Hur man inte letar

grotesco på scalaIgår kväll var ju som sagt mamma barnvakt åt Simon medan jag och Björn gick på Grotesco på Scalateatern. Det var på håret, dels att vi hann dit i tid med 6 min marginal, och dels att vi hittade biljetterna.
Det är så att när jag letar efter något så gör jag mig en bild i huvet av det jag letar efter, och sedan lägger jag den som ett filter för ögonen och försöker vara effektiv. Det hela bygger på att det jag letar efter ser ut precis som jag tror, annars funkar det inte.
Det sista jag mindes av biljetterna var att jag tog upp dem ur skötväskan, tittade på Björn och liksom kände att vad jag än gör med dessa nu så blir det fel.
”Vart ska jag göra av dem, så de inte kommer bort? Om jag ska komma ihåg var de är så får de ligga kvar i skötväskan nu”, sa jag. Han sa:
”Sätt upp dem på väggen i tvättstugan”, för där brukar vi sätta upp saker som vi måste komma ihåg.
Vad som hände sen mindes jag inte, så jag gick till tvättstugan. Biljetterna var inte där. Jag letade i skötväskan; inte där heller. Inte heller i Björn arbetsrum, eller bland mina papper i ateljén. Jag ringde Björn och förklarade läget, sa att jag höll på att låsa mig och att även om jag tittade på dem nu så skulle jag inte se dem. Det var jättejobbigt, tänk om vi inte hittar dem osv. Inför utsikten att inte komma iväg åkte Björn hem tidigare från jobbet. Jag fortsatte leta. Sen kom mamma, och då hittade jag dem.
Var? I tvättstugan, där jag letat först. Kvittot satt framför, det var därför jag inte sett dem. Virrpanna.

vi hann grotesco
Grotesco, och jag ska inte avslöja nåt men det var väldigt bra. Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge.

 

Kommentera