Största… möjliga… tyssssssssstnad…

Det är lite väl tyst här just nu. Eller ja, alltså HÄR är det inte alls tyst, men på bloggen ekar det sedan sist. Det finns en anledning naturligtvis (inget allvarligt), jag berättar mer om det senare i veckan.

Du vet det blir lite murphy’s över sånt här; när man för EN GÅNGS SKULL måste få tid att koncentrera sig på annat, så funkar INGENTING som vanligt, planering blir stört omöjligt och att över huvud taget ha förväntningar på tillvaron innebär besvikelse. Det som alltid varit 10-12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan blir som av en händelse 25 timmar om dagen, 8 dagar i veckan. Märkligt hur det kan vara.

Men, men… vad gör väl det. Livet går vidare. Just nu känns det som att jag motarbetas av hela Universum och att DET ÄR FAN INGEN JÄVLA MENING ATT ENS FÖRSÖKA. Det känns lite som att sprinta 400m med ihopknutna skosnören. Med ett gäng stjälpredor i hasorna.

Kommentera