Bloggat från min mobil

Jag vet inte hur länge han planerar att snarka här men man väcker inte den björn som sover. Inte om man kan göra annat.

Vi ska hälsa på Johanna och lilla Embla som är ett år äldre än Simon. Tiden är satt till kl 17, nu är klockan 15:45 och vi är redan framme. Eftersom ingen är hemma än så sitter jag i bilen och låter Simon vila.

Vi åkte så tidigt vi kunde hemifrån, eftersom enda sättet att ta sig till södra sidan av stan är genom flaskhalsen och köerna är långa redan vid 14:30.
Vi ska till landet igen i morgon, och där finns mycket fästingar. Simon har passerat ettårsgränsen, så vi svängde förbi vaccinbutiken (eller vad man nu kallar vaccinationsställen). Han blev förstås jätteledsen av sticket, men det gick över rätt fort och sen blev han akut trött och somnade nånstans på Södra Länken.

Han verkar vara i ofas, generellt. Imorse vaknade han nån timme tidigare än vanligt av nåt som kan ha varit en mardröm, sen gick det bra ett tag så länge han fick vara nära, sen blev han jättetrött. Vid 10 fick Björn sätta honom i bärselen för att det skulle bli lugnt, vid 10:50 var han så hungrig att det fick bli tidig lunch och vid 11:10 sov han (!).
Kl 14 vaknade han, nu sover han igen.
Vi tror tandsprickning pågår, men det tror vi lite titt som tätt och det verkar inte komma några nya tänder för det.

2 saker som räddar våra varmaste dagar

1.

De här varma dagarna, de här som kom och fortsätter att komma så oväntat för säsongen, måste ha gett babypoolmarknaden ett ordentligt uppsving. Jag köpte en för nån vecka sen, men den visade sig vara lite stor för bara Simon så vi fyller den bara lite grann, och sedan står han där och plaskar tills han är dyngsur ändå och helnöjd med det.

2.

Den här syltburken han har på huvudet gör att folk tar honom för en flicka (jag veeet, såååå omodernt av dem!), men den är grym. Man knyter med snören under hakan och sen sitter den där, vare sig han vill eller inte – men han har förlikat sig med den nu, det går till och med bra.

Merinoullstest, del 1

Jag fick en förfrågan för nåt tag sedan om jag ville skriva ett “review” för LANACare, ett danskt märke som gör ekologiska babyprylar och sånt i merinoull. Som tack skulle jag få behålla prylarna.

Jag blir typ aldrig tillfrågad om sånt, så jag tänkte att ja det kan jag väl göra. De verkade ha fina grejer och ”organic” är ju våran sång. Merinoull generellt är dessutom redan en av Björns favoriter, jättesnällt mot exemhud eftersom det inte kliar och dessutom håller fukt borta.

Hon som jag mailade med undrade om det var nåt speciellt från deras shop som jag var intresserad av och jo, bibs, eller dregglisar/haklappar/dregellappar/regnlappeller vad man nu vill kalla det, går åt på löpande band här hemma.

Simon dreglar nu på olympisk nivå. När man kastar upp honom i luften flyger vätan i långa blänkande strängar från honom, lite som ljusspåren efter bilarna när man fotar med lång slutartid om kvällen. Ibland när han skakar på huvudet påminner han om en nybadad hund. Ibland behöver JAG byta tröja för att HAN dreglar och gärna söker upp mig och torkar av sig. Mamma – den levande näsduken.

Jag har sytt egna dregglisar, eftersom de ändå kostar 30 kr/st i affär och det går åt säkert en tre tusen i timmen. Jag har fodrat dem med plastad frotté, sweatshirt, bomull eller fleece. Bomull var värdelöst, fleece är jättedåligt för miljön, sweatshirt funkar ganska bra och plastad frotté rätt ok. Inget av materialen pallar trycket så som man skulle önska, så en dregglis i merinoull blir förstås intressant att testa.

