka efter att ha skickat bilder.

Nyhetsbrev
Prenumerera på Mammatrams blogginlägg! Du får dem på mailen när de publiceras, hur trevligt som helst!

Jag delar aldrig med mig av dina uppgifter, du är trygg här och du kan avprenumerera när som helst. Får du ingen mailbekräftelse så kolla spamfiltret.

*Målet med att försöka gå över till tygblöjor var att minska miljöpåverkan, inte öka den genom att släppa ut ännu mer mikroplaster i vattnet.

 

 

SaveSave

Uppdatering av lösa trådar igen

Ny gör jag ett försök att knyta upp lösa trådar igen – säg till om jag glömmer nåt.

Tradera

Jag höll ju på som en tok och fotade babykläder och la upp annonser på Tradera. Nästan allt blev sålt och jag fick in 840 kr på det. 840 kr är ju bra, förstås, men det är 840 kr för minst 8 timmars arbete. Om inte mer.

Dessutom har jag lyckats sälja 2 saker till en tomte som inte tar ansvar, inte har ordning på ekonomin och, för att vara rak, inte verkar ha alla sina tomtar på loftet ens.

Det var kul att lägga upp och få sålt, men egentligen skulle man försöka koncentrera det till en loppisdag istället för det här var bara storlek 50. Adrian växer fort och jag har hela kassar med storlek 56 och 62 nu som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.

Utemöblerna

De där som Björn åkte och köpte i måndags kväll.

Behöver jag säga mer?

Vagnen

Ja, alltså singelvagnen som jag håller på att göra i ordning. Den läggs upp till försäljning till helgen och jag berättar mer om det sen – när jag vet om jag fått den såld och alltså om jag ska känna mig dum eller inte.

Skötväskan

Ja, impulsköp nr 2 på facebook (nr 1 var nya singelvagnen)  kom igår. Den är jättefin – i alla fall som förväntat av en begagnad skötväska. Ska bara tvätta den.

Annonsen sa ”svart skötväska med många fack” och bilden var inte direkt högupplöst. I själva verkat handlar det om en svart Skip Hop skötväska, nypris 895 kr.

Hemstädningen

Jag var lyrisk över att slippa storstäda vårt hus och hade först en dyr städfirma här på provstädning och sen en billigare eftersom det ändå blir mycket pengar i månaden. Det visar sig nu efter ett tag att man, som ofta är fallet, får ge efter på kvalitet när man går ner i pris. Men hon är punktlig, det får man i alla fall ge henne.

 

 

 

Köpa barnkläder i Skåne gör man bäst på landet

Hovleverantören

Du kanske minns att jag berättat förut om alla kläder vi fått av pappa och Pia? Det är i vilket fall som helst ofantligt mycket, och det är förhållandevis sällan som jag behövt köpa något till barnen för egen maskin.

De berättade, då,  att de hittat en butik i närheten där de köper nästan alla kläderna.

”Han heter Kristofer, han som har butiken,” berättade Pia över facetime.

”Ja,” sa pappa, ”vi är där så ofta att vi får en kram när vi kommer dit nu. Vi kallar honom för våran hovleverantör, han är jättetrevlig!”

Hovleverantören får ett ansikte

Vi får nästan alltid grejer av dem när vi ses, och får nästan alltid höra om utflykter till Hovleverantören, så när det blev tillfälle att åka dit nu när vi var i Skåne för nån vecka sen så var det med förväntansfull entusiasm som jag packade bilen med barn, tillbehör, Pia och så pappa i förarstolen.

”Det tar en kvart ungefär,” sa pappa när vi rullade ut från garageuppfarten. Vartefter omgivningarna susade förbi på andra sidan bilrutan blev jag mer och mer fundersam. När all bebyggelse tillfälligt försvann utom synhåll, och jag försiktigt undrade om pappa kört vilse igen, kom det fram att vi inte alls skulle till ett köpcentrum.

Att köpa barnkläder på landet

Jag har alltid trott att Kristofers affär var en butik som så många andra, du vet en lite mindre barnklädesbutik i nån lite mindre galleria, eller på nån liten avsides gata i alla fall. Litet, skulle det hursomhelst vara. Ladan var inte så liten – eller, alltså jag har inte varit i många lador, då, men för att vara en butik var den inte så liten – och jag trodde det var stängt först. Soligt ute och dunkelt inne, du vet. Men pappa gick hemvant fram och drog upp dörren, och därinne möttes vi av Kristofer himself.

