Om vi hade bott kvar i stan

Jag var in till stan med bilen idag igen för att hämta mattan till Simons rum, du vet den jag lämnade in för 9 dagar sen då det var uppförsbacke överallt. Hursomhelst, det är ju synd att åka ända in till stan och sen bara vända, så jag hörde av mig till Björns kompis fru som är mammaledig med sin 6-månaders. Vi bestämde träff i Rålis och så promenerade vi en sväng längs Norr Mälarstrand.

Innan vi flyttade till huset så bodde vi vid Fridhemsplan. Om vi hade bott kvar där så hade mina promenader sett ut såhär varenda dag…

Det här är 3 japanska turister som bara inte verkade kunna komma över att det var så mycket svanar på ett och samma ställe. Killen hasade så långt fram han vågade och stack nästan en av svanarna i ögat med selfiepinnen. Såg komiskt ut.

Ibland kan jag sakna stan – det korta avståndet till massor av människor, närheten till affärer och aktiviteter, de fina gångvägarna. Jag saknar inte luften, jag saknar inte bristen på tyst och lugnt, så inte är det nån fara. Men jag tänker att när vi blir äldre, när vi säljer huset, så flyttar vi nog in igen.

På eftermiddagen precis när vi kommit hem och Simon fått gröt så kom matleveransen. Jag hade skrivit ”leverans till altandörren” under meddelanden till chauffören, så han ställde alla kassarna utanför dörren innan han knackade på rutan och drog. När jag försökte öppna dörren stod kassarna i vägen på utsidan, så det var bara att gå runt.

Jag har väl nämnt att Simon blivit snabb? Medan jag lyfte in kassarna genom köksdörrenutifrån så pinnade han fram och började riva.

Ja, av alla sakerna så valde han purjolöken. Han gnagde intensivt på den när jag upptäckte honom, och jag tänkte att så fort han känner smaken så släpper han.

Icke.

Jag tror han hade som målsättning att fräta den mjuk med saliv och sen tugga i sig hela grejen. Hela han luktade purjo när jag vaggade honom för eftermiddagsvilan sen.

Kommentera