Överraskningsmiddag: min poängtunga motsvarighet till party och dansa-på-borden-röj (med barnvakt hemma!)

35-årskalas

Min vän (och tremänning) Anna ställde till med överraskningsmiddag för sin make i lördags. Det blev succé, dvs maken i fråga blev väldigt glad och överraskad och det var jättetrevligt*.

Vi möttes upp på Pane Fresco (italienskt) på Åhléns, 15 pers satt redan till bords när Anna och maken trippade in. Maten var förbeställd och helt ok, men tyvärr var deras alkoholfria Prosecco slut. Jag tänkte jag skulle tjuva lite vin av Björn då istället, men han valde öl så det grusades.

De hade satt ihop 2 av sina större bord för att ordna med långbord till oss. Vi blev 2 pers fler än beräknat så vi fick sitta nästan i knät på varann, men det tyckte jag bara bidrog till mysfaktorn.

Vad som inte bidrog så mycket till mysfaktorn var att de verkade så ovana att hantera större sällskap. Vi fick våra varmrätter 2 min innan förrätterna, vilket i sig var genant för dem men inte ett problem för oss, men när det inte fanns en enda kvadratcentimeter bord kvar att ställa 2 extra UFO-stora tallrikar på så blev vi tvungna att övertala dem att förvara maten nånstans tills den fick plats på bordet. Den stackars kyparen förklarade om och om igen varför det blivit som det blivit, och vi sa om och om igen att det gör ingenting, men, liksom, jag kan inte äta om jag ska sitta och hålla i en tallrik samtidigt. 3 pers fick dessutom sin mat lagom tills vi andra ätit klart, en av dem var lilla Embla, 3 år, och en var Björn. Det roliga var att han hade ju fått sin varmrätt och skickat tillbaka den, så de gav den till nån annan och skulle göra en ny till honom. Vidare bjöds de som fått vänta på glass efter maten, men ingen tog upp beställningar på efterrätt. Halva bordet serverades kaffe medan den andra halvan satt och suktade och till slut själva fick be om det.

Anyway… trots förvirrad och tafatt service var det jättetrevligt och vi betedde oss exakt som de småbarnsföräldrar vi är; något övertaggade, preppade till tänderna, och totalt slutkörda efter 2 timmar.

Barnvakt

Adrian var med oss, men Simon var hemma med Jonas och Monica som var barnvakter för första gången kvällstid.

När vi skulle åka hemifrån så tittade han på oss med sina blå bambiögon, stora krokodiltårar strömmade nedför kinderna och han grät hejdlöst när han förstod att vi skulle gå. Det var inte en reaktion jag räknat med, och du vet ju hur kul man tycker det är att dra när ens unge beter sig så där, men vi ringde när vi kom fram och då hade han så klart lugnat sig.

Rapport

När vi kom hem igen klockan mitt-i-natten – eller 21:30, om man vill vara exakt – så höll jag mitt första riktiga barnvaktsförhör och Jonas avlade barnvaktsrapport:

Jag: Var han trött?

Monica: Han blev jättetrött efter vällingen.

Jonas: Aa. Han var så där övertrött du vet. Först grina han lite, sen skratta han lite, sen gjorde han båda samtidigt en stund, sen slog han mig lite i ansiktet med en bil…

Monika: …drog mig i håret och sådär…

Jonas: …men det gick bra. Jag försökte ju ringa dig, men då valde du att inte svara. Den här fuktkrämen, han skulle ju ha nåt annat där han var röd, men eftersom han åt upp krämen hela tiden så tog jag inte den lilla tuben runt munnen.

Bra val; mildison är inte för invärtes bruk vad jag vet. Med facit i hand så är det inte så konstigt att han var kinkig, eftersom han blev sjuk dagen därpå.


*Trevligt = min vuxenpoängstunga motsvarighet till askul, party och dansa-på-borden-röjröj

Bildkälla: Anna

 

Lämna ett svar