Pappas mobilkamera gör honom inte riktigt rättvisa.

Det var inga andra där så pappa stod och pratade med honom, Pia och jag knallade omkring på stället och vände och vred, grävde och pillade och kände på saker medan Simon letade sig fram till rithörnan.

Jag kände igen mycket, men en del var nytt. Det är en outlet så sortimentet beror på vad som finns tillgängligt för inköp. Jag gillar Bäbis kläder, de är färgglada och roliga och säljs så väldigt mycket dyrare på andra ställen.

Älskar bambu. Simon fick (bl.a.) en babyfilt i bambu som nyfödd, och det var den enda filten han inte lyckades sparka av sig på en gång.

Simon hittade nästan direkt lådan med bebismössor. Han kände igen dem – vi fick en sån när han var nyfödd, den ligger i Adrians korg nu – och drog på sig den utanpå sin egen mössa. Jag lät honom vara, de andra verkade glada att turas om att passa honom. Som en vallhund sprang han små varv i butiken med mössbanden vippande i farten och ropade ”PIA! PIIA!! MAMMA! MAAAMMAAA!!” för att hålla koll på oss.

Skörden blev 2 sparkdräkter till Adrian, 6 par halksockor och 3 par vantar till Simon. Och så mössan som Simon sprungit runt med, den fick vi på köpet. Jag vet inte vad som hände, men jag misstänker att han charmade omkull Kristofer – det är så det brukar vara.

Jag fick med mig lite kläder till mig själv också; en poncho, eller vad det nu kallas, i 100% merinoull som var nedsatt till 100 kr (från 2200 kr(!?)), en genomskinlig svart tunika i viskos, och en handbroderad klänning. Allt från märket Yours Truly som konkade 2015.

Aldrig kläder till fullt pris

”Jag köper aldrig kläder till fullt pris längre. Jag kan inte minnas när jag gjorde det senast,” sa pappa apropå utflykten till Kristoffer. Han brukar referera till sin morbror, som på sin tid var en framgångsrik och förmögen affärsman, som menade att den som köper något till fullt pris blir lurad.

Jag tror att det är lättare att göra så där, ”där” alltså inte i Stockholm eller storstan. Det finns jättemycket gårdsbutiker och skyffen och gömmor och egna små företag överallt bland åkrarna och fälten. I Stockholm finns tråkigt nog inte mycket utrymme för små företag, här finns mer stress och mindre tid och när man måste ha nåt så köper man det för att man inte upplever så mycket val.


Om du har vägarna förbi i närheten av Bårslöv, Hässlunda, Påarp eller Helsingborg så tycker jag att du ska ta och hälsa på hos Kristofer på Frillestad Outlet.

Deras hemsida med öppettider hittar du här, och deras facebook här.


Det är tråkigt att medvetna och rättvisa märken som Yours Truly inte klarar sig, men jag förstår att det är svårt för så dyra kläder att vinna konsumenter när vi lever i ett sådant extremt konsumtionssamhälle som vi gör.


ej sponsrat

Alla babykläder som blir över

Jag satt och slet mitt hår – bildligt talat; jag behöver inte slita det för det trillar av så bra på egen hand – halva dan igår när Adrian sov och Simon var på föris med att lägga upp annonser med urvuxna kläder på Tradera.

Alltså vilket mastodontjobb det är! Jag frågade mig själv flera gånger i minuten om det verkligen var värt mödan, men det får vi väl se sen.

Babykläder har inget högt andrahandsvärde direkt, men jag har snöat in på detta nu eftersom jag:

  1. vill se att kläderna kommer till användning hos någon som väljer dem
  2. vill spara dem till pojkarna på nåt sätt, och nu blir det ekonomiskt
  3. avskyr att slänga kläder,

så envisas jag med detta. Jag köpte själv mycket i storlek 50 på Tradera, för de kläderna hinner ju knappt slitas alls innan de inte passar längre.

Dessutom har vi flera vänner med bebisar på gång, så det som inte blir sålt ger vi bort.

Kläder är nära nog heligt för mig. TYG är heligt. Man kan använda, återanvända, sy om och sy nytt av samma plagg innan det är så lite kvar av originalet att det är dags att lämna in på tygåtervinning – förslagsvis på en affär där man får rabatt* om man lämnar in uttjänta tyg- och klädrester när man köper nytt.

