Inrett sovrum: INTE i brutal och skoningslös mainstream

När man kikar runt på bloggar, typ alla bloggar med bilder (känns det som), så verkar alla ha så välsignat välstädade, designade, ljusa och perfekta hem – som om de alla drev en inredningstidning. Samma inredningstidning.

Inte min grej

Alltså, jag fattar ju att det inte alltid ser ut så hemma hos folk, jag menar vi är alla människor, men inte målar man om sina väggar för bloggens skull, eller hur? Så när jag ser de där bilderna med två barn som sitter ensamma på en vit soffa, med nappar i munnen och klappar gulligt på varandra mot vita väggar, ljusa soffkuddar, svarta designlampor i taket och inte en pinal så långt fotot når, så tänker jag att jösses, jag är verkligen dålig på det här med inredning – ELLER, eller så har de gått iväg och fotat i en studio. Det skulle förklara så mycket.

Jag är estet, jag är porträttkonstnär, jag är sömmerska, jag bryr mig, men… näe, jag gillar inte vitt ÖVERALLT. Det må vara stilrent, modernt, neutralt och ljust men det är… tråkigt. Det är karaktärslöst. Det är möjligt att det är själva poängen förstås, eftersom det lämnar större frihet till förändring, men åååh. Sån brutal och skoningslös mainstream. Inte min grej.

Vårt sovrum är klart(!)

Eftersom jag ändå har vett nog att komma ihåg att det bara är vi som bor i det här huset vars åsikter (om min inredning – min, eftersom Björn i princip avsagt sig inblandning) räknas, så har jag istället gjort efter själ och hjärta och nu är vårt sovrum klart – eller nästan i alla fall. Vi har ett inrett sovrum.

Det var Björns arbetsrum förut, där vi egentligen bara öst in grejer sen flytten eftersom vi inte vetat vad vi annars skulle ta oss till med dem.

En ljuvlig grön/grönrutig tapet, vars tapetserare lyckats missförstå både ”kant i kant” och ”mönsterpassning”, prydde väggarna.

Wait for it…

 

Hah! Gråblått! Där fick ni, alla ”stilrent, modernt, neutralt och ljust”-anhängare. In your face.

Klart! Typ. Osäker på taklampan, och den vita byrån ska bytas mot ett sideboard i mörkt ojämnt trä som jag inte hittat i nån butik alls.

inrett sovrum

Det enda vi behövt köpa till rummet var färgen, förstås, och gardinerna. Och hornkrokarna. Fönsterlampan och vägglyktan köpte jag i souken i Marrakech långt innan jag träffade Björn.

 

Spegeln är ganska gammal, den köpte jag när jag precis flyttat hem från Frankrike. Kuddarna på sängen fick jag av Pia för länge sen och taklampan har jag inte vetat vad jag ska göra av. Det vet jag fortfarande inte, som sagt.

inrett sovrum
Pias kuddar.
sound cloud b
Simon har tröttnat.
Det där fåret som hänger på Simons säng, framför en Simon som tröttnat på att mamma aldrig slutar fota, är en speldosa som kan spela upp hjärtljud, valsång, regn och vågor. Vi har kanske använt den en gång hittills. Vissa saker inser man bara i efterhand att det var det onödigaste tänkbara.

Kommentera