Semester på Öland

Det blir inte så mycket skriva av, eftersom vi trots allt är på semester. Efter lunch när Simon sover så passar alla andra på att sova också, så det blir liksom ingen tid över till datorn och det är väl ganska bra egentligen, på flera sätt. Men idag sover jag inte efter lunch, jag vilar bara. Med datorn i knät. Att vila funkar också, om man fått sova på natten.

Lite bilder har vi fått ihop i alla fall. Vi var på stranden i förmiddags, och släppte Simon lös i den största (och antagligen renaste) sandlådan hittills.

j'adore öland

Ölandssanden, den där vita, finkorniga och mjuka sanden som inte torkar ut händerna så fort man tittar på den, blev föremål för massa kärlek under lång tid innan han upptäckte havet och vågorna och kopplade sambandet med vattenkannan han fick av sin farmor när vi kom igår.

bygga sandslott med ettåring
Att bygga sandslott med en ettåring.

Vattnet är riktigt kallt, och det blåste ordentligt. Sanden letade sig in överallt. Vi försökte sätta upp strandtältet vi hade på Teneriffa men det blåste bara ner, så till slut gav vi upp. Vid det laget skakade Simon av köld sedan ett bra tag, men det var alldeles för roligt för att bry sig om tydligen.

Flygresan ner gick bra, frågan är om vi verkligen sparade så himla mycket på det i tid och komfort. Dyrare blev det, men inte särskilt mycket ändå. Vi gick upp kl 05, taxin hämtade oss kl 06:40, planet gick kl 08:30 från Arlanda till Kalmar och Annette (farmor) körde oss till huset på norra Öland. Simon var helt slut i bilen vid 10, så han sov en bra bit innan vi kom fram och CJ grillade korv till lunch. Att köra bil hade tagit längre tid, men vi hade kunnat gå upp senare och liksom vara i fas under dagen inbillar jag mig. När vi åker till pappa i Skåne i augusti så tar vi bilen, så får vi se vilket som var att föredra.

 

Gillade du mitt inlägg? Visa din uppskattning och stötta de bloggar du tycker om! Gilla min blogg på Facebook, eller följ den via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar 3-5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas. Lovar.

Lätt packning inför flygresan

Semestern står runt hörnet. Öland hägrar med sina långa stränder, sitt mysiga hus och vackra koppar.

I morgon flyger vi till Kalmar. Där blir vi hämtade av Simons farmor som kör oss till sitt hus i Byxelkrok. 5 lugna dagar ser vi fram emot med utflykter, strandpromenader, och… ja, annat.

Om vi har packat? Nej, såklart inte. Det är väl ingen sport att packa mer än ett par timmar innan avfärd. Var ligger utmaningen i det?

En packlista är i alla fall komponerad. Utöver allas kläder och necessärer, så behövs följande detaljer:

  1. Simons resesäng
  2. Simons babyskydd
  3. Simons barnvagn

Sen ska dykardräkten med, dvs regnställ och gummistövlar, i händelse av skyfall för tro inte att det är ett alternativ att vara inne.

Ikväll kommer pappa och marmor Pia på besök, och nu vaknade Simon precis vilket lämnar oss ett fönster på 1,5 timme till packning – om vi inte vill extremsporta lite ikväll och packa efter midnatt.

Taxin går 06:40 i morgon bitti.

Hur man klipper klorna på en ettåring

Jag vet inte hur andra bär sig åt för att klippa klorna på sina små bläckfiskar, men såhär gör vi.

Simon får aldrig titta på datorn, paddan eller mobilen, vi har hört att det inte är så himla bra* för små barn så vi har sagt nej.

Eller vi sa nej, ända tills nagelfilningen blev omöjlig att genomföra och vi började se ut som om vi gått i närkamp med grannkatten. Faktum är att Simon råkade riva mig på hornhinnan en morgon när jag inte var beredd, och det sved så att det inte gick att hålla ögat öppet på hela dan. Blev tvungen att ringa ögonsjukhuset till slut för att kolla om något borde göras (det gick över på kvällen sen).