Sydde till exempel nyligen ett par jättefina byxor till Simon av en gammal klänning jag ärvt av en kompis som inte ville ha den längre. Ränderna ser nästan neonrosa ut 🙂


*Både Hemtex och H&M, till exempel.

Hur sjutton gör man, när man inte kan sy?

Ja, jag har länge undrat hur det skulle vara. Tänk om jag inte hade haft nån symaskin?

Jag köpte ett par gravidbyxor på rean på Väla att ha på jobbet. De satt bra, de var framför allt jättesköna, men de var lite för långa. De hade haft perfekt längd för nån som trippar runt i högklackat, men det finns en anledning till att man inte ser många gravida med sånt trams på fötterna.

Jag sydde upp dem, det tog 10 minuter och det syns knappt, men om jag inte hade haft en symaskin så hade jag inte kunnat köpa dem… eller? Alltså hur gör folk som inte kan sy alls? Har de perfekta (”perfekta”) kroppar som passar i de flesta kläder, eller har de lägre krav på hur kläderna ska sitta på kroppen? Men det finns väl ingen som struntar i att de kliver med skorna på 4 cm tyg varje gång de sätter fötterna i marken.

Eller, tänk dig att du köper gardiner hem, sätter upp dem och inser att de är 10 cm för långa. Alltså sådär så att de liksom växer upp ur i en liten tyghög på golvet under fönstret. Det finns visserligen stryka-på-tejp för sånt, och det är kanske bara jag som tycker det känns väldigt… nödlösning. Det skulle inte bli snyggt på våra naturligt skrynkliga köksgardiner, till exempel.

Jag håller på och handlar vinterkläder till barnen på Tradera. Vissa saker får man lite billigare eftersom det måste sys i en knapp eller nåt. Vissa saker kan jag köpa i lite sämre skick och sedan fixa till dem själv. Nu behöver man kanhända ingen symaskin för att sy i en knapp, men du förstår kanske ändå vad jag menar (?).

Nu är min vanliga symaskin trasig. Jag vet inte hur den gått sönder, men den har börjat skava av övertråden ca 15 cm ovanför nålen, dvs inne i maskinen. Jag har provat att trä om maskinen, byta tråd, ignorera problemet och låta maskinen vila i en vecka i hopp om att den ska komma på bättre tankar, men inget av det funkar. Därför syr jag i den mån jag kan på overlocken, men ibland behövs en vanlig hederlig raksöm och nu står jag här och kliar mig i huvudet. Hur sjutton gör jag nu?

Planen är att googla fram instruktioner till hur man monterar isär maskinhuset så att man kan se och antagligen rätta till problemet. Det ska bara göras… och under tiden står alla småreparationer stilla.

utan-symaskin

 

Merinoullstest del 2

lanacare merinoull presentDet här inlägget handlar om resten av produkterna i merinoull jag fick från LanaCare i våras. De har inte bett mig skriva det, jag får inget extra för det så jag är lite osäker på om det ska märkas som sponsrat eller inte. Jag skriver om dem eftersom det sponsrade inlägget i våras rubricerades som ”del 1″… jag kan ju inte INTE följa upp det.

Vi börjar med tossorna.

De snöras ovanför foten vilket gör att de sitter kvar och inte sparkas av hela tiden. Han ser ut som en smurf med dem på. De är varma och goa, så han har dem på sig varje gång vi tar vagnen för att hämta eller lämna Simon på förskolan. De har redan börjat noppa sig, men jag läste nånstans att när det gäller ull så har det med att göra att fibrerna är olika långa och att om man tar bort nopporna så kommer de inte tillbaka i samma utsträckning. Jag vet inte om det stämmer, men jag tror inte att nopporna påverkar funktionen här.

lana-care-tossor

Simons fantastiska gröna tröja

Älskar den. Det är en omlottröja som knyts i sidorna, klassisk design du vet, och det är inte helt praktiskt när man ska göra det samtidigt som man måste jaga föremålet för uppmärksamheten genom hela huset, men när den väl är på så är den både fin och varm. På förskolan kommenterade personalen den när han hade den på sig första gången för några veckor sedan, och tyckte den var jättebra.

lanacare-ulltroja
Det var omöjligt att få honom att posera; han är aldrig stilla, eller så står han 3 mm från kameran, sätter ett dregligt pekfinger på linsen och talar hjälpsamt om att den är ”där”.

Amningsbehören…

…eller vad man nu ska kalla dem gemensamt.

