Öland och bilresan hem

Öland

Vi funderade först lite på hur vi skulle ordna med sovplatser, men det gick lika bra för Simon att sova i det lilla gästrummet inne i farmors hus medan vi andra sov i Hangaren*, dvs gäststugan, som det gjorde förra året.

Det var kallare och blåsigare än det har varit, så trots att vi var på stranden några gånger så blev det inget badande. Vi gick däremot till campingen intill och badade lite i deras pool i fredags, och det kändes nästan lite vemodigt, som om det definitivt var årets sista riktiga sommardag för oss. Jag menar, nu imorgon ska jag till skolan, barnen ska till föris och Björn ska till jobbet … Alltså det kommer ju bli bra men du vet, slutet på semestern osv.

Hursomhelst, här kommer lite bilder. Vi har verkligen haft det jättefint.

Tomatodling i växthuset
Godaste pyttipannan ever

Resan hem

Vi startade kl 8 som planerat (!!!), körde till Oskarshamn och hämtade skötväskan på McDonald’s där vi glömde den i tisdags på vägen ner. Sen åkte vi 2 min därifrån till … Wait for it …

Badhuset.

Det enda som gick att hitta på hemvägen som låg på rätt avstånd från start var badhus och eftersom vi ändå skulle till Oskarshamn så valde vi Arenan Äventyrsbad som finns där. Att vi valde badhus är spektakulärt av 2 anledningar; 1) Björn tål inte klor, och 2) jag fryser. Men vad gör man inte för sina barn – dvs vad gör man inte för att få lugn och ro i bilen? Dessutom är badhus energidränerande som få andra ställen och vi behöver jobba på vattenvanan.

Det gick så bra att jag var lite lyrisk när vi gick därifrån. Barnen hade jättekul och eftersom det var fint väder och alltså inte så mycket folk så var det helt tomt i den varma bubbelpoolen. Utan att sätta igång bubblorna så höll vi på där ett bra tag och båda barnen lärde sig lite på flytkuddarna.

Det var ett jättebra ställe att stanna på, minst lika bra som Busfabriken – ur energidräneringssynpunkt i alla fall – och de försökte somna den korta körsträckan till pizzerian längre bort på gatan (Nino’s hade den godaste glutenfria pizzabotten jag ätit hittills).

Sen körde vi på hela vägen hem, med ett mindre stopp på dryga halvtimmen i en vanlig lekpark i Nyköping.

Det jag lärde mig på badhuset var att jag måste åka och bada med pojkarna, och för att fixa det måste jag skaffa en våtdräkt.


*Namnet “Hangaren” hör ihop med resten av stället. Det var såhär (enligt Björn):

En gång i tiden köpte Arne och Märta huset. Arne och Märta gillade ordlekar. Av den anledningen allena kallade de stället för Arnlanda i Märtsta, och gäststugan fick därför namnet Hangaren.

Verksamheten upphör på Aquaria den 30e september så passa på innan dess

aquariaAquaria

Vi var som sagt på vattenmuseum igår, dvs vi åkte till Aquaria för att låta Daniella städa ifred hemma på förmiddan.

Aquaria – ”upplev regnskog, vackra korallrev och en makalös utsikt över Stockholm” – vattenmuseum upphör med sin verksamhet den 30e september i år så eftersom väderprognosen var tvetydig och vi ville slippa gå och bara vänta ut tiden på nån lekplats här hemma, så åkte vi dit enligt plan trots vackert väder.

Vi råkade komma fram till entrén exakt när de öppnade så vi var allra först in. Simon var lite tveksam i början och blev rädd för de stora fiskarna i dammen precis efter entrén, men sen landade han och var superfascinerad ett bra tag.

aquaria

Rockorna, ”Nemo” och drakfisken gjorde störst gemensam succé, liksom den läckra tunneln genom rockornas pool.

aquaria

aquaria

Fick ingen bra bild på drakfisken, men drakfiskens polare (ovan) (ja, det är en fisk) låg tillräckligt stilla.

aquaria aquaria aquaria

Nemo, eller ”clownfisken” om vi ska hålla oss till vuxenspråk, var också svår att få skarp. Tycker de är så vackra, de rör sig så mjukt och vigt – i den mån en firre kan vara vig.