Babblarna** pacificerar honom. Han älskar dem. Ikväll när jag plockade fram nagelfilen och datorn fattade han direkt vad som var på gång, och kom springande med armarna uppsträckta. Han satt blickstilla genom hela filningen – jag fick till och med göra några tånaglar – och puffade och blåste och hejade entusiastiskt på figurerna på skärmen.

Det här med att det inte finns så många låtar att välja mellan bekommer honom inte det minsta. Han gillar repetition, till skillnad från mig och Björn som kan alla låtarna utantill, men vi slipper rivsåren i ansiktet och det är värt rätt mycket.

Fila naglar till Babblarna

*Källa: podden Pampers Barnvagnspromenader***, flera olika avsnitt.

**ej sponsrat

***ej sponsrat

Vad man INTE gör med gratis tid

Sen jag började jobba igen har all tid jag tillbringar hemma blivit mycket viktigare. Jag längtar hem efter jobbet, jag längtar efter Simon. Klart att jag gör. Ofta känns det dessutom som att det är min skyldighet, att all tid jag inte är på jobbet bör vara med Simon. Allt för att inte hamna på efterkälken som jag gjorde på Teneriffa.

Men jag måste tänka på mig själv också; jag bär på Simons lillebror. Jag går mot en förlossning, och bara det faktumet är tillräckligt för att driva vem som helst till gymmet så fort tillfälle ges – oavsett väderlek, tid eller sömnbrist. Så när jag är ledig eller jobbar kväll, så cyklar jag till gymmet efter frukost och försöker jobba upp lite styrka så att jag har nåt att stå på när jag börjar gå med personlig tränare igen. Jag måste göra så, Simon är inte den enda jag har skyldigheter mot såklart men det är så lätt att glömma. Resultatet blir att jag skippar att stretcha, eftersom jag vill åka hem och vara med honom innan lunch och han ska sova.

Jag vet att jag gör rätt, jag vet att jag måste vara borta ibland även fast jag inte jobbar, ändå är det svårt.

Härom dagen var jag så snabb till gymmet för att komma hem tidigare, att jag var där först. Det har aldrig hänt tidigare. Alltså, vem hänger på låset och är först in när de öppnar, liksom?

ensam på gymmet

Det är inte bara träningen som drabbar mig som nåt oönskat. För några dagar sedan var jag i stan och åt lunch med en kompis innan jobbet. Det blev ett glapp på 45 min mellan slutet på hennes lunch och mitt tåg till jobbet, så… Ja, 45 min tid. Att göra vad jag ville med. Gratis tid. Tror du inte jag tillbringar mer än hälften av denna oas av… av… TID på barnavdelningen i olika butiker?

Jag fick till slut säga åt mig själv att sluta med det, och tänka på MIG. ”Nu ska jag fokusera på mig. Vad vill jag?”

Mm, det blev 20 min slövandrande mot pendeln med några självpåtvingade avstickare in i butiker (ej barnavdelning) för pliktskyldigt bläddrande bland reakläder innan jag, nästan lite lättad, kunde åka till jobbet.

Jag har verkligen tappat greppet.

Fantastiskt vad tid bloggandet tar

Det är mycket som behöver göras hemma – eller göras, kort och gott. Det är mycket som behöver göras. Hela tiden. Så är det. Det är självförvållat förstås; vi är inte tvungna att platsbygga en garderob i hallen, vi måste inte tvätta förrän all den rena tvätten tar slut, vi måste inte handla förrän all mat är slut. Mycket av det man gör, gör man för att undvika katastrofer längre fram.

Jag är jättebra på att se katastrofer längre fram och hör och häpna, alla innehåller inte aliens som fickparkerar ovanpå simhallen och demolerar taket eller IS-krigare i tvättstugan (ja, hämtat ur verkligheten). Nej, där finns kvällar då man inte haft tid att handla och kyl och frys är tomma på födoämnen, där finns morgnar då man inte hittar några rena kläder att ta på någon, där finns ett akut behov av ordning bland allas ytterkläder och skor för att i alla fall veta var man ska leta efter saker när man har bråttom iväg.

Tyvärr är det inte alltid så lätt (för mig) att vara strukturerad och metodisk, och därför blir det rätt mycket dötid över när Simon sover middag och jag borde både det ena och det andra, men istället ägnar jag mig åt konstiga saker som att äta glass, slösurfa, sy saker vi inte behöver eller ännu bättre; handla symaterial till saker som jag vill sy men vet att jag inte kommer hinna göra i år. Min blogg tar mycket av den här tiden också.