Återanvändningsbara amningspads; varma i kallt väder, luddiga på insidan. Jag hade bekymmer med dem, eftersom jag använde dem precis i början och det ska man nog inte göra om man är känslig. Jag hade fruktansvärt ont under första 2 veckorna som amningen skulle komma igång, och med ludd som torkat fast på bröstvårtan gjorde det hallucinerande ont att ta av dem för att amma. Nu går det bättre, de fastnar inte på samma sätt (även om de fortfarande luddar en del). Jag har tvättat dem, jag fuskade och körde dem i maskin på ullprogram vilket med tanke på storleken nog var onödigt. Det hade gått fortare att tvätta dem för hand. Men de höll, även om jag fick rätta till formen igen när de var blöta.

brostkram

Kräm för sargade bröstvårtor; jag rekommenderar den rentav. Jag hade en liten tub Purelan hemma redan, du vet den som man brukar tipsas om, så jag använde den på ena bröstet och LanaCares kräm på andra för att jämföra. Efter 2 dagar gick jag över till LanaCares kräm på båda. Varför? Därför att Purelan kräver att man masserar in den i huden, den kräver lite arbete. Min hud var så galet öm att det blev tveksam om det var värt massagen som krävdes för att applicera Purelan, när LanaCares kräm var så lätt att smörja på. Dessutom så kändes det så mycket bättre med den, möjligen för att man slapp eftersmärtorna av insmörjningsprocessen men hey, det är resultatet som räknas. Båda krämerna består av lanolin (purelan 100%), men LanaCares innehåller även ”caprylic/caprice triglyceride” så jag gissar att det är därför den är mjukare. Jag vet inte vad det är, men ”only organic and safe ingredients are being used in the production”.

SaveSave

Merinoullstest, del 1

Jag fick en förfrågan för nåt tag sedan om jag ville skriva ett “review” för LANACare, ett danskt märke som gör ekologiska babyprylar och sånt i merinoull. Som tack skulle jag få behålla prylarna.

Jag blir typ aldrig tillfrågad om sånt, så jag tänkte att ja det kan jag väl göra. De verkade ha fina grejer och ”organic” är ju våran sång. Merinoull generellt är dessutom redan en av Björns favoriter, jättesnällt mot exemhud eftersom det inte kliar och dessutom håller fukt borta.

Hon som jag mailade med undrade om det var nåt speciellt från deras shop som jag var intresserad av och jo, bibs, eller dregglisar/haklappar/dregellappar/regnlappeller vad man nu vill kalla det, går åt på löpande band här hemma.

Simon dreglar nu på olympisk nivå. När man kastar upp honom i luften flyger vätan i långa blänkande strängar från honom, lite som ljusspåren efter bilarna när man fotar med lång slutartid om kvällen. Ibland när han skakar på huvudet påminner han om en nybadad hund. Ibland behöver JAG byta tröja för att HAN dreglar och gärna söker upp mig och torkar av sig. Mamma – den levande näsduken.

Jag har sytt egna dregglisar, eftersom de ändå kostar 30 kr/st i affär och det går åt säkert en tre tusen i timmen. Jag har fodrat dem med plastad frotté, sweatshirt, bomull eller fleece. Bomull var värdelöst, fleece är jättedåligt för miljön, sweatshirt funkar ganska bra och plastad frotté rätt ok. Inget av materialen pallar trycket så som man skulle önska, så en dregglis i merinoull blir förstås intressant att testa.

I övrigt visste jag inte riktigt vad som skulle kunna komma till användning nu när sommaren gått ut så hårt. Merinoull är bra material men, vad jag vet, också ganska varmt. Jag skrev att jag inte visste hur mycket som skulle komma till användning nu såhär direkt; jag kommer ju inte amma förrän i november och Simon som är en varm människa behöver inga tjocktröjor på sommaren, men tänkte hon nog kunde sina produkter bättre än jag.

lanacare merinoull present

När jag fick paketet fanns där en dregglis/bib, en jättefin grön omlottröja för kalla höstdagar som antagligen kommer passa Simon lagom till dess, ett par tossor för nyfödd samt amningspads, återbrukbara sådana tillsammans med kräm för ömma bröstvårtor.