På 40 minuter hade vi avverkat hela stället, långt tidigare än vi tänkt så vi gick en promenad på bryggan i gästhamnen intill.

Sen drog vi hem, och när vi kom hem hann jag stänga av motorn på uppfarten preciiiis innan Simon började åksjukekaskadkräkas i baksätet, så just nu styr vi mot Öland i en lätt kräk- och citrondoftande bil.


*OBS! ej sponsrat

Vi firade valborgsvädret på Leos Lekland

Valborg

Jag kan inte komma på några roliga barndomsminnen från Valborg. Det handlade alltid om att gå ut på kvällen i för kalla kläder (jag frös jämt) och titta på en brasa. Vid brasan, som alltid tändes mycket senare än vi kom dit, stod jag stelfrusen och försökte värma mig men det var lite för hett, så jag var tvungen att byta eldsida med jämna mellanrum. Där stod jag alltså, och snurrade som ett fruset grillspett vid elden och längtade hem, medan de andra gick runt och köpte lotter och lyssnade på vårkören och jag-vet-inte-vad.

De roliga minnen jag däremot har från Valborg involverar alkohol och vänner inomhus, och kanske är det så att Valborg i huvudsak är tonåringars och unga vuxnas högtid.

Förra året var vi och tittade på firandet en stund på eftermiddan, det var intressant för Simon eftersom det fanns brandbilar på plats, men i år blev det inte av. Våra barn är alldeles för små för att vara kvar på nån äng med en otålig och stelfrusen mamma ända till kl 20.

På Leos Lekland 1a maj

Ösregn, 7° varmt och genomgrått. Simon bröt trenden och sa att han inte ville gå ut, så vi kom på en (för oss) ny grej: vi åkte till Leos Lekland.

Vi har inte varit där tillsammans förut eftersom vi fått för oss att det var 3-årsgräns, men så tog Jonas med Simon dit för några veckor sen och berättade att det funnits många mindre barn där också, så igår drog vi dit.

”en mötesplats för familjer med fokus på lek och rörelse”, och ”koncept med lek, bus och rörelse för hela familjen”.

leos leklandDet där med ”hela familjen” stämmer, för varje barn måste ha en vuxen med sig som bär ansvaret. Alla klätterställningar, kryptunnlar, studsmattor, bollhav, rutschkanor, cykelbanor m.m. är stora nog för vuxna för det måste de vara. Och där kryper vi, minst lika glada som barnen.

Vi var där när de öppnade vid 10, och den första timmen var ljudnivån och beläggningen helt ok; jag hade förväntat mig påfrestande decibel och trängselkaos, men det gick mycket bättre än så. Frågan är nästan vem av mig och Simon som hade roligast.

Barnen var i rörelse non stop, utom när vi åt lunch, och det var följaktligen jag och Björn också. Men även om vi liksom klättrade omkring lite i lugn och ro, så verkade det som att ungarnas upplevelse av förmiddagen såg ut mer så här:

Simon när vi skulle hem:

”Neheheheheeeeeeeeej…! Jag vill inte gå heeeeeem!” utbrast han och satte sig ner och började protestgrina, sen försökte han rymma, sen försökte han en annan vinkel:

”Jag vill GÅ hem! Uähähä!! Jag vill inte åka biiiiiiil!”

Jag sa att vi skulle komma tillbaka en annan dag igen, för det ska vi – jag måste ju ha en unge med mig som ursäkt. Dessutom är det ett fantastiskt ställe att åka till om man har barn med mycket spring i benen, som Olle och Bolle.


OBS! Ej sponsrat.