I övrigt visste jag inte riktigt vad som skulle kunna komma till användning nu när sommaren gått ut så hårt. Merinoull är bra material men, vad jag vet, också ganska varmt. Jag skrev att jag inte visste hur mycket som skulle komma till användning nu såhär direkt; jag kommer ju inte amma förrän i november och Simon som är en varm människa behöver inga tjocktröjor på sommaren, men tänkte hon nog kunde sina produkter bättre än jag.

lanacare merinoull present

När jag fick paketet fanns där en dregglis/bib, en jättefin grön omlottröja för kalla höstdagar som antagligen kommer passa Simon lagom till dess, ett par tossor för nyfödd samt amningspads, återbrukbara sådana tillsammans med kräm för ömma bröstvårtor.

Det är roligt att ha nånting till Tvåan redan nu, som är hans egna och inte Simons gamla, till att börja med. Hur det går med amningspads, kräm, tossor och hösttröja återstår att se.

ekologisk dregglis

Dregglisen, däremot, har vi naturligtvis redan använt. Jag måste säga att den hanterar fukten jättebra. Jomen faktiskt, på riktigt. Den är lite stor, så jag ska sätta i en extra tryckknapp för att den inte ska hänga så långt ner – annars lyckas han dregla innanför den. Och hittills, när den blivit blöt, så har vi hängt den på tork och den luktar inte sådär halvmysko som använda dregglisar annars gärna gör. Så hurra för den.

lanacare bib

lanacare dregglis bib

Lana Care merinoull är kemiskt obehandlad ull från ekologiska får, enligt hemsidan.

 


Läs del 2 av mitt merinoullstest här.

SaveSave

SaveSaveSaveSave

Vid närmare eftertanke

På senaste tiden – både med anledning av KBT, oväntade samtal med nära vänner och nu som i helgen snabbvisiten på landet – har jag fått anledning till en hel del självreflektion. Snabbvisiten på landet har väckt en gäng tankar om bland annat curlingföräldrar, ett fenomen jag blev tvungen att googla för att vara säker på att inte missförstå. Ett långt inlägg skrevs, men vid närmare eftertanke så krävs det nog ännu närmare eftertanke innan det tål att publiceras.

Men men… sak samma just nu. Landet är ju landet. Världens mysigaste ställe. Och även om det bara blev en snabbvisit den här gången eftersom jag jobbar i helgen, så åker vi ut nästa helg igen för att försöka hinna med att fixa lite med huset och vara lediga.

2016611192854501_sbig

”Zzzz-tzzssse-sttsssse-sssse-sssse-zzzz”. Betyder ”humla”. Eller ”kryp”, eller ”flygfä”. Eller ”det borde finnas humlor här, var är alla humlor? Hallå?”.

20166111928538310_sbig

Björn och Simon diskuterar vågskummet på waxholmsbåten på väg hem idag. Vi längtar redan till nästa helg ?

Vi skulle ju bara ha en spjälsäng…

Vi är på väg till landet nu, vi stannar bara över natten eftersom jag hade sett fel i jobbschemat och jobbar kväll imorn.

I förrgår kväll kom vi på att Simons enda sovarrangemang på landet består i en vagga. Den får han inte plats i längre, och även om han fick det så skulle han bara klättra ur den. Alltså åkte vi till Ikea igår förmiddag för att införskaffa deras billigaste spjälsäng.

Vi kom dit när de öppnade. Jag gick genom affären med inställningen att nu är Simon och Björn med, inte läge att gå runt och få idéer utan nu tar vi det vi kom hit för och åker hem. Björn däremot, som fascinerades av hur lite folk det var, gick från ena avdelningen till den andra och plockade grejer. ”Men du, en sån HÄR vore väl bra? Ska vi inte ta den nu när vi ändå är här?”

Vi som bara skulle ha en spjälsäng…

Det blev inget onödigt, bara oplanerat. Kan inte klaga. Det brukar vara ombytta roller.

Vad är kvalitetstid?

Igår var jag kvar en timme längre på jobbet. Anledningen var inte jobb, utan att min kollega som bytte av mig var så trevlig (vi har inte jobbat tillsammans tidigare) och vi fastnade i en diskussion om livet. Vi pratade om självinsikt, om att jobba med sig själv, att utvecklas och våga erkänna att kanske är det inte bara fel på alla andra hela tiden. Hur det känns att bli äldre, och att märka hur ens värderingar när det kommer till relationer förändras till något som förr kändes så avlägset. Tiden står faktiskt inte stilla längre. Ingen av oss blir yngre. En definition av vad vi vill ha och inte blir nödvändig, liksom en handlingsplan för att nå dit.