Det är roligt att ha nånting till Tvåan redan nu, som är hans egna och inte Simons gamla, till att börja med. Hur det går med amningspads, kräm, tossor och hösttröja återstår att se.

ekologisk dregglis

Dregglisen, däremot, har vi naturligtvis redan använt. Jag måste säga att den hanterar fukten jättebra. Jomen faktiskt, på riktigt. Den är lite stor, så jag ska sätta i en extra tryckknapp för att den inte ska hänga så långt ner – annars lyckas han dregla innanför den. Och hittills, när den blivit blöt, så har vi hängt den på tork och den luktar inte sådär halvmysko som använda dregglisar annars gärna gör. Så hurra för den.

lanacare bib

lanacare dregglis bib

Lana Care merinoull är kemiskt obehandlad ull från ekologiska får, enligt hemsidan.

 


Läs del 2 av mitt merinoullstest här.

SaveSave

SaveSaveSaveSave

Välkommen till Lilla Busfrö!

Jag tänkte, nu när Carin var så vänlig (se föregående inlägg) att träffa mig, att jag måste försöka samla ihop mitt huvud som ligger utspritt i hemmet som en utslagen strösselburk på köksgolvet och koncentrera mig. Jag måste försöka göra ett normalt intryck, och inte bara sitta där och ha mina knasiga stunder där jag måste påminna mig om att lyssna när någon pratar med mig eller spontant nollställa hjärnan då och då så att jag måste jobba ikapp läget och samtidigt försöka mörka det (jag lyckas sällan).

lillabusfro.com

När man tittar på Lilla Busfrös hemsida så ser det väldigt fint ut; det är ljust och enkelt med fina grejer. Jag tänkte jag skulle läsa på lite innan, så man kanske har lite koll, men där stod inga lång texter tack och lov så jag tänkte att jag gör som jag brukar, jag drar dit och ser vad det blir av det. Mycket oansvarigt, förresten, eftersom mitt minne inte fungerar men jag glömde väl bort det.

Vi åkte hem till dem i slutet av november, vi tog tunnelbanan och var där på drygt 30 min. Carin och jag hade inte sett varandra på nästan 20 år så när jag knackat på och hon öppnade dörren var det med omätlig nyfikenhet och mycket värme som vi hälsade. Vilken tidssvindel jag fick! Jag kände direkt igen henne, hon var sig på pricken lik men ändå inte. En vuxen kvinna med långt blont hår och en lintottjej på 10 år i samma bild. Jag rullade in vagnen i hallen och parkerade bredvid hennes, där lilla Vidar (11 månader) låg och sov under suffletten. Lilla Axel, 3 år, hälsade på oss genom att kasta blickar och vara aktiv och nära mamma.

Axel och VidarVi gick ut i deras luftiga ljusa kök, Carin bjöd på en kopp te och så fastnade vi där mitt emot varandra, stående med varsin unge på höften. Vi redogjorde i korta drag vad vi haft för oss sen vi sågs sist, men 20 år är ofattbart lång tid i sammanhanget och den tiden fanns inte. Hon ursäktade röran hemma och förklarade att eftersom de skulle på försenad bröllopsresa i december så vågade de inte ha Axel på förskolan eftersom det gick vattkoppor där. Jag letade efter röran hon pratade om – jag är ju så van vid mitt eget prylkaos hemma – och vågade mig på ett ”Vaddå röra? Det finns ju massor med plats att sätta fötterna på mellan leksakerna.” Carin skrattade, och jag tyckte det var skönt att det inte var ombytta roller för min ateljé är ostädbar (jag skyller på utdragen flyttröra).

Carin berättade att hon varit mammaledig sedan 2013, innan dess var hon mäklare.
”Det gick väldigt bra, jag gillade det och jobbade väldigt mycket… Jag jobbade så mycket att jag glömde bort att jag hade en sambo, jag glömde bort att jag hade ett liv utanför jobbet. Jag glömde bort vad som var viktigt. Men eftersom jag tjänade så bra på det, det blir så när man jobbar så mycket, så tänkte jag att om vi ska skaffa barn så är det nu, eftersom jag då får högsta mammapenningen. Så då gjorde vi det.”

Hon log kärleksfullt mot Axel när hon sa det. Axel, visade det sig, satt på fönsterbrädan och slickade på fönstret så det blev en naturlig paus där, eftersom han nu måste hjälpa mamma torka rent.

