Simon går igenom en till fas, vilket får oss att se fram emot när han går att lägga ifrån sig igen utan så mycket strul.
Igår kunde han bara sova på mig, och vaknade dessutom ganska tidigt så han var trött och kinkig mer eller mindre hela dan, vilket till slut gjorde mig precis lika trött och kinkig. Bärsjal var bara att glömma. Babysitter var ok i 5 minuter. Jag tilläts ändå nästan äta upp min lunch innan världen tydligen återigen rasade. Det ENDA som gav lugn och ro var att lägga sig under honom i soffan. Jag ogillar verkligen Lucky Dog på 4:an, apropå det.
Efter att han vrålat förtvivlat oavbrutet i 2 timmar igår kväll kom vi överens om att det mest humana var att lägga honom en timme tidigare, och hoppas på att han helt magiskt skulle sova lika länge som vanligt i alla fall.
Det gjorde han inte.
Idag har vi haft lite samma visa, nästan, med den skillnaden att jag av outgrundlig anledning blivit sjuk och till följd av det blir yr när Simon vrålar och när bilderna växlar för fort på TV.
Men det är lugnt ändå.