Jag satt gladeligen kvar en timme, glad över att få diskutera livsfilosofi med en ny person, och att få höra om hennes erfarenhet. Jag hade kunnat stanna en timme till, om det inte vore för att hunger och barnabstinens började peta mig på armen och kasta menande blickar mot tåget.

På vägen hem försjönk jag i stressdåligt humör över förseningen och att SL vägrade tajma bussar och tåg. Jag ville bara komma hem till min pojke och hinna vara med honom innan middan. Men sen tänkte jag att hur mycket kvalitetstid blir det egentligen, när jag är trött och allmänt illamående och ska greja med middag och sånt samtidigt?

Men… Definiera kvalitetstid. All tid med Simon är ju kvalitetstid. Jag tar allt jag får. Och måste jag göra annat samtidigt så ok, visst, jag är ju i alla fall där. Med honom. Å andra sidan är jag fortfarande jag, vuxna Lisa med egna intressen och behov, och jag hade fått en timmes egen kvalitetstid innan jag åkte hem. Det var ju därför jag var sen.

Så jag satt där på bussen och slets mellan stress, med ett sting av dåligt samvete, och glada känslor över lite egen tid.

Det känns som typiskt. Varannan småbarnsmamma har säkert dåligt samvete över att göra saker för eget nöje – om hon inte vet att barnen ändå sover eller på annat sätt är otillgängliga. Men det kommer man väl över så småningom… Eller?

Vår ettårings rutiner

Jag läste det här inlägget om en ettårings rutiner, och såg att det skiljer en del från Simons. Eftersom vi, om ett och ett halvt år ungefär, riskerar att ställa oss frågan hur dessa rutiner såg ut så listar jag dem:

06:15-07:30 Simon vaknar – det gör inte vi. Han ligger och pratar/jollrar/ropar/grejar, lite beroende på humör och blöjsituation, tills någon av oss kommer och plockar upp honom. Sedan får han välling, och sedan går vi ut en stund eller är inne och leker.

09-09:30 Fruktstund. Han får en blodsockerdipp där omkring och blir toktrött, men då får han en banan och lite smörgåsrån, och sen är han igång igen. Då åker vi till öppna förskolan (ibland får han sin banan där) eller går till lekparken eller nåt sånt.

11:30-12 Lunch. I den bästa av världar äter han samma sak som vi, men vi är dåliga på att planera mat så ganska ofta blir det en burk barnmat.

12-12:30 Simon somnar. Han sover en gång om dagen, och det får inte bli mer än 3,5 timmar för då kommer han i otakt.

14:30-15:30 Simon vaknar och äter en skål havregrynsgröt. Vi brukar blanda hemmagjort äppelmos i gröten, vilket låter avancerat men det är egentligen bara tryckkokade äpplen som man rört ihop med en sked. Bara äpplen, inget annat. Sedan står han sig ett bra tag och vi brukar gå ut – ofta till mataffären eftersom vi försöker hålla oss till middag kl 18.

18:00 Simon får mat, medan våran mat blir klar. I den bästa av världar äter vi alla tre tillsammans, men återigen, planering. Det är svårt att tajma, det där.

19:30 Vällingdags.

20:00 Sängdags. Läggningen tar, från det att vi stänger dörren om oss och påbörjar nattandet, ca 15-45 min. Oftast är det klart på strax under 30. Ibland verkar det vara en ändlös process som ska pågå för evigt, och ibland går det på 4 min men båda är undantag och oftast sover han till 20:30.

Oss morgontrötta emellan

Oss naturligt morgontrötta människor emellan. Vi som trots att vi är dödströtta på kvällen ändå kan kolla på film till kl 01, utan problem. Vi som varje morgon släpar oss upp med känslan av mitt i natten i hela kroppen, oavsett tid. Oss emellan, är inte detta lite speciellt?

Visst har jag varit uppe och på språng med Simon långt före kl 09 många gånger förr, men aldrig har det sammanfallit med en söndag och akut behov av tvättmedel. Mataffärer är alltid öppna när jag kommer dit – förutom när jag tittar förbi sent på kvällen då förstås.