Hon började sy barnkläder i samband med graviditeten men tyckte, precis som jag tycker nu, att det var tråkigt att ha så mycket i samma tyg och samma färger. När man begränsar sig får man istället massa tyg över och är ju också tråkigt.

fox rust bib”Men så såg jag en tjej som sålde dregglisar på Instagram, och jag tyckte de var jättefula! Alltså de var hemska, så då tänkte jag att näe, jag kan bättre, hahaha! Så då började jag sy och sälja själv på Instagram.”

Jag frågade om hon inte blev mätt på det ibland eftersom hon syr allting själv. Jag har för egen del lagt märke till att när man får betalt för det som från början är en hobby och man gör mest efter vad andra vill, så tar det lätt glädjen ur det ibland.

”Jo, nackdelen, eller baksidan, är att man gör allt en etapp i taget. Sy i resår på 10 byxor på raken, klippa 10 andra och så vidare. Man sparar kanske 20 min i slutet av dan på det och det spelar roll när man har 2 små. Men det blir aldrig tråkigt, bara stressigt ibland.”

Axel gav oss en läglig paus igen, som för att illustrera det hans mor just sagt, där han stod för underhållningen genom att trotsigt hasa in i vardagsrummet med pappas skor som skidor på fötterna. När den oundvikligt påföljande diskussionen lagt sig och Axel torkat tårarna pratade vi om hur det känns att bli mamma, hur absurt det är, och vilken tur det är att man älskar dem.

”Vilken tur att även när det är som värst kan man tänka att gud vad jag älskar honom” sa Carin, och tillade utom hörhåll för Axel: ”annars hade vi sålt dem för länge sen!”

lilla busfrö arbetsrum

Hon visade mig sitt arbetsrum, ungefär lika stort som mitt men fyllt till bredden av bara sygrejer. Det påminde lite om ekorummet på öppna förskolan med alla lådor och hyllor och märkningar och prylar. Carin ursäktade röran igen, men ateljéers hela idé är ju att slippa städa, så att man inte städar bort ideerna. Kreativa arbetsrum ska vara stökiga tyckte jag, mest för att rättfärdiga mitt eget, och hon höll med – i alla fall lite grann.

Målet med Lilla Busfrö är att ta ut lön, men än så länge är det för liten skala. ”Vi får se hur det blir efter årsskiftet; fortsätta i dagens omfattning och börja jobba, eller satsa.”

lilla busfrö syrum

Medan vi stod där och pratade, och jag misslyckades med att hålla fingrarna i styr och pillade på allt inom räckhåll, så började Axel klättra bland grejerna på golvet med lilla Vidar tultande efter sig. Sen kom jag på att jag måste köpa ett par byxor till Simon så jag la honom på golvet för att prova, varpå Axel klättrade förbi och Vidar lallade fram och såg ut att vilja sätta sig på Simons huvud. Det kändes ett ögonblick som om Carin var den enda vuxna i rummet, och jag fick anledning att fundera lite på hur det skulle vara att ha 2 pojkar hemma. Det är ju fantastiskt att hon hinner med Lilla Busfrö…!

Carin och Vidar

Axels rastlöshet och Simons begynnande trötthetspip drev oss ut i hallen där det tog ett tag att komma ut genom dörren – det fanns så mycket mer att säga.

Jag lovade att skriva mitt blogginlägg, som jag satt mig på höga hästar och kallat artikel, och lägga upp den ganska snart men sa också att jag har lite svårt med amningshjärna och trötthet vissa dagar och mitt minne är inte alltid vad det borde, så det kanske skulle ta ett tag. ”Jag är definitivt inte mitt smartaste jag nuförtiden” sa jag dystert. Carin skrattade:

”Jamen man blir dum i huvet när man bara är hemma med småbarn hela tiden. Min mans syrra sa det när vi var på BB med Vidar och hon passade Axel i 3 dagar, att efter 3 dar fattar man att det inte är så lätt.”

På tunnelbanan hem somnade Simon, och jag skrev mina stödord så fort och rörigt jag bara kunde för att ha skuggan av en chans att komma ihåg nåt.

lilla busfrö

Beställ före den 15e för leverans innan jul… på tal om det så har Simon storlek 68 nu och trivs utmärkt i sina rävbyxor 😉
Samtliga tyger är ÖEKO-tex certifierade eller ekologiska.

 

simon rockar rävbyxor
Simon dansar fox rust

 


Gillade du mitt inlägg? Visa din uppskattning och stötta de bloggar du tycker om! Gilla min blogg på Facebook, eller följ den via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar 3-5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas. Lovar.