När middagsvilan uteblir

På förskolan inträffar middagsvilan mellan 12 och 14. Vid 13:45 igår ringde de mig:

”Hej Lisa, Det är Monika på förskolan. Jag tänkte bara meddela att din lilla son här är pigg som en lärka så han har inte sovit. Han studsade runt som en studsboll därinne. Lena tog över efter en halvtimme men han ville inte sova, helt enkelt.”

”Gjorde han? Och jag som fick väcka honom imorse.”

”Ja, jag tänkte att du ville veta det. Du får väl avgöra om du vill hämta honom tidigare så att han får sova hemma, eller om ni vill ha en jättetrött liten pojke som kanske inte är på så bra humör ikväll.”

Det här har hänt en gång tidigare, och den gången hämtade jag honom för att sova middag hemma. Han lekte i sin säng i en dryg timme innan han somnade – jag fick äran att följa detta via babymonitorn – och sen fick jag väcka honom för att han inte skulle sova för länge. Den kvällen blev ganska odräglig.

Jag brukar hämta Simon vid 15 eller strax därefter, så jag sa att jag kommer med vagnen i vanlig tid så får han vila i den om han vill.

Det gjorde han också. Jag spände fast honom i selen, sänkte ryggstödet till fullt liggläge, fällde upp suffletten och gav honom en napp. Det tog 30 sekunders hummande innan det blev tvärtyst.

Det tar 20 min att gå hem, men jag stannade och handlade mat på vägen. Jag försökte väcka honom när vi kom ut från affären men det gick inte.

Under sista biten hem började jag undra om detta var nåt jag skulle få ångra djupt. Alltså det gör väl ingenting om Simon är uppe en timme längre än han brukar på kvällen, men det är ju vägen dit som man oroar sig för.

Jag parkerade vagnen vid köksdörren som vanligt, båda barnen tvärsov. Jag gick runt huset och låste upp, och när jag öppnade köksdörren hade Simon vaknat. Han log sitt soliga och tillgivna leende, tittade på mig och pekade på nåt han inte själv såg:

”Ta ahänä. Jåmi äni.”

”Ja”, sa jag. Det är alltid bäst att hålla med.

Kvällen blev lugn, stillsam, kramig och klängig men inte alls jobbig. Jag är fortfarande helt förbluffad.

Lämna ett svar