Det fantastiska mecket som middagsvilan har utvecklats till

Jag har pratat mycket om sömn på sista tiden känner jag, men det är dels för att rutinerna har ändrats mycket på kort tid, och dels för att sömn är ju så fundamentalt. Får man inte sova så funkar ingenting. Får man inte sova så hatar man världen. Där har jag varit några korta gånger och det är som bekant jättejobbigt, eftersom man hamnar i en spiral där man själv börjar bidra till sin misär.

Nu kommer vi till middagsvilan under rubriken ”Skillnaden mellan 1 och 2 barn”.

Barn 1 ska plötsligt ha sällis när han ska sova. En lugn, stillsam, trött och harmonisk Person ska ligga på en madrass bredvid sängen och hålla honom i armen så att han inte far omkring. Eftersom jag hämtar honom på föris efter lunch så är den personen jag.

Barn 2 klarar inte att vara själv mer än korta stunder. Barn 2 blir hungrigt enligt ett relativt oförutsägbart mönster.

Personen är ensam med barn 1 och 2. Barn 2 kan inte hjälpa barn 1 att somna genom att vara i samma rum.

Ekvationens lösning

middagsvila i babyskydd i soffan

Barn 2 somnar i bilen på väg till föris och får sova vidare i babyskyddet i soffan till kl 10. Då väcks han och matas och hålls vaken så länge det går, allra helst tills det är dags att åka tillbaka till föris och hämta barn 1. Då somnar han i bilen igen, och sover sig på så sätt genom hela läggningsprocessen på ca 45 min som som barn 1 kräver. Hurra, alla är glada.

För att kunna vara lugn och harmonisk när man ligger på övervåningen och brottas med en skrikande unge som försöker bitas, så krävs lite mat eller nåt i magen, en podd i ena örat och förvissningen om att barn 2 somnade av trötthet och inte nån fuskanledning som ”å, jag sitter i en bil, gilla” eller ”å, varmt och trångt, myyyyz”, samt en Plan B.

Plan B, i mitt fall, är att slänga bägge ungarna i vagnen och gå ut och gå. Då somnar de. Dvs, de somnar om det inte är kramsnö ute, för det är inte möjligt att köra syskonvagnen i kramsnö. Det är hemskt. Jag är hellre inne med 2 sjukt övertrötta ungar. Jag avskyr kramsnö.

Håll koll

Men alltså, har man bara koll på sin taktik och alltså på vad klockan är – eller sätter alarm på mobilen – så kan man ju få saker gjorda på förmiddan ändå. Idag till exempel var jag/vi hos Anna och satt i hennes mjölkspyefläckfria soffa med inredningsfilt och drack te och pratade om olika sambovänliga övertalningstekniker, bloggande, småbarn och utmattning.

morgonfika

Jättemysigt. Lugn musik, vackra saker inom räckhåll utan stressfaktor, kladdfria fönster och mintchoklad. Ingen som drar en i håret, ingen som kräks en i håret (för han sov), ingen som talar om för en var man ska sitta och som sen ändrar sig 12 gånger i minuten. Lugn och ro OCH sällskap – 3 faktorer som jag har häpnadsväckande svårt att få ihop.

Kommentera