Alltså fy för den lede vad redigt jävla TRÖTTA vi håller på att bli på det här.
Pojkarna fick ju magsjuka samma dag vi åkte till Björnrike – dvs den 27 december förra året – och det är fortfarande inte bra.
Fortfarande.
Inte bra.
Fortfarande.
Senaste budet nu verkar vara (taiträtaiträtaiträtaiträtaiträ) att det sannolikt är färdigkräkt men diarréfesten kommer och går – och kommer så göra i tre månader till. Än är magsjukan – eller snarare effekterna av den – inte över.
– Aha, campylobacter, tänker kanske nån.
Men se du det var det inte, för det har tagits prover och de visade ingenting. I mitt stilla sinne kan jag undra om det inte ändå var det, men att bakterierna hann lämna systemet innan proverna togs. Oavsett så har vi två barn med ordentligt rubbade magapparater.
Vi måste ge dem tid att läka
Den enda medicinen, eller åtgärden, som vi har kvar att förhålla oss till är laktos- (helst mjölk-) och glutenfri kost i tre månader. Det är inte så svårt som det låter, vi har redan hållit på i … jag vet inte, tre veckor? Eftersom jag är glutenintolerant så blir det nästan ingen förändring hemma på den fronten, och laktosfritt är ju en baggis. Svårare var det att lämna mjölk helt och gå över till växtbaserade alternativ, eftersom den omställningen är ny och alternativen okända för oss. Men vi testar oss fram, och vi räknar med att kunna gå tillbaka till mjölk, men laktosfritt då, om nån vecka kanske.
Akta!
Apropå mjölk, Adrian var så rolig härom morgonen. Barnen får risgröt (gjord på endast vatten alternativt soyamjölk) till frukost, eftersom ris har stoppande effekt på magen, men så fick de soyamjölk till den för första gången – hittills har de fått lite Proviva nyponsoppa till, eftersom det tydligen också ska vara bra för tarmen.
När Björn då hällde upp soyamjölk på Simons tallrik mittemot, så började Adrian skrika.
”Nej! Nej!! NEEEEEEEJ!! INTE! INTE! INTE!”
Han lät liksom provocerad och arg och kränkt, sådär som han brukar låta när han vägrar klä på sig/borsta tänderna/bli buren. Björn reagerade relevant, dvs han svarade stridsberedd att vad är det??
”INTE! INTE! INTE DEEEEN! INTE SÅÅÅÅ! SIMON INTE MJÖÖÖÖÖÖLK!”
Jag fattade, men Björns stridsberedskap tar lite fler sekunder att avveckla än min.
”Han får visst mjölk, Adrian!”
”Adrian,” sa jag så mjukt jag kunde med en hand på hans axel. ”Varför får inte Simon mjölk, tycker du?”
”SIMON! ATT! ATT! SIMON! SIMON … JÄTTEKRÄKAS!!!”
Alltså han satt och försvarade Simon, och mitt hjärta … alltså åh.
Egentligen är det inte så konstigt. De har båda kräkts och haft diarré till och från så länge nu, och vi har pratat mycket om vad deras magar tål och inte. De ber förstås om samma saker som förut; russin, mjölk och yoghurt till exempel, men vi förklarar att de inte får det eftersom deras magar inte vill ha det, och vi inte vill att de ska kräkas.
De vill inte heller kräkas, begreppet är inte längre abstrakt utan tillräckligt färskt i deras minnen för att argumentet ska räcka.
Å nej..Vidriga magsjuka =/ Hoppas ni snart blir bra.
?
Alltså, jag älskar hur du formulerar dig! ”Björn reagerade relevant, dvs han svarade stridsberedd att vad är det??” Skrattade ihjäl mig! ?
Haha tack ??
Åh fy f-n vad jobbigt det är med så utdragna sjukdomar. Vi är inne på vecka tre av vabbande nu (i sträck). Förkylning med feber och nu någon ny jäkla förkylning när man trodde det var över. Och det är inte ens februari än! Hur gör ni med vabbandet, tar ni varannan dag? Så gör vi för att inte komma efter för mycket på jobbet.
Hej! Det är känsligt med skolan för mig, vissa dagar kan jag vara hemma utan problem och andra dagar får frånvaron förödande effekter så vi väljer utifrån hur det ser ut i skolan för mig. Björn är konsult och mellan uppdrag just nu så han kommer inte efter på det sättet, därför har han tagit det mesta på sistone, min kämpe. Vet inte hur vi kommer göra när vi hamnar i den situationen att bådas jobb är lika krävande samtidigt. Antar att det kanske måste bli typ varannan dag, som ni gör. Det är ju fö ett utmärkt sätt att fördela det, sååååå trist att gå hemma hela dagarna och aldrig se utsidan av huset. Hoppas att det blir bättre snart för er ❄