Det är helt fantastiskt vad tid bloggandet tar. De flesta som bloggar själva vet om detta, för det är inte bara att skriva inlägg och posta dem lite då och då när andan faller på.

Man bloggar för att man vill bli läst, och inte bara av folk som man träffar regelbundet utan av totala främlingar också. Tänk ”författare”. En blogg måste underhållas. Trafiken till bloggen måste underhållas.

Min vän Tess var här i onsdags, och vi började prata strategier för hur man ska synas på nätet. Till min stora förtjusning blev besöket flera timmar längre än planerat, eftersom hon från början inte var här för att diskutera bloggar med mig utan för att vi sällan ses och hade så mycket annat att ta igen.

Tydligen hade Simon lite att ta igen också. ”Du har ju fyllt år!” som Tess så lyckligt påminde honom om när hon räckte över en försenad födelsedagspresent.

Simon blev förtjust – såklart. Eftersom Tess tillhör honom nu, så krävde han att hon skulle hålla i leksaken så att den inte skulle glida runt på golvet medan han pillade med den.

barnkungen

Tess blev också förtjust – såklart. De flesta som gillar ungar blir förtjusta av att så snabbt accepteras och involveras i ett så litet barns lekar. Dessutom är det himla kul när man ger bort en leksak i present och leksaken sedan upptar alla lekar den dagen.

Tack Tess ?

Lilla snigel akta dig…

Meddelande till mig från Björn:

lilla snigel

Ekonomiskt korrekt cykelstol

Det här med cykeln som transportmedel med småbarn är verkligen kul ?

Jag har inget fäste på min cykel för barnstol, men så var Björn iväg och shoppade loss på en till igår. Till att börja med så har vi tids nog 2 ungar att köra runt med, och vid det laget så kommer vi ändå behöva en stol till och eftersom fästet ingår vid stolköp, så resonerade vi helt ekonomiskt korrekt och köpte den andra stolen redan nu. Istället för att stå där med 2 stolar och 3 fästen längre fram, alltså.

ny cykelstolEj sponsrat – om man ens ser märket ordentligt.

Som välpackade båtar med kantringsrisk

Jag behövde nya jobbskor. Ett par svarta ballerinor. Inga konstigheter: inga rosetter, spets, flätad klack, vit sula, text, silverfärgad häl, blank lack eller nåt annat. Bara svarta ballerinor.

Jag gick och letade, jag gav det en hel ocean av tid – minst 1 timme – eftersom arbetsskor liksom spelar roll. Jag hittade ingenting. Det var fullständigt omöjligt.

Jag beställde skor, som skulle kunna passera som neutralt svarta, på nätet eftersom jag inte gärna kan fortsätta jobba i mina blommiga skor; jag sitter trots allt i en hotellreception.

Sen var jag inne på H&M* och hittade ett par där för typ inga pengar. De har snörning, så jag slipper trampa ur dem och springa ifrån dem, vilket är bra. Men så är förstås sulan lövtunn, vilket förvånar noll och ingen, så jag köpte iläggssulor som kostade mer än skorna på en skoaffär i närheten. Men det är bra iläggssulor ändå, för de tål handtvätt och limmas inte så jag kan ha dem i andra skor också… Så nu kan jag köpa en hel drös med obekväma och ortopediskt felkonstruerade skor om jag vill. Sen blev det nödvändigt med ett gäng nylonstrumpor, eftersom vi pratar ballerinor på jobbet. Jag valde färgen NEUTRAL SKIN, och döm av min förvåning när jag öppnade förpackningen på jobbet och strumporna är glittriga.

Why?

Så nu sitter jag med varma gravidsvullna fötter i usla skor med svindyra sulor och glittriga strumpor som ger fötterna en grisigt rosa hudton.

skor som båtar

Men de är ändå ganska fina, ser ut som små båtar. Välpackade båtar med kantringsrisk. Bara jag inte måste förflytta mig i dem… skavsåren och blåsorna är bara en hämtad (gäst)öl bort.

glittriga stumpor

*ej sponsrat