Skitfin promenad

Nu är vi på Öland istället, hos Björns mamma Annette och hennes sambo CJ. Huset är ganska stort för en sommarstuga, och CJ har berättat att det är 12 km promenad när man ska klippa gräsmattan, vilket han gör ganska ofta.

CJ är den mest intensiva (friska) människa jag någonsin har träffat. Ibland kan jag sitta och bara iaktta honom när han är igång, och tycka det är bättre än TV. Han är 75 år och byggd som man kan förvänta sig av någon som alltid är i rörelse. Första gången jag träffade honom och han fick höra att jag kan franska slog han sig ner bredvid mig där jag satt och åt frukost, och kulsprutade ur sig 45 frågor i ämnet. Sen lyssnade han på svar 1 och sen kom han på att han skulle vattna rosorna och reste sig för att verkställa. Igår höll han på hela dagen med att såga till en ny Ikea-garderob och sedan platsmontera den i lilla rummet som han håller på och bygger om. Dagarna innan vi kom hit målade han om ena sidan av huset helt själv. Idag är han iväg och spelar golf hela dagen. Han är urtrevlig, alert, intensiv och pigg och det gäller att hänga med. Framåt eftermiddagen kraschar han alltid i 1,5 timmes siesta, men sen är han igång igen.

Igår morse vaknade Simon vid 05:30 och vägrade, trots blöjbyte, amning och 30 minuters försök till övertalning via nappfippel, filtdragning och handfäktning, att somna om så vi var uppe mycket tidigare än vanligt och gick en promenad.

strandpromenad i Löttorp
Strandpromenad, start kl 07:50
strandpromenad på Öland
Jättemysigt

 

på hajk med babybjörn
Kl 08:15, Björn hajkar med Simon i koskiten på stranden. Jag valde en annan kort stig ut ur mojset men den trodde inte han på.

Stranden övergick efter ett tag i kohage, en jättehage med egna stränder och en hjulspårsväg genom gräset. Vi gick förbi ett antal kosamlingar innan Björn sa:

“Är det där verkligen kor? Jag ser inga juver. Det kanske är tjurar?”

Jag tittade efter, och nej, inga juver…

kossor

“Det kanske är ungkor,” föreslog jag. Varken jag eller Björn vet särskilt mycket (nästan inget) om djur i allmänhet och ännu mindre om just kor.

“Jaa… eller nej, där är två som mufflar, titta” Han pekade på två hornlösa kreatur som stångades 100 m bort.

“Men alltså, ska vi verkligen va här? Jag tycker vi vänder”, sa jag som redan hade vänt och var på väg tillbaka. Kor är himla stora djur alltså. En sån vill man inte komma på kant med, särskilt inte med en bebis i babybjörn på magen.

Hursomhelst, Simon hade tvärsomnat nånstans där när det stångades som bäst, så det här med att han skulle få massa intryck, bli trött och somna hemma föll ju… men vad gör det. Vi fick en skitfin (pun intended) promenad i alla fall 🙂promenad i kohage

1 thought on “Skitfin promenad

Kommentera