Nya tänder och nya kvällsrutiner

Tillvaron är lite upp och ner för vår pojke nu. Som vanligt ligger mina pengar på tänder 2 nya har precis kommit fram, en på var sida om de övre framtänderna men som vanligt kommer vi aldrig att få veta om det verkligen är det som stör honom. Han får inga kindrodnader, ingen feber eller andra otvetydiga tecken. Vi får gissa, men det gör ingenting.

Läggningen, alltså den på kvällen som vanligtvis efterföljs av utslagen stilla sömn i kryssposition, har förändrats drastiskt. Hittills har han alltid somnat i famnen, medan den för kvällen ansvarige föräldern sitthoppat på pilatesbollen och tillgivet/entusiastiskt flåssjungit Vem kan segla förutan vind hellre än bra. No more. Sjungandet mottas nu av skeptiska miner, försök att tysta ner det hela genom att låna ut nappen, samt ihärdiga bakåtböj mot sängen. Efter Imse vimse eller Vårvindar friska orkar jag ett varv på seglarvisan innan flåset är slut och jag ger upp. Jag pussar god natt, lägger en klarvaken lallande pojke i sin säng, lämnar rummet och stänger dörren. Ibland får jag ett eller två gny som kommentar, men för det mesta är han inte missnöjd. Jag går ner till vardagsrummet och vi drar igång Netflix eller TV och tar hand om disken eller allmänt röj, medan babymonitorn då och då tänds av ett extra hetsigt argument i nån intern diskussion i spjälsängen där uppe. Efter nån halvtimme är det tyst och pojken tvärsöver.

Den osannolika sammanfattningen: Det tar längre tid för honom att somna nu, men nattningen går fortare. För att inte tala om att min son tycker synd om mig när jag sjunger och tror att jag behöver tröstas med napp.

Ingen av oss törs tro att detta kommer hålla i sig. Jag är inte alls mycket för klyschig text i ramar som inredning (no offence, jag vet att det är jättepoppis), men jag funderar allvarligt på att rama in nåt i stil med ”det kommer inte alltid vara såhär”/”allting har sin tid”/”livet går inte i repris” och sätta upp på kylskåpet under skylten som redan sitter där.

  1. I ärlighetens namn är sång inte min starkaste gren. Alls. Faktum är, att säga att jag sjunger dåligt antyder att det jag gör kvalar in under begreppet sång, men graviditet i 5e månaden med kondition som en skadeskjuten hare på pilatesbollen har reducerat min vanligen bristfälliga sångbegåvning till något som skulle kräva teleskop för att ens kunna utvärderas.

Det gör inget, jag har andra talanger.

Det verkar Simon också tycka.

Kommentera