Storebror har vuxit ur sin stol, och lillebror har vuxit i den

De växer så fort…! Eftersom vår yngste, som snart fyller 6 månader, brukar gnälla på ett alldeles förvånansvärt enerverande vis när vi alla sitter till bords och han vippar längre bort i sin babysitter, så har beslut fattats: Simon ska få en ny stol.

I torsdags åkte jag och hämtade den efter middan.

Adrian tokgillar sitt ärvda säte, och Simon älskar sin nya stol. Jag gör det inte, av följande skäl:

  1. Det går inte att spänna fast honom.
  2. Stolen är såååå tråkful. Som en kontorsmöbel, fast värre. Och sliten.

Jag fick den för 200 kr på Blocket. Vi resonerade så att det är bättre att barnen har varsin stol, som funkar, så att tillvaron blir roligare istället för att vänta på att rätt stol dyker upp i en annons på andra sidan stan. Nu kan vi leta efter en fin stol i lugn och ro.

Men sann kreativ själ som jag är, så kan jag inte låta bli att se potentialen i stolen; slipa och måla trädelarna i vitt, lägg på ett litet mönster i grått och rött. Skulle bli helt ok att titta på…

Kommer aldrig hända. Det finns så mycket annat som är viktigare, men det är vad jag väljer att se när jag tittar på den i alla fall.

Och att Simon inte går att koppla fast i den gör bara att jag får lägga om morgonrutinen något; nu får Adrian gå upp först istället. På så sätt behöver jag aldrig lämna Simon själv – i alla fall inte i teorin 🙂

Kommentera