Minnen från 2017
Jag minns inte vad den heter, restaurangen vi besökte utanför Loro Ciuffenna, men bord måste bokas och man tar sig dit med bil på slingriga bergsvägar.
När vi kom dit tittade Simon på det låga jordröda huset och sa:
”Min bo dä?”
Mitt hjärta knöt sig för ett ögonblick, för i den frågan låg en aspekt av vår semester som dittills inte hade framkommit; Simons upplevelse.
”Ska vi bo där?” frågar han spontant eftersom vi kommer till ett nytt hus som av allt att döma skulle kunna vara ett ställe man bor på.
”Nej, hjärtat,” svarade jag. ”Vi ska äta middag här.”
Man äter under tak, men det är helt öppet mot olivträden lite nedanför och utsikten är drömskt vacker.
Familjen tycks bo på området. De har barn, en hund och 2 katter till Simons oerhörda förtjusning.
Mellan olivträden finns sittgrupper, och lampor lyser upp stammarna när skymningen faller.
Läs om hela vår resa till Italien här.