Etikett: 8 månader

Goodie bag från barnmorskan

Jag var ju hos barnmorskan igår, och här kommer en sammanfattning:

  • Jag ligger fortfarande mitt på standardkurvan.
  • Jag är ganska nätt, min mage är helt i proportion med min kropp, hon kan inte för sitt liv tänka sig att det ligger en femkiloskoloss där inne.
  • Magen har sjunkit ganska mycket.
  • Huvudet är nästan helt fixerat.
  • Bulandet uppe till vänster i magen är rumpan och knölandet till höger är fötter. Jag kan bara utgå från att kittlandet i ljumsken är händer eller nåt ditåt.
  • 30% av alla förstföderskor föder innan eller runt utsatt datum, resten går över tiden. Med tanken på min standardkurva lär jag få vänta ett tag.
  • Schysst blodtryck.
  • Jag fick en bok, och en goodie bag från Libero för den första tiden.

Jag från liten till stor

liberoväskan

  • Och jag vet fortfarande inte var jag kan få tag på likadana lampor som de har där :/

mystisk lampa

Graviddrömmar

Jag drömmer så sjukt mycket sjuka drömmar.

Jag har alltid sovit stillsamt men drömt livligt — livligt alltså till den detaljgrad att jag när jag vaknar ofta inte kan avgöra om det har hänt eller inte. Vissa sådana drömmar kan följa mig en hel dag; ”har det där hänt, eller har jag drömt det?”.

Detaljrikedomen täcker färger, minnen, känslor och förnimmelser som tex vinden mot huden, lukten av havet eller solen i ansiktet.

Om jag drömmer att jag är en fågel som flyger, så känner jag spänningen från mina vingar i bröstmusklerna.

Om jag drömmer, som jag gjorde i natt, att det är en KYCKLING (du vet den där råa huvudlösa hela kycklingen man köper i mataffären) jag har i magen och inte ett människobarn, så vaknar jag och vet att livet, så som jag känner det, aldrig mer kommer att bli sig likt. Och inte på ett bra sätt, heller.

Det var det äckligaste jag någonsin drömt, och jag fick naturligtvis detaljer om kycklingbarnet; hur det var ledat, hur det kändes att röra vid det, hur det kändes att drabbas av en medicinsk och biologisk omöjlighet.

Jag vaknade och mådde illa… Lite, visade det sig, för att jag hade en spretig baby mot magsäcken, som dessutom roade sig med att leta efter utgången runt mina revben.

 

 

Jag gillar inte mat

Hela den här graviditeten har lite handlat om att hitta saker som jag står ut med att äta. Socker har som regel funkat, men det är det enda och jag tror det är för att hjärnan kör nån form av egen override på kroppens signaler bara för att det är just socker. Strax därefter kommer jos och frukt, men sedan är det ett nystan av grejer som alla byter plats med varandra och inget av det är ok en längre tid.

Nu till exempel. Nu är jag hungrig och mår lite illa av det så klart. Allt jag önskar är att aldrig mer behöva vara hungrig. Jag vill slippa ta mig igenom ät-processen, slippa känna smaker och jobba med att få ner maten för att sen må illa av att ha massa mat i magsäcken för att SEN, 30 min senare, känna att energin är tillbaka med humöret.

Jag är hungrig, men jag vill inte äta. Tanken på mat kväljer mig. Måste allting vara så jävla äckligt hela tiden?

Foglossning

Vi brukar ha TV4 Nyhetsmorgon på TV på jobbet, Malou efter tio tar ju vid när det är slut och brukar få rulla på medan vi själva äter frukost.

För nån månad sedan handlade det om foglossning:

Jag vet att man kan få fruktansvärda problem, så jag tackar ödmjukt högre makter för att jag får vara så pass frisk som jag är. Jag har foglossning över blygdbenet bland annat, men jag kan inte ens säga att jag lider av det. Det är obekvämt, och ett hinder för vissa rörelser, men det är inte värre än så.

Ta i trä — jag har ju ett par veckor kvar…

klädkammaren, sista rycket

Idag är jag ledig — för jag är ledig på fredagar, jag — och först ut blir Ikea.

Ve och Fasa.

Jag målade klart igår innan jobbet med den färg vi hade kvar sen diverse tidigare projekt; vit matt grundfärg så långt den räckte, och sen vit matt takfärg på resten. Det blev inte så fläckigt som det låter, bara nästan.

vit klädkammare

Jag väljer att tycka att det blev bättre än det var innan.

Nu som sagt ska jag försöka ta mig igenom varuhuset från Underjorden så snabbt det bara går, så att jag hinner montera upp grejerna plus de hyllor och stänger vi redan har idag. Golvet ska förresten bytas också, men det blir nog lite längre fram; Björn är helt inne i sitt golvläggande i de ”riktiga” rummen nu, och det blir jättebra verkligen så våran (läs min) klädkammare får vänta till sist.

nytt golv

Helst ska blommorna hinna planteras om idag också… Och så vill vi så tomater.

Och vaggan ska lagas och slipas…

Jag tror att stressen jag uppenbarligen känner över att komma i ordning kommer av att jag börjar fatta att det inte är så långt kvar, och att inget av detta antagligen är nåt jag kommer orka pula med sen.

Jag boar för fullt, med andra ord 🙂

Det här med tvärrandiga gravidkläder…

randigt

…var det en bra idé, verkligen?

Ja, jag erkänner att jag längtar

Jag fick sova hela 5 timmar i natt innan bebisen väckte mig och höll mig vaken i 2 timmar innan jag kunde somna om. Kl 06 i morse gjorde det ont i halva kroppen sådär som det gör när man har legat ner en hel dag; värk i bröstrygg och revben, gärna huvet och axlarna också. Det här med att ligga bekvämt en längre tid kanske jag bara borde glömma, jag vet inte.

Så ja, jag längtar. Jag längtar tills jag kan studsa på stegen när jag känner mig extra glad, ligga på rygg och andas normalt samtidigt, får plats i mina lite trevligare kläder, kan spänna ögonen i han som sparkar mig och flytta mig utom sparkhåll.

Det kanske är ett litet monster jag bär på. I vecka 12 såg han definitivt ut som ett i alla fall… Men vi får utgå från att han varken har fler eller färre kroppsdelar än han ska 🙂

Batman i profil

Man rådde mig att sluta jobba

men det lyssnade inte jag på.

Det blir tyngre och tyngre för varje vecka, ibland kan jag till och med känna skillnad från dag till dag. Magen är i vägen i nästan alla lägen, och nu är den så tung att allt blir jobbigt. Barnet tycks ha krupit nedåt, jag får mensvärk lite hursomhelst och har snart inget tålamod kvar. Alls. Med nånting.

Min barnmorska rådde mig att sluta jobba i månadsskiftet mars/april, men jag tyckte det var onödigt och har kompromissat genom att jobba fram till 9/4.

graviditetsvecka 37

Just nu, när jag sitter här på jobbet med sammandragningar i en mage som känns som att om jag bara slappnar av så lossnar den, rullar som en ballong över knäna och landar med en fuktig duns under receptionsdisken, så börjar jag tvivla på visheten i mitt beslut.

Det hade varit jäkligt skönt att vara hemma och sova middag